Drömmen som blev sann

Bra!

bra

Efter några minuters cyklande hör jag en bil bakom mig. Jag är på en cykelväg så jag blir lite förvånad och rädd. Jag cyklar lite snabbare. Bilen följer efter mig! Det kanske är Voldemorts släkting som vill döda mig? Jag vet att det är omöjligt men börjar ändå kallsvettas lite. Bilen, som för övrigt är en blå Audi kör upp brevid mig. Föraren vevar ner rutan och ropar:
-Du tappade den här! Han håller upp brevet. Jag känner mig lite löjlig över att jag var rädd innan men den rädslan ersätts snabbt av en annan: mugglare får ju inte veta något! jag kanske hamnnar i Azkaban! Med hjärtat i halsgropen cyklar jag fram till honom och tar emot brevet.
-Tack så mycket, får jag fram.
-Varsågod. Och som om han läste mina tankar sa han: Och du behöver inte vara orolig för att ministeriet ska stämma dig,vi är också trollkarlar. Jag hoppar till av förvånan, vilket mannen genast lägger märke till.
-Jag älskar mitt mugglarjobb som bokhandlare så mycket att jag inte kan släppa det trots min magiska färdigheter. Men vi har rätt många magiska kunder... Han ler stort mot mig. Jag försöker le tillbaka men lyckas inte så bra, det blir mer som en grimas. Då dras rutan ner även i baksätet och jag upptäcker två barn, en flicka och en pojke i min ålder som sitter där. De är väldigt lika och har ljustbrunt hår som hänger för ögonen och fräknar. Pojken börjar prata med mig.
- Ska du till Diagongränden?
-Ja.
-Bra, då kan du följa med oss.
- För visst får hon det pappa?, frågar tjejen.
-Visst. Bokhandlaren som visar sig heta Georg spänner fast min cykel dä bak på bilen. Han ser väldigt stark ut. Pojken i baksätet öppnar bildörren och jag sätter mig.
-Jag heter Lowan.
-Och jag heter Filippa.
-Vi är tvillingar.
-Jo,jag förstod det,säger jag och skrattar lite. Min nervositet har försvunnit.
- Vad heter du?, frågar Lowan.
-Emma.
-Okej. Vad vill du bli? Jag och Filippa vill hamna i Gryffindor och bli de nya Fred Och George. Men om du vill va med kan vi va trillingar. Han ler mot mig,
-Gärna,svarar jag. jag känner mig överväldigad av all de här vänligheten. Och nu vet jag att pappa har fel. Jag kommer inte vara ensam på Hogmarts. Jag har ju Filippa och Lowan. Världens bästa vänner. Bilen startar.

Jätte bra!!!!!! ny läsare!!!!!

Superbra!

Tack!:-D


Georg kör ut från cykelbanan mot bilvägen. Han sätter på bilradion och börjar dansa lite i takt till musiken.
-Pappa! Du är pinsam!. Filippa ser bäsvärat på honom men efter en stund börjar även Lowan dansa och då lugnar hon ner sig.Jag och Filippa börjar också dansa, men det går inte så bra för vi får skrattatacker hela tiden. Sedan tar låten slut och en tråkig ballad tar vid. Den är inte rolig att dansa till (om man inte dansar tryckare) så vi slutar dansa. Jag förstår knappt att det är jag som sitter här. Jag, Emma som brukar vara så blyg sitter nu med några människor som jag knappt kännt i fem minuter och känner mig helt avslappnad! Och nyss dansade vi!
-Vad tänker du på? Du såg så konstig ut. Så långt bort liksom. Det är Lowan som frågar.
-Äh,inget särskilt.
Sedan stannar bilen och vi går ut. Efter två minuters promenad är vi utanför Läckande kitteln. Jag kan knappt tro att det är sannt. Här står jag, som för bara några dagar sedan trodde att jag var mugglare utanför Läckande kitteln och Diagongränden tillsammans med trollkarlar! Vi går in genom den slitna dörren och medan Georg pratar med Tom ser jag mig omkring. Det ser exakt ut som i filmerna. Vid ett bord sitter en trollkarl med lila hatt och äter något som ser ut som gulash, vid ett annat sitter två grönklädda häxor och spelar poker och vid ett tredje sitter en finnig trollkarl och dricker öl. Vid trappan sitter en stor röd katt och tvättar sig.
-Är ni hungriga ungar?, frågar Georg efter en liten stund.
-Nej!,ropar Filippa och Lowan i kör.
-Okej, då går vi då!
-Förlåt att i sa så, om du är hungrig. Men vi MÅSTE bara hinna till Wealys vassa varor innan deras exploderande bönor tar slut. De ser exakt ut som Bertie Botts! En nyhet.
-Det är lungt,jag är inte hungrig, svarar jag. Georg knackar på stenarna i rätt ordning och dörren till gränden öppnar sig. Vi möts av ett fruktansvärt buller men det glömmer jag snart, det finns allt för mycket att titta på för att tänka på sådana struntsaker. I skyltfönsrena trängs Qudditchtillbehör ch kvastar,ugglor, stavar och klädnader.
-Titta!, utropar Filippa plötsligt. Hon pekar på den färggladaste och mest sprakande affären i hela Diagongränden. Weaslys vassa varor.
-Pappa,kan vi inte gå dit först,snälla? ber Lowan. Georg nickar. Filippa tar mig i handen och vi springer fram till affären.

fortsätt, nu!!