Leandra Glacier och spelet om liv och död~ [THG-fanfic]

Jättebra!!!

Så jätte super bra!!

Kapitel 6.

Om två dagar är det dagen då jag fyller år, dagen då jag ska få flytta. Trots det är jag inte glad.Jag är inte glad eftersom mina föräldrar är glada på grund av att de har lyckats ordna en grej.
En skitgrej.
Den här skitgrejen är bättre tycker både mina föräldrar och regimen.
Men inte jag, för skitgrejen är att jag ska få bo i ett segrarhus. Ingen lott med mitt namn kommer att finnas med heller.
Jag antar att det är bra, egentligen, men... Jag vill ju passa in. Jag vill inte se ut som en jävla huvudstadsbrutta.
Fast det är jag ju.
Det går det nog inte att ändra på. Inte egentligen.

Min spegelbild visar en ganska slank, sjuttonårig flicka. Flickan har pagelångt, fluffigt hår. Färgen är ekorreröd. Ögonen är stora, ganska runda och irisen är djupblå. Från kinden till pannan är en blå växtranka tatuerad. Läpparna är tillfälligt färgade av orange läppstift.

Nej, det finns inte en chans att jag skulle passa in. Vad försökte jag egentligen inbilla mig?
Det är väl lika bra med ett segrarhus.
Mycket renare.

AWESOME!!!♥

Jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Varning: Tryck inte om ni inte gillar gult eller runda saker.

Awsome!!! MERA!

super!

Hej ni är så snälla läsare att ni får ett kapitel till :'D

Kapitel 7.

Jag sitter faktiskt i en svävare. Det är den första -och troligen den sista- gången i mitt liv jag sitter i en.
Åker i en.
Fast det är ju seriöst inte så coolt, egentligen. Inte så spännande eller roligt alls. Man blir faktiskt bara lite snurrig av att titta ut genom fönstret då det går så fort.
Om jag fått välja hade jag åkt tåg. Men jag fick inte välja. Svävare var snabbast och mest diskret. Men seröst, vem försöker de lura? Alla kommer att märka oss. Märka mig.
Märka huvudstadsbruttan.
Ibland undrar jag vad jag gett mig in i. Fast ganska snart senare påminns jag om att det här är min dröm. Ungefär. Typ.
Typ.
Men jag är faktiskt nöjd. Det är lite sjukt att jag över huvud taget lyckades övertala alla. Mor, far och regimen. Och så har jag ju lurat Tetra också. Fast det är jag inte stolt över. För det första så är det alldeles för lätt, och för det andra så är det elakt.
Men nödvändigt.

Gruskorn lämnar marken och bildar moln när svävaren landar på marken.
Det låter för mycket, tycker jag. Jag vill inte märkas så mycket. Trots att jag egentligen vet att det är omöjligt att inte göra det. Men de kunde väl åtminstone ha fått svävaren att låta mindre? De ville ju också att jag skulle vara diskret.
I alla fall så får jag se mitt nya hem för första gången.
Ett hus med rött tegel i utkanten av Segrarbyn. Två våningar, ganska mycket fönster. Lite stort för en person, enligt mig, men det duger fint.
Jag påbörjar arbetet med att lasta av mina lådor. Allt sådant jobb får jag göra själv, för jag fick helt enkelt åka själv. Svävaren var fjärrstyrd. Som tur var tog jag inte mycket saker med mig, då de flesta möblerna redan finns i huset.
Plötsligt ser jag en sur tant titta ut ur ett fönster i huset bredvid.
Hej tant, det är jag som är din nya granne. Jag är ett pucko från Huvudstaden.

Azum!

Fantastiskt!