Batman! (Rollspel)

Det rosa läppstiftet gjorde sig utmärkt på knubbisen, grisar ska vara rosa. Men det ljusa pudret var svårstyrt för Jokern, det här var ju knappast ett jobb för clownprinsen av brott. Kvinnogöra dessutom. Jaja, bara att acceptera läget när det gäller ett nytt, fint hus. När hela mannens ansikte var täckt av blekt puder började han göra små, rosa cirklar på kinderna och fortsatte med att färgsätta ögonlocken. Vackert! Knubbisen blev ännu fulare än vad han var från början. Bara en detalj till.
"Öppna munnen." Jokern log ett olycksbådande leende, om hans leende nu kunde vara annat än olycksbådande. Mannen följde hans order, vad han än skulle gör med honom så var det värre att säga emot. Jokern log ännu mer, skrattade hest och tyst för att sedan ta tag i blomman han hade satt fast i fracken.
"Du ska få lite för att mjuka upp stämbanden inför ditt framträdande ikväll." Den gröna vätska som nu gled nedför mannens strupe gjorde verkligen vad det skulle. Hela halsen brändes upp inifrån och man såg nu rakt in i halsen på mannen som gav ifrån sig ett gurglande ljud.
"Gott, va´?! Det är ett eget recept. En ny, alldeles utmärkt och extra frätande syra." Jokerns skratt bröt igenom ljudet av mannens gurglande som snart skulle upphöra. Jokern vred om stolen som mannen satt på och puttade runt den för att få ned den till rätt ställe. Samtidigt nynnade han på melodin som han så fint nynnade för vakterna tidigare.
"You're gonna miss me, nananana... Duh duh duh." Jokern hade nu fått ned mannen för trappan och var på väg till scenen för att hissa upp mannen så att han kunde göra en slående entré senare.

Han lutade sig bakåt och lade sig ner, mest för att stirra upp i taket och än en gång försöka lista ut Batmans hemliga identitet. Han började åter igen med att se de som skulle ha råd med alla hans saker och kom fram till en lista, sedan uteslöt han dem som var kända nog för att märkas om de var försvunna varje gång Batman slog till, så Bruce Wayne med andra försvann från listan. Än en gång blev han ytterst irriterad över att inte kunna lista ut det. Han slog huvudet mot det mjuka golvet en gång och blundade för att vänta på sin mat.

Hans mannar och medhjälpare hade skingrats från polishuset med olika saker i åtanke. Allt var uppdrag som skulle slutföras, slutföras medan han åkte till sitt gamla tillhåll för att slappna av och planera nästa steg. En av hans mannar körde limousinen, den andre satt i passagerarsätet och höll ett hårt tag om en M16 ifall det skulle bli problem. Själv satt han lugnt i baksätet och tände eld på en cigarr med en tändsticka, som han senare kastade ut genom fönsterspringan. Det var skönt att vara en fri man, mycket skönt! Han tog ett stort bloss, inte så att den starka röken åkte ned i halsen på honom, utan ett vanligt munbloss. Cigarrök var inte bra att få i lungorna, det var på tok för starkt. Ett brett och, som vanligt, skevt leende prydde hans ansikte medan bilen körde genom gatorna. Långt borta kunde han höra sirener från polisbilar och det som för vanliga människor var ett kaosartad ljud lät som musik i hans ögon. Han, Two-Face, var hemma igen och återigen hade Gotham förvandlats till hans lekplats. Passande nog så kände han igen låten som spelades på radion och snabbt höjde han rösten för att ge ordet till föraren.
"Höj musik, jag gillar denna låten och vill inte missa något överhuvudtaget." Sade han med ett mycket bestämt tonfall. Underhuggaren lydde och höjde musiken så att han själv kunde njuta av bra musik, sin frihet och en cigarr. Låten som spelades var "Wind of Change" med Scorpions och han tyckte det var en passande låt för tillfället då han sannerligen skulle dra fram likt en förändringarnas vind. Det är dags att visa människorna i den här staden hur länge man kan klara sig på simpel tur. Det var dags för honom att återigen sätta skräck i staden. Klave, död. Krona, liv. Så enkelt var livet och det enda du behövde som vägledning var en simpel krona, ett simpelt mynt.

