Clara Darkin - Livet som renblodig häxa

Oj

Jätte bra!

Ny läsare! Bevakar

Kapitel 4 - Äntligen iväg

Jag fick svaret från Emma redan nästa morgon. Jag trodde att det skulle ta betydligt längre tid än så.

Hej Clara!
Gud, vad roligt! Det skulle vara jätteroligt att följa med dig, jag frågade mamma och pappa genast, och de sa ja! Först hade jag tänkt gå med Madeleine Scarefyl, en Ravenclawkompis till mig, men jag frågade aldrig. Jag är mycket gladare att jag får gå med dig i stället!
O, ja, det är mycket trevligt på Hogwarts. Om du kunde tänka dig! Jag lovar att du kommer trivas jättebra, och jag hoppas också att du hamnar i Ravenclaw. Det vore kul.
Du behöver inte oroa dig. Jag har hört, att Sorteringshatten kan sortera även efter personens vilja. Häftigt, va? Jag tror inte att du kommer hamna i Slytherin eller Hufflepuff om du absolut inte vill det.

Men om du säger till dina föräldrar att vi ses, så möts vi där. Själv kommer jag ta flampulver, som vanligt.

Hoppas du har det bra själv!

Emma
PS: Du behöver inte svara på det här brevet.


Jag kände mig bekväm vid tanken på att jag inte behövde svara. Visst var det härligt att skriva till kusinen, men jag orkade inte och om jag skulle skriva allt jag ville säga skulle ändå mitt bläck ta slut.


Jag hade sagt till mamma och pappa. Jag hade så bråttom att säga det till dem att jag snavade i trappan och skrapade mig på knäet. Fast det gick bra. Jag var för glad för att kunna känna smärta just då.
Jag kunde göra något annat än att tjata på mamma och pappa att skicka ett brev till Emmas föräldrar och be om vi kunde åka tidigare, längtade, och väntade. Mamma sa att bestämt var bestämt, och att jag fick ha tålamod. Okej visst, jag hade inget tålamod men vem har det när man snart ska åka till Hogwarts? Diagongränden betyder Hogwarts,. Hogwarts, Hogwarts, Hoggy Hoggy Hogwarts. Det var det ända som dök upp i mina tankar, drömmar (jag fantiserade hur Hogwarts såg ut), och ord. När familjen åt frukost så skulle jag säga ”Kan du vara snäll och skicka osten”, men jag råkade säga ”Kan du vara snäll och skicka Hogwarts.”

Helt klart var jag som galen av längtan. Tiden verkade inte gå snabbare för det. Varför skulle den göra det? Det gör ju den aldrig när man längtar efter något.


Tro det eller ej, men till slut blev det 3 augusti.
Vi samlades för att åka med flampulver. Jag åkte först (det var mitt förslag).
"Lycka till då, gumman", sa mamma och kramade mig.
"Mm."
Jag tog en stor näve flampulver och kastade in i brasan, där det dök upp smaragdgröna flammor. Jag klev in och sa:
"Diagongränden!"
Så slukades jag upp av lågorna.

Bra!

Jättebra!!

Men jag hittade ett stavfel i meningen: Det var det ända som dök upp i mina tankar, drömmar (jag fantiserade hur Hogwarts såg ut), och ord.

Ä i ända ska vara ett e!

Jag tänkte så också först, men så är det inte. Ända är ändan på ett snöre, eller kanske ändan på en människa (baken). Men jag tittade i Svenska Akademins Ordlista, och det står att ända kan vara adverb, substantiv, och verb. Det står i ordlistan att enda kan användas så som jag gjorde.
Jag antar att man kan använda båda. Så jag hade faktiskt inga stavfel.

Bra

Älskar din ff!!

Bar