You will always be in my heart, whatever happens

Kunde inte låta bli att skratta när jag hörde förstaårselevernas namn, haha! XD Det var rätt oväntat.

Hahah fantastiskt bevakar

Jättebra!!!!

Åhh jag bara älskar denna! Det känns verkligen som att det är deras story! Som om detta verkligen är den "riktiga", hoppas du satsar på att bli författare irl!

Vill bara läsa mer och mer! Du har verkligen inspirerat mig att börja skriva ner min ff som blev förlorad för länge sedan! TACK!

Tack så otroligt mycket!
Älskar er alla som läser denna! Tack! Här kommer nästa kapitel, hoppas ni gillar det!
Trevligt att ni gillade elevernas namn!

Kapitel 6: You are sweet as a rose, beautiful you

“Aw, vad gulligt” utbrister Watson.
“Som sagt, han kan vara gullig när han känner för det, men oftast är han bara jobbig” ler Lily. ”Vi har förresten vakt ikväll, fram till midnatt.”
”Okej, kan du vänta en stund i uppehållsrummet så att jag kan säga till mina kompisar så att de inte undrar var jag tagit vgen, det kan bli jobbigt för oss båda” flinar James.
”Visst, man vet aldrig vad Sirius kan säga” sckar Lily. ”Sirius är hans bästa vän, de är som bröder” säger hon vänd mot Watson.
”Så Marodörerna består alltså av James, Sirius, och vilke mer?”
”Remus och Peter” svarar James.
”Sen har dem en massa konstiga smeknamn på varandra” säger Lily.
”Du kanske kan få veta meningen med dem om du...”
”Haha, snyggt försök Romeo” skrattar Lily. ”Han ville åt en dejt, jag har lärt mig hur han går till väga när han frågar.”
”Vad är det för smeknamn då?” frågar Felton.
”Fråga honom, det är han som har bäs koll” säger Lily och pekar på James.
”Självklart, det var ju jag och Sirius som hittade på dem” svarar James.
”Vad kallas ni då?” frågar Wright.
”Tagghorn, Tramptass, Måntand och Slingersvans” svarar James. ”Och be mig inte att berätta varför, för det kommer jag inte att göra.” När han säger det står de utanför poträttet av Den Tjocka Damen.
”Albus Dumbledore” säger Lily, högt så att förstaårseleverna ska höra lösenordet.
”Var ligger Dumbledores kontor?” frågar Evanna Lynch. James beskriver vägen för henne.
”Tack” säger hon.
”Behöver du prata med honom, eller?” frågar Lily.
”Ja, det är väldigt viktigt” svarar hon.
”Kan vi mötas utanför ans kontor istället så följer jag henne dit?” frågar Lily. James nickar.
”Hur kommer det sig att du vet var Dumbledores kontor ligger?” frågar Watson.
”Elementärt, min käre watson, lärarna här har tagit mig och mina kompisar dit massor av gånger när vi uppfört oss riktigt illa” svarar James. Lily och Emma skrattar.
”Hur kommer det sig att du kan Sherlock Holmes-repliker, det är ju en mugglarbok” frågar Lily. James rycker på axlarna.
”Remus tvingade mig att läsa boken” säger han.
”Vilken bok?” frågar Watson.
”En studie i rött” svarar James. ”Men skulle inte du visa miss Lynch vägen till Dumbledores kontor?”
”Jo, kom med här” säger Lily.
”Vänta ett ögonblick, Lils. Flickor sover till vänster och pojkar till höger, ni sover längst ner” säger James till förstaårseleverna. Lily nickar gillande. Hon gillade dessutom att han kallde henne Lils, vad är det med henne, hon gillar att han kallar henne vid smeknamn och att han kysser henne? Hon tar med sig Evanna ut från uppehållsrummet och till Dumbledores kontor. James går istället upp till sin sovsal där Tramptass, Måntand och Slingersvans sitter och väntar.
”Tjena, Tagghorn” säger Tramptass.
”Hej, jag ska ha patrull, jag kommer tillbaka vid midnatt” säger James och rotar fram Marodörkartan och osynlighetsmanteln ur sin koffert. Han lägger dem i fickan som han uttalat en osynlig utvigninsförtrollning över.
