Framtiden är här

Zero såg på tjejen och undrade om hon var död, han samlade sig och satte sig ner bredvid henne och kände efter hennes puls, nog levde hon. frågan var vad som var fel med henne och han såg på sin hand som fortfarande blödd lite och han visste att vampyr blod kunde återuppväcka folk och han droppade ner några droppar i hennes mun

Det jag trodde var munnen fylldes av en konstig smak. Jag darrade. Jag undrade vad det var som smakade så gott men ändå så konstigt? Jag kände min mage höjas och sänkas. Jag levde åtminstone. Jag öppnade ögonen och tittade upp i främlingens ansikte. Jag blinkade för fullt och försökte fatta vad som hänt. En sak var säker. Främlingen måste ha väckt mig på nått sett och jag var skyldig honom en tjänst.

Zero satte sig ner och lutade sig mot bänken, han började få kontroll över sina sinnen och han ville inte döda henne längre i alla fall, men han undrade vem hon var, hennes namn hade inte sagt mycket. och han undrade vad hon gjorde här

Jag vaknade av ljuset som sken genom ögonlocken. Jag vände mig om och upptäckte att främlingen satt lutad mot bänken med blicken riktad mot mig. Jag reste mig upp. Nu såg jag hur främlingen såg ut. Han hade vitt ganska långt går. Ögonen var lila,grå vita. Han upprepade frågan han frågat i går kväll.
"jag behövde någonstans att sova" Muttrade jag.
"Har du inget hem?" frågade han. Jag rynkade pannan.
"Joo.. Visst har jag det" svarade jag.
"Visa mig dit Nayne" jag stannade. Tänk om han var en sån där skurk? Men han häkte mig från stöten. Jag nickade långsamt.

(asså det är jätte svårt för mig att skriva och göra något bär du hela tiden säger vad jag gör :s)

Zero reste sig upp och drog handen genom det gråa håret och följde sen efter henne. Han hade faktiskt räddat hennes liv så då kunde han i alla fall få sova på hennes soffa

(Ojj! Förlåt! Ska inte hända igen!)

Jag öppnade dörren till mitt hotellrum. Hela mitt ansikte blev rött. Min katt Uno hade vällt omkull en vas med vitsippor. Uno jamade villt och svikare på vattnet. Nästan hela vardadsrums golvet var blött. Jag sa ursäkta till främlingen och knappade in städningsroboten(en liten robot) till att få bort allt vatten. När allt vatten var borta började ta bort glas splittret.

(det är lugnt :p)

Zero såg På rummet
"jag tänkte sova på soffan, och eftersom jag räddade ditt liv tycker jag inte att du har rätt att protestera" sa han och gick mot soffan "du kan göra vad du vill, jag tänker sov eftersom du störde min sömn" sa han lågt och la du på soffan

(Bra)

Jag stirrade tomt på soffan. Främlingen kanske sovde. Jag ville så gärna kolla på nyheterna. Jag satte mig ned i en fåtölj och satte på nyheterna med väldig svag volym.
"Och över till Mrs. Anima!" Sa Eric Follaze. Anima berättade om nyheterna om saker i staden.
"De kriminella har förstört Ralph Dean's byggnaden,genom att klottra ned väggarna och mera...." Jag spärrade upp ögonen. Min blick for till främlingen som hade stängda ögonlock. Jag jobbade där! Jag tränade där! Jag var chockad.

Zero hörde ljudet på tv:n trotts att Nayne sänkt mycket kunde han inte låta bli att höra vad de sa. Han öppnade ögonen och såg på henne
"kan du sluta stirra på mig?" sa han trött "vad är det med dig" frågade Zero

"Vaa? Oh.. Förlåt..." Jag rodnade och tittade in i TV:n igen.
"Dom kriminella hotar att förstöra The Cinema.... De är flera än oss och..."
"Hälsa dom som lyssnar att dom kommer dö!!" Skrek en kriminell figur bakom henne.
"Klart slu..." Fyra figurer hoppade över henne och kameramannen och det brusade för fullt.
"Anima?"Sa Eric mellan bankarna på dörren. Eric sa till en av sina assistenter att öppna. In kom en man med pistol.
"Vad fan är frågan om?" Sa Eric förbryllat.
Mannen med pistolen ställde sig framför kameran och sa:
"Anslut er till oss så får ni leva!"