Vem är Frankie Angelo? [SV]

BEVAKAR! (Känn dig speciell för jag läser/följer knappt aldrig svenska fanfictions )

Jag vill läsa mer! Har en känsla av att det kommer bli sjukt spännande. Gah, älskar verkligen idén :$ du är verkligen begåvad med tangenterna, det är en fröjd att läsa det du skriver. Tack för att du delar med dig av den här fanficen till oss, väntar spänt på fortsättningen! ♥

Fantastisk!

Kapitel 3

"Frankie. Frankie, vänta!" Charlie griper tag om hennes handled. Hon snurrar runt, ser upp i hans välbekanta, fräkniga ansikte. Hans blå ögon ser grå ut i det svaga ljuset. De ser på henne med en egendomlig blick. "Det var inte så jag menade. Du är jättefin. Jag är jätteglad för din skull, det är bara … dina kläder. Tycker du inte att det är lite … Jag menar folk kan tro att du …" Han ger ifrån sig en uppgiven suck, försöker sätta ord på sina tankar.

Frankie känner hur hon blir irriterad. Folk kan tro att hon är vad? En slampa? Billig? Vem tror han att han är egentligen? Hennes storebror? Högt säger hon, "Kan du inte bara vara glad för att jag inte ser ut som nån jävla jätte längre?"

Charlies blick mjuknar med det samma. "Var det så du såg dig själv? Som en jätte?" Han låter nästan orolig på rösten.

"Skitsamma", muttrar Frankie. Hon vill inte bli påmind om sin forna kropp. Det är historia nu. Gamla Frankie är borta, för alltid. "Jag går och letar upp de andra", säger hon monotont och trycker sig förbi Charlie. Han protesterar inte när hon går sin väg den här gången och det är hon glad för. Jävla Charlie. Han kan gå och dra något gammalt över sig. Snygga, självsäkra Frankie klarar sig lika bra utan honom.

En bit ner i vagnen hittar Frankie kupén med resten av sina vänner. Reaktionen när hon stiger in i är omedelbar. De tre Gryffindorarna - Isla Ward, Teresa Weild och Sammie Joe Helling, aka SJ - stirrar på henne med öppna munnar. Frankie kan bara föreställa sig vad de tänker. Är det där Frankie Angelo? Tjockisen?

Teresa återhämtar sig först. Hon skjuter upp de röda glasögonen som halkat ner på nästippen och harklar sig. "Du ... du ser fantastisk ut", säger hon, avund i rösten. Frankie ler och känner hur Självsäkra Frankie tar över.

Den mörkhyade killen till vänster om Teresa bus-visslar. Hans mörka ögon glittrar gillande. Frankie vet att Teresa är hemligt kär i honom och kan inte låta bli att känna sig lite skadeglad. Hon gör en liten snurr och skrattar, Sammie Joe stämmer in. "Damn, Frankster! Killarna lär stå på kö för att ta dig till julbalen", säger han. Teresa ser inte allt för nöjd ut, men det struntar självsäkra Frankie i.

"Jag är så stolt över dig, Frankie. Du ser helt otrolig ut", säger Isla och hennes ansikte spricker upp i ett genuint leende.

"Tack!" kvittrar Frankie. "Om du äter och tränar ordentligt kanske du kan se ut såhär också."

Isla skrattar och verkar inte alls ha tagit åt sig av Frankies kommentar. "Tack för din omtanke, Frankie, men jag är okej med vem jag är och hur jag ser ut, jag är bara glad att du hittade något som funkade för dig."

Du måste skoja, tänker Frankie. Den stora flickan med det rostbruna håret är knappt tio centimeter längre än Frankie. Innan hade det känts skönt att inte vara den enda tjockisen, men nu kan hon inte förstå hur Isla kan vara "okej" med att vara fet. Om hon bara visste hur det är att vara smal, tänker Frankie och sätter sig ner med en knappt märkbar nick.

Sedan är det inte mer med det. Samtalsämnena återgår till det normala - sommarlovet, den kommande terminen och så vidare. Frankie säger inte särskilt mycket när det kommer till att diskutera hur sommarlovet varit. Istället ser hon ut genom tågfönstret. Det har börjat regna kraftigt, men hon kan skymta landskapet som flyger förbi utanför. Hon följer lättjefullt regndropparna när de sakta ringlar ner för rutan, tänker på mamman. Ligger hon fortfarande och sover? Har hon ätit något idag?

---

Ni är, ursäkta mitt språk, fucking underbara! Shit, ni gör min dag! Tack för alla värmande kommentarer och för att ni läser, det går inte med ord att beskriva hur glad jag blir. TACK ♥

Det blev ett ganska kort kapitel den här gången, tyvärr, men jag känner att det får duga

DET VAR AWESOME! ♥

braaa!!! älskar den här!!!

Det var väldigt bra

Superbra.

Du ska veta att du är värd alla fina kommentarer och all beröm du får. Det här är en av de få noveller och ff's jag verkligen fastnar i. Jag kan inte göra annat än att säga att du skriver fantastiskt och jag törstar efter mer.
Jag gillar verkligen hur du speglar olika sorters känslor så bra med dina ord. Det är nog det jag värderar högst i någons sätt att skriva. Man har fått se många olika reaktioner (ja; se. Inte läsa. Jag såg varenda detalj framför mig) och samtidigt fått följa Frankies tankar och känslor om dem. Det skapar något att tänka på. Tack för en fin lässtund.

Jättebra, mer! :'3 Ser fram emot över hur alla på Hogwarts reagerar och hur det kommer bli där. ^^

Å, jävlar. Man fastnar ju verkligen! Herregud, man lever sig ju in i historien och sedan är det plötsligt tar slut så stiger man upp ut iskallt vatten och säger "Var det inte mer?" Det är ju helt sjukt hur bra du skriver och faktum är att vi är villiga att ha mer! O.O