Draco´s 1:a år på Hogwarts

Bra!

Jättebra och nu blev det ett långt

Hej! Nu ska jag göra mitt bästa för att hålla mig till långa kapitel

Kap 6-Hogwartsexpresen

När vi kom hem skicka mamma en uggla till Hogwarts att jag var redo att
börja där. Min sista månad hemma var sorglig. Bara tanken på att vara utan mamma
och pappa och ingen som lydde min minsta vink. Jag gjorde mitt bästa för att
inte be Dobby göra nåt. De gick förfärligt. De varv svårt men när jag fattat knepet
verkade Dobby lite lättnad så pappa kör hår hårt som helst med honom.

Nu var det tags. Jag stod på King's Cross mellan perrong nio och tio.
"Nu ska vi göra d-det t-tillsamans" sa mamma och gjorde sitt bästa för
att inte gråta. Jag, mamma och pappa sprang igenom väggen. Jag hade klarat det!
På en skyld stod det Hogwartsexpresen, kl.11. Jag såg mig omkring. Det var fult med
häxor och trollkarlar som sprang omkring överallt.
"Mormor, jag har tappat bort min padda igen."
"Å, Neville"
Jag kolla elakt på pojken. En som han skulle passa i Hufflepuff. Jag gick och kolla
efter några gamla kompisar till mig, Vincent Crab och Gregory Goyl, som redan tagit en
perfekt kupé. Vi hade trevligt i vagnen och pratade om allt vi ville göra på Hogwarts.
Typ klockan elva hörde vi skrammel ute i korridoren. Dörren öppnades av en leende
kvinna med gropar i kinderna sköt upp vår dörr.
"Vill ni ha något från vagnen, små vänner?" fråga hon.
"1.Vi är inte små 2.Vi är inte dina vänner 3.Fem chokladgrodor och en Berti Boots." sa jag
till kvinnan som såg lite snopen ut. Hon gav mig det jag ville och jag betala. Crab och
Goyl dömde en stor del av vagnen. Resten av resan var okej. Crab och Goyl åt mest,
men dem var snabba så vi kunde börja prata.
"Min pappa sa att han ska köpa den bästa kvasten som finns när jag väl kommer med
i lagget" sa jag. "Han fattar inte att om man har en bra kvast tar Slytherin än på en gång!"
"Min pappa tror inte att jag skulle ha en skans att komma med i laget även
om jag har en Nimbus 2000" sa Goyl.
"Jasså!" sa jag. "Men det förvånar mig inte, du är ju klumpigare än en apa!"
"Hö hö!" skratta Crabb och Goyl. Jag kom att tänka på i just nu, att Crabb och Goyl
skulle bli som Dobby. Dem skulle lyda min minsta vink. Jag ångra att jag inte tänkte på det
när jag bestämde mig för att inte ge Dobby någon årder. Plötsligt stanna tåget vi klav alla av
och kände den härliga nattluften.

Lite kortare än förra kapitlet. Men vad tyckte ni?

Jättebra!

Fast om jag ska vara jättepetig, så skriver du ibland tex skratta, när det är dåtid så säger man skrattade. Annars var det bra!

Okej! Nu kommer kap 7!

Kap 7-Båtresan

Väskan hade jag lämnat på tåget som rösten i tåget hade bett oss att göra. Jag
hörde en röst och jätten som hette Hagrid gjorde sitt bästa för att överrösta
alla elever som babbla om hur kul det skulle bli ("Å, kom! Vi måste skynda oss!"
"Jag längtar ihjäl mig!" "Jag längtar verkligen att komma tillbaka." :
"Förstaårselever hitåt!" ropa Hagrid. Han böjde sig till pojken som varit med Hagrid
i valv 713. "E allt som de ska, Harry?" sa Hagrid till honom. En till gåta är löst,
pojken jag träffa hos Madam Malkind Kläder För Alla Tillfällen sa att hans
föräldrar var döda och han heter Harry i förnamn. HAN MÅSTE HETA POTTER
I EFTERNAMN! "Harry Potter, pojken som överlevde". Han satte mina föräldrar
i trubbel för flera år sen. Men om han och jag blir vänner och den-som-inte-får-nämnas-
vid-namn skulle bli mänsklig skulle han kunna göra vad han vill med pojken tack
vare mig.
"Kom me här, följ efter mej - nåra fler förstaåringar? Se opp var ni går nu! Förstaårselever
följer efter mej!" ropa Hagrid. Nu var jag plötsligt tvungen att gå efter honom. Och
pojken Nevill som enligt mig borde hamna i Hufflepuff snyfta, han har nog inte hittat sin padda.
"Ni får strax se er första skymt av Hogwarts", ropa Hagrid över sin egen axel,"bara runt
kröken här."
Det hördes ett högt "Ååååå!"
Vi gick på en smal stig och kom plötsligt fram till en stor, svart, sjö. På toppen av en klippa¨
på andra sidan, med fönster som knistra mot den stora himlen, reste sig ett stort slott
med tinnar och torn.
"Inte fler än fyra i varje båt!" ropa Hagrid och peka på en massa båtar som log vid
stranden. Jag satte mig med Crab och Goyl. Sen kom en flicka med bulldog ansikte
och satte sig mittemot mig.
"Är alla i båtarna?" skrek Hagrid, som hade en egen båt. "Då så - FRAMÅT!"
"Jag heter Pansy Parkinson" sa flickan med bulldogansikte.
"Jag heter Draco Malfoy" svarade jag.
"Ner me huvet!" vråla Hagrid när det första båtarna var vi klippan. Alla böjde sina
huvuden. Vi kled fram genom en mörk tunnel som nog var en väg till slottet.
Vi kom fram till en underjordisk hamn där vi lämna båtarna.
"Hörru du där! E de här din padda?" sa Hagrid, som kontrollerade båtarna när alla
klivid ur dem.
"Trevor!" ropa pojkenen Nevill med glädje och tog paddan av Hagrid. Alla gick upp
för en stentrappa.
"E alla här? Du där, har du din padda kvar?" Hagrid knacka tre gånger på dörren vi gott
till och slottsporten öppnades.

Nu ska vi se... Vad tyckte ni?

Det var jättebra!

Fast du stavade fel på Crabbe och Goyle.

Jag kände på mig att något var fel med deras namn.

Jättebra!!! *bevakar*

Ni har väntat i 10 dagar (eller mindre om ni är nya) och nu har ni kapittel 8!

Kap 8-Sorteringen del 1

När porten öppnades stod där en lång, svarthårig häxa i en smaragdgrön klädnad.
Hon såg sträng ut vilket gjorde mig lite rädd.
"Förstaårselever, professor McGonagall" sa Hagrid.
"Tack, Hagrid", sa häxan, "Jag för dem vidare härifrån"
Hon sköt upp boten ännu mer så alla kunde komma igenom. Entréhallen
var enorm. Likt Grinotts var allt upplyst av facklor. Vi följde efter professor
McGonagall. Jag hörde en massa röster, men McGonagall ledde oss till ett litet rum
bredvid hallen. Alla trängde sig in alla kolla sig nervöst omkring.
"Välkomna till Hogwarts" sa professor McGonagall. "Banketten inför terminsstarten börjar
alldeles strax, men innan ni intar era platser i Stora Salen, ska ni sorteras in i era elevhem.
Sorteringen är en mycket viktig ceremoni, därför att så länge ni är här kommer ert elevhem
vara ungefär som en familj för er inom Hogwarts väggar. Ni kommer att ha lektioner tillsammans med de övriga i ert hem, sova i hemmets sovsal och tillbringa er lediga tid
i hemmets sällskapsrum. De fyra elevhemmen heter Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw
och Slytherin. Varje hem har sin egen förnämliga historia och vart och ett av dem har
frambringat berömda häxor och trollkarlar. Under er tid elever här på Hogwarts kommer
era framgångar att vinna poäng åt ert elevhem, medan däremot alla era brott mot reglerna
får det att förlora poäng. I slutet av året belönas det hem som har flest poäng med elevhemspokalen - en stor ära. Jag hoppas att ni var och en ska bli till heder för det hem
ni tillhör, vilket det än blir.
Sorteringsceremonin äger rum om ett par minuter inför alla övriga i skolan. Jag föreslår att
ni allesammans snyggar till er så mycket ni kan medan ni väntar." avsluta hon och kolla
på några av eleverna längst fram. Jag såg Harry hålla på med att släta sitt hår.
"Jag kommer tillbaka när vi är färdiga att ta emot er", sa McGonagall. "Var snälla
att vänta här tyst och stilla:" Medan vi vänta snegla jag på Harry. De kom en sten som
sjönk riktigt långt ner i magen. Jag såg ett rött hår bredvid honom. Helt klart en
Weasley. Nu var det slut på min plan. DEM PRATAR JU MED VARANDRA!
Plötsligt kom en skara på sådär 20st spöken.
"Förlåta och glömma, tycker jag, vi borde ge honom en ny chans..."
"Min kär munkbroder, har vi inte gett Peeves alla chanser han förtjänar?
Han ger oss allesammans dåligt rykte och ni vet ju att han inte ens är ett riktigt
spöke - vad gör ni här förresten?"
Ett spöke med pipkrage kolla ut över oss alla. Alla elever va tysta.
"Nya elever!" sa Munkbrodern som var riktigt tjock. Han låg stort mot alla. "Ni väntar väl
på att bli sorterade, antar jag?" Jag såg några få som nicka.
"Hoppas få se er i Hufflepuff!" sa munken. "Mitt gamla elevhem." Jag tänkte nyss
skrika något fult till honom men hindra mig när en skarp röst sa:
"Raska på och kom med nu. Sorteringsceremonin ska just börja." Jag kolla upp och såg McGonagall. "Ställ upp er på led och följ mig. Vi följde efter henen