Japansk häxa [SV]

Är på skrivhumör idag

Kap 4-Kyoko och Erik

Kyoko

"HJÄLP!" tänkte jag. "Bode Linda och Cissi blev Ravenclaw! Vad händer om
jag inte blir tillsammans med dem?"
"Jasså!" sa hatten på Japanska. Även om hatten var för en stor del av mina ögon så
såg jag att alla kolla på hatten för den prata Japansk. "Du är klok och smart, men du är modig
som vågar tänka hemliga tankar med mig på ditt huvud. Mmm... Du värkar ha lätt att få vänner med... svårt. Men okej. Jag har bestämt mig och det får bli..." jag var så sjukt nervös
att jag blunda trots att hatten ändå täckte mina ögon.
"...RAVENCLAW!" Jag blev så glad att jag gav hatten en kram innan jag gick och satte mig
med Linda och Cissi. Jag brydde mig inte om resten som blev sorterade förutom en söt pojke som hette Erik Sandström. När jag kolla in i hans havsblå ögon trodde jag till och med att jag
simma i ett hav i Japan.
"RAVENCLAW!" ropa hatten när den var på Eriks huvud. Jag klappa i händerna så jag fick ont i dem. När alla hade sorterats var det dags för mat. Jag åt jättemycket, men spara lite mat i
magen till efterrätten. När efterrätten väl försvunnit och jag började bli trött sprang en trollkarl
med trasiga kläder och en katt efter sig i salen. Han viska något till rektorn som reste sig upp som för att hålla ett tal så jag tog fram min bok.
"Ni kan nog ha märkt från från två elever, Ronald Weasley och Harry Potter.
Dem har nu kommit hit med en flygande bil. Dem kommer inte in hit utan äter på Snapes kontor."

Bra? Blev kort men har panik, ska till mormor och morfar.

braaaaaaaaaaaaaaaa

Jäättebra

Jätte bra!
Men tänk på att i slutet på ett verb, alltså saker man gör t.ex skratta, så ska man lägga till 'de'.

Så här:

Så skrattaDe Kyoko jättemycket.


Inte: Så skratta Kyoko jättemycket.

Det är bara ett pytte litet fel. Så vem bryr sig? Men det kanske är bra att veta.


Jättebra kapitel!

Väldigt bra kapitel

Nu kommer att härligt/spännande kap.

Kyoko

Kap 5-Boken som inte finns och han hatt med språkförmåga

Jag vakna av att Lindas väckarklocka lät. Jag kolla på min som stod på mitt nattbord.
Klockan var 04.30. När jag såg mig omkring var alla andra vakna de med.
"OJ!" sa Linda. "Förlåt! Jag ställde väckarklockan fel!" jag börja leta efter min bok som ska ligga på nattbordet. Jag leta och leta men hitta den inte.
"Vad är det Kyoko?" sa en tjej med svart vågit hår som hette Samanta. Jag visste inte vad hon sagt men förstod när alla börja leta.
"Hon måste ha tappad sin bok" sa Cissi. Jag visste inte vad hon sagt men fortsatte ändå att
leta.
"Jag hämtar en professor Flitwick!" sa Samanta. Jag visste inte vad hon sagt men när hon sprang iväg så hoppades jag att hon skulle hämta en lärare. Vad gör jag om jag inte hittar boken? Jag började gråta och dem andra i rummet märkte det och gick fram och trösta mig utan att prata. Efter en stund kom Samanta tillbaka med vår elevhems föreståndare som hade sorteringshatten på huvut.
"Om du undrar varför jag är med" började hatten. "så ska jag översätta åt er så ni kan prata med varandra." professor Flitwick prata och hatten översatte:
"Vad har hänt?"
"Min bok är borta!" svarade jag med gråten i halsen. "Någon kan ha tagit den!" Hatten översatte och professor Flitwick prata. Hatten nicka alvarligt innan den översatte:
"De kan vara en kille som vill retas för det händer ibland. Men samtidigt är det svårt för dem att ta sig in till tjejerna."
"Var för då?" frågade jag. Flitwick sa det till hatten som i sin tur sa det till mig:
"För när en kille går upp för trappan blir det en ruhckana."
"Men hur tog du dig hit, professor Flitwick upp hit?" frågade jag. Professor Flitwick prata med hatten som översatte:
"Jag gick med Samanta som nu är en flicka och då är trappan som den är även om jag är med."
"Men ni kommer väll att leta efter min bok professorn?" sa jag med lite hopp i rösten.
Hatten lyssna noga på professor Flitwick.
"Ja!" sa hatten. "Jag ska prata med dem andra lärarna och vi ska leta och medan vi gör det får
du slippa alla lektioner." Hatten vände sig till Flitwick och fråga något och Flitwick nicka.
"Flitwick och jag har bestämt att du kan gå på lektionerna men då ska du ta med dig mig" sa
hatten. Jag nicka och la hatten på mitt nattbord och sen gick jag och la mig i sängen.
Jag somna på en gång och drömde att jag aldrig skulle hitta min bok och gå med hatten tills
jag blev 90 år och dog.