”Vad ska du med de där skaerna till?” frågar Tramptass.
”Skulle du bra hjärna vilja veta, va?” säger James. ”Vi ses kanske senare ikväll, om niorkar hålla er vakna.” Han börjar gå mot dörren men blir hejdad av Måntands röst.
”Såg du till Frank?”
”Ja, han och Alice sitter i uppehållsrummet, de var, öh, upptagna” svarar James. Alice och Frank har varit ihop sedan tredje året.
”Okej, vi ses väl senare” säger Måntand. James öppnar dörren och rusar ner för trappan.
”Han och Lily ska helt klart ses efteråt, det är därför han behöver manteln och kartan” säger Tramptass.
”De patrullerar faktist tillsammans men de kanske ska smita iväg till något ställe där de får vara ifred efteråt, som Försteprefekternas rum, dit kommer ju bara de två” säger Måntand. ”Eller vad säger du, Slingersvans?”
”Jo, så är det nog” säger Slingersvans.
Ja, det är i vilket fall vad James hoppas när han rusar ner för trappan till uppehållsrummet och ut genom poträttet av Den Tjocka Damen. Ute saktar han ner och går till Dumbledores kontor där Lily väntar på honom.
”Kommer du?” frågar han. Hon nickar och sedan går de tyst runt slottet i två timmar, då klockan slår tolv slag.
”Ska vi gå tillbaka då?” säger Lily.
”Lils” James använder smeknamnet igen eftersom hon inte protesterade förra gången” har du någonsin varit inne i försteprefekternas rum?” frågar han.
”Nej, naturligtvis inte” säger hon överraskat.
”Har du lust att gå dit?”
”Nu? Men vi får inte vara upp, tänk om vi blir upptäckta?”
”Det blir vi inte, jag lovar” säger James. Han tar fram manteln och kartan ur fickan.
”Okej, vi kan väl gå dit men bara om det är absolut säkert att vi inte blir upptäckta” säger Lily.
”Jadå, det är säkert, Tramptass och jag har gjort det massor med gånger, varken du eller Remus har upptäckt oss” säger James.
”Har ni varit ute när jag och Remus patrullerat?” frågar Lily. ”Och vi upptäckte er inte?”
”Allt går med en osynlighetsmantel” säger James. ”En perfekt osynlighetsmantel, den har gått i släkten i århundraden.” Han slänger manteln över dem och tar viker upp Marodörkartan.
”Jag svär högtidligt på att jag har något rackartyg i kikaren” säger han lågt och Lily ser facsinerat hur linjerna breder ut sig från platsen där han trollstav träffade pergamentet.
”Otroligt” viskar hon. ”Vilken fantastisk karta.”
”Tack, det är vi som skapat den” säger James. ”Ser du bläckprickarna? De är slottets invånare.”
”Wow!” Det är det enda Lily kan säga. Hon och James börjar gå och kommer snart fram till statyn som vaktar försteprefektrummet.
”Merlin” viskar Lily och de blir insläppta. Försteprefektrummet är ett rum med mörkröd heltäcknngsmatta och mjuka fåtöljer vinrött. Fåtöljerna står framför en brasa vid ena väggen. I ena hörnet står ett mahognybord och vid kanterna av det står två soffor. Det finns även en garderob i furu. James öppnar dörren och finner en samling Hogwartsklädnader och slipsar från olika elevhem där. I en bokhylla finns all kurltteratus i två uppsättningar som sjundeårselevrna använder. Lily sjunker direkt ner i den ena fåtöljen och James går och sätter sig i den andra. De stter där under en obehaglig tystnad.
”Vet du hur tung en isbjörn är?” frågar James till slut.
”Nej, hur tung?” frågar Lily.
”Jag vet inte, men den bröt isen” svarar James. Lily drar lite på munnen.
”Lily?”
”Ja?”
”Vet du om hur otroligt söt du är?”
”Du har sagt det ett par gånger” ler Lily.
”Okej, men jag kan säga det igen, du är ljuv som en ros, vackra du.”

Haha, vad sött

Jag har sagt det innan, men jag säger igen. Jättebra!!!!!

Jättebra och som sagt, du skriver otroligt! Älskar storyn oxå

Jättebra