Klockan var halv sju. Alla skådespelare var på plats. Jokern satt uppe på kontoret och höll en cigarett mellan fingrarna. Det kanske inte var hans stil, men i medgångar får man använda belöningar! Han skrattade lågt för sig själv och hällde upp ett glas whiskey för att bara smaksätta vardagen lite mer. Utnyttja hans position och glädje nu innan hans plan kunde chocka Gotham. Han skulle verkligen slå igenom med extrem slagkraft! Gothams roligaste kille, utan tvekan den gladaste. Cigaretten hade han nu rökt ned till filtret och han slängde ut den genom en liten del av det stora fönstret. Det var ett så stort fönster att bara vissa delar gick att öppna. Jokern vände sig om, slog ut armarna och började snurra runt, efter tre varv avslutade han med ett skutt och ett skratt. Inget kunde förstöra det här, inte ens den där råttan. Haha, underbara lycka! Underbara sjukhet! underbara GOTHAM!
Klockan blev så småningom kvart i åtta och gästerna började stiga in. Jokern smög ut på scen med rekvisita och tog sig på det sättet upp till knubbisen i stolen utan att märkas. Han såg att där var en lite spricka som han kunde kika genom och märkte att han kunde se hela teatern därifrån. Perfekt. Utmärkt. Finnemang. Han märkte hur skrattet började byggas upp i magen men han kvävde det snabbt igen.
"Vänta till senare, lilla vän. Vi tar dem med storm senare." Jokern fnissade och kysste knubbisen på kinden för att sedan slå till honom på samma ställe.

Plötsligt väcktes han av ett pistolskott. Han hade antagligen somnat i sitt tänkande. Skottet följdes av ett pipigt skratt och en flickaktig röst. Inte hon... Harley drog i spaken som öppnade alla dörrarna i korridoren, flera av de såkallade skurkar jublade och sprang ut för att möta sin räddare. Nigma suckade bara och gick lugnt ut mot korridoren utanför. Döda vakter låg utspridda överallt, han förstod inte vad Quinn på något sätt kunde få ut av det här, men iåförsig, galna människor gick inte att förutse. Han gick lugnt igenom korridoren och mot rummet där de låst in hans kläder och hans troféer. Han bytte snabbt om och lade ner troféerna i en väska som en av poliserna hade. Han hittade även en spårare i en låda vid skrivbordet i rummet och tänkte att han kunde använda den för att se vart Batman var någonstans när han väl kom hit för att ta in dessa små-skurkar som Harley släppt fria. Han fäste spåraren vid en trofé och hittade den närmaste lufttrumman. Han satte på spåraren och lade in den där. Sedan gick han vidare med väskan runt axeln och tog med sig en pistol han hittat i ett omklädningsrum.

Snart rullade Limousinen in i ett lager som låg undangömt i skumkvarteren av staden. När han klev ut ur bilen hade han nästan avslutat cigarren och känslan när han såg sitt gamla tillhåll var överväldigande. Här var han kung. Med ett par snabba steg gick han upp för en trappa i lagret och svängde in till ett annat rum, ett rum som var mycket pampigare än själva lagret. Ett mycket fint bord stod där, dukat och klart. På bordet stod en ljusstake med tre lågor som fladdrade stillsamt och gav ifrån sig ett trivsamt sken. Lugnt gick han upp och satte sig i sin tronliknande stol i den bortre kortänden, med ansiktet vänt mot dörröppningen. Om det kom oväntat besök så ville han kunna skjuta de så fort deras näsor kom innanför tröskeln. Han knäppte en gång med fingrarna och snart kom en kvinnlig tjänarinna som hällde upp ett utsökt rött vin. Han hade beordrat att detta skulle serveras när han kom ut ur fängelset enbart för att det hade en sådan underbar färg. Röd, blodets och krigets färg. Med ett sitt karakteristiska skeva leende började han ta åt sig av den utsökta maten som var framdukad. Detta rum hade från början inte varit pampigt men nu bar det hans personliga prägel. Den tronliknande stol han satt på var rödvit och bakom honom fanns det en stor målning av Yin och Yang. Sedan att rummet i sig hade blivit målat rött och vitt gjorde det otroligt trivsamt för honom. Medan han njöt av den blodiga biffen och känslan av att vara hemma så tänkte han på hur han skulle avancera, hur skulle han kunna ta ned Gothams hjälte?
"Skönt att vara hemma igen, mera vin." Sade han och knäppte med fingrarna igen för att få glaset påfyllt med den blodröda vätskan.