Jag vakna av min väckarklocka den här gången och var glad att mardrömmen var över. Till
frukost åt jag en skinka och ost macka och drack mjölk. Hatten hade jag på bordet. Erik kom in till frukosten när det bara var en plats kvar vid Ravenclawbordet, mitt i mot mig! Han satte sig på platsen mitt i mot mig och av någon anledning rona han.

Vad är det med Erik? Gissa så kommer svaret i nästa kapitel
Och hoppas ni inte blev irriterade av att jag skrev att hatten översatte hela tiden

Nej! Nej! Du skriver jättebra!

Jag blev inte irriterad.
Kapitlet var jättebra

Okej! Nu kom det lite sent men råkade raderade på Word när jag kommit halvvägs.
Hoppas ni funderade på Eriks beteende.

Kap 6-Sanning och hemligheten

Erik

Varför var jag så idiotisk. Jag var så förälskad att jag gjorde det där hemska mot den jag gillar. Va jag så kär att jag inte visste vad jag gjorde eller var jag arg för att McLagggen kolla
på henne i korridoren? Vad de än var för anledning tog jag en av Kyokos viktigaste grejor,
hennes bok! De var riktigt svårt att ta sig upp för trappan men jag tog snabbt tag i trapphandtaget och tog mig upp så. Jag ångrar mig verkligen men vad ska jag göra? Jag skulle
aldrig våga tala om det för Kyoko. Jag var tvungen att prata med Dambeldore!

"Professor Dambeldore!" sa jag till honom på lunchen. "Vi måste prata på ditt kontor efter lunchen!"
"Okej!" sa Dambeldore tonlöst.
"TACK!" sa jag och gick till min plats.

"Smällkarameller!" sa Dambeldor och den fula statyn öppna en spiraltrappa. "Kliv på!" Jag klev på och jag och Dambeldore gick till hans kontor.
"Så" sa Dambeldore när han satte sig på sin stol. "vad ville du prata om?" Jag tog ett djupt andetag.
"Känner ni till det om försvinnandet av Kyokos bok?" började jag.
"Ja..." svarade Dambeldore.
"DET VAR JAG SOM TOG DEN!" skrek jag snabbt för att inte höra vad jag själv sa.
"De var bra att du sa det" sa Dambeldore. "Jag visste att det var du hela tiden. Jag vet vad du känner för Kyoko." Jag märkte att jag rodna. "Inga far. Jag kan ge boken till henne och säga att du hitta den. Romans är vackert och jag vill inte förstöra den" avsluta Dambeldore.

Jag funderade länge på vad Dambeldore mena med 'romans'. Vi pratar typ inte ens. Jag undrade länge om det var meningen att jag skulle avgöra vad 'romans' mellan mig och Kyoko
kunde vara. De fanns bara ett sätt att veta det, att chansa!

Vad ska Erika göra nu? Ska han dra sig vatten över huvut och göra en ny dum sak han ångrar?
Ja, svaret blir väll nästa gång.

braaaaaaaa!