"Ett litet vansinne" Dumbledore/Grindelwald (ogillar du pairings med två killar ber jag dig att undvika detta)

JÄTTEBRA!!!

Ny läsare! jättebra!!!

Tack allihopa, er uppmuntran är ovärderlig!


Albus frös fast på stället, oförmögen att säga något. Bilden av två unga män i månskenet, den ena med genomvåt skjorta, etsade sig fast i Albus hjärna. Det var en av de få tankar han aldrig placerade i minnessållet längre fram i livet. Dels för risken att någon skulle se det, då det var alltför intimt, men också för att det inte behövdes. Han skulle minnas det lika tydligt vid hundra års ålder.

Gellert log snett och lät handen vandra uppåt för att sluta sig om Albus handled. Återigen försökte Albus säga något, men orden blev kvar på tungan. Ett plötsligt ryck ifrån Gellert fick Albus att ramla framstupa i det bedövande kalla vattnet.

Han satte sig sedan hastigt upp och skakade de långa hårtestarna ur ögonen.

"D-det där var väl ändå oprovocerat..." sade han och blinkade upp mot Gellert som kastade huvudet bakåt och skrattade högt.

"Jag vet ju att du aldrig skulle ge igen Albus... Det vet både du och jag"

Albus skakade våldsamt på huvudet.

"Det skulle jag visst!"

Gellert böjde sig framåt, tog tag i Albus skjortkrage och fångade hans blick. Deras munnar var bara några centimeter ifrån varandra.

"Verkligen?"

Albus drog efter andan. Han ville så gärna ge efter för sina impulser, bara luta sig framåt och...

"Trodde väl det" sade Gellert överlägset, vilket fick Albus humör att plötsligt flamma upp. Han var ingen som folk kunde sätta sig på, han var ju gryffindorare, vid merlins skägg!

"Legilimens!" ropade Albus efter en plötslig ingivelse, med ett stadigt tag om sin trollstav.
Hans huvud fylldes av plötsliga bilder. Gellert i Durmstrangs skolunifrom, som blickade ut över ett kargt, kyligt landskap - en fantasibild av Gellert som trolldomsminister i ett land rensat på mugglare, och en så snabb vision att Albus knappt hann avgöra vad den var för något. Blont och rödbrunt hår som blandades, Gellert som placerade sina läppar emot Albus...

Plötsligt bröts kontakten och Albus stirrade flämtande upp på Gellert, vars leende falnat. För första gången under deras bekantskap stod Gellert handfallen och tyst.

Åh, vad spännande! Haha, kan fortfarande inte tänka mig Dumbledore som rödhårig

Nä, jag vet... Fast en gråhårig artonåring blir ju också lite skumt :p.

Hahaha, jo du har en poäng

Super bra skrivet :d jag tkr verkligen den här är intressant

Det gläder mig! ^^

^ vad bra

Jättebra!