Publiken satt ned, ridåerna var på väg upp, skådespelarna stod beredda och knubbis var på plats. Detta var så perfekt. Så exalterande.
"Kom igen, då. Publiken väntar." Jokern gned händerna mot varandra och skrattade lågmält.
Klockan slog åtta. Föreställningen var igång.
Skådespelarna skötte sitt jobb väldigt bra, men alla undrade var huvudrollsinnehavaren var, han skulle ju snart in. Men det skulle Jokern hjälpa dem med. Det skulle han utan tvekan.
Där kom stunden. Jokern knöt loss repet och stolen rasade ned mot scenen. Allt verkade gå i slow motion. Skådespelarna höjde blicken.
BAM
Stolen landade. Knubbis huvud landade perfekt. Precis så att alla i publiken kunde se. En av skådespelarna gick fram till stolen för att se vem som var i, men han anade inte vad som skulle komma härnäst.
Jokern tog fatt om repet och hoppade, han landade där han ville; på skådespelarens nacke. Skådespelaren föll till marken och Jokern satte sig på huk med ena handen som stöd för att sedan resa sig sakta upp.
"Mina älsklingar! Har ni saknat mig?" Jokern slog ut med armarna och skrattade sit hårdaste, kraftigaste och mest galna skratt han kunde åstadkomma. Folk försökte fly i panik. Otur att dörrarna var låsta.
"Så ja, små vänner. Lugna er. Ni ska snart härifrån. Bara vänta lite till." då kom det smygande längs kanterna på väggarna. Gas. Jokern tog på sig sin gasmask, bugade sig igen och skrattade.
"Slut på akt ett."

Riddler sökte sig igenom Arkhams korridorer tills han hittade utgången, några vakter blev tvungna att offra sina liv för att hjälpa honom. Men till slut hittade han ut, och den friska luften välkomnade honom. Han gick fram till personalens parkeringsplats och tog fram bilnycklarna som en av dem passande nog hade haft med sig och tryckte på det öppna låset. Baklamporna på en bil några meter ifrån honom blinkade till. Han satte sig i den och körde mot utgången. Han lade upp en plan i sitt huvud för vad han skulle göra nu. Han började med att köra till ett övergivet hus och parkerade bilen i en gränd några meter ifrån huset, sedan gick han in i det och började att jobba med troféerna.

Ett gott mål mat senare satt han bekvämt tillbakalutad och tände ännu en cigarr som han satte mellan tänderna. Nöjd över att hans egna frigivning hade flutit på så bra satt han och kände sig väldigt tillfreds med sin omgivning. Det tog inte en lång stund förrän en av hans underhuggare dök upp i dörröppningen med andan i halsen.
"Two-Face, det verkar som att Batman har annat för sig då våra män har fått härja fritt ett bra tag nu." Sade han och glädjen över att inte har blivit anfallen av den förvuxna fladdermusen syntes tydligen.
"Jaså? Då har han väl något annat för sig, har du någon aning om vad det kan vara?", Svarade han underhuggaren med en uppfordrande ton i rösten. Skulle han göra sitt drag snyggt och stilrent så behövde han vara helt säker på att inte alltför många orosmoment i form av hjältar skulle dyka upp.
"Jag hörde något om att det har blivit en massflykt ute vid Arkham. Ingen vet ännu vad som orsakade den." Sade han och nu försökte han hålla tillbaka glädjen i sin röst även om det inte lyckades fullt så bra.
"Så bra! Då ger vi oss av mot den byggnad där jag känner mig som mest hemma och där jag ska börja mitt korståg mot Gotham. Vi beger oss mot domstolshuset och nu när fladdermusen är borta har vi all tid på oss i världen.", Sade Two face och turen gav honom ännu ett bländande leende. Massflykt i Arkham är många timmars plåga och under den tiden skulle han hinna ganska mycket. Om han hade tur så skulle han kunna fånga en och annan fågel eller, om han var riktigt tursam, en kissemiss?

Jokern hade tagit sig upp till kontoret igen och ringt till sina medhjälpare som skulle rensa ut alla lik. Men frågan var ändå var musen kunde hålla hus? Äh, dök han upp senare blev det bara mer kul till Jokern, absolut inga problem med det. Jokern lade upp fötterna på bordet och lutade sig tillbaka med händerna bakom huvudet. Han slöt ögonen för att kunna se planen framför sig och checka av de saker som han skulle utfört - och hade utfört. Han hade till och med haft lite kul samtidigt. Nu var det bara ett steg till, men det kunde han placera ut till sist. Telefonen ringde och med en lätt suck tog han ned fötterna och lutade sig fram för att ta upp luren.
"Ja?"
"Boss, det kommer ta evigheter att få ut alla. Det är ju flera hunda personer."
"Knip igen och utför det arbete jag sagt till dig att utföra, annars kommer du inte att gnälla igen. Förstår du vad jag säger?"
"Klart, boss."
Jokern slängde på luren igen och återgick i den nonchalante sittställning han haft innan det hade ringt. Han insåg att det var ett steg han behövde utföra, men som han verkligen inte ville utföra.
"Early in the morning... La la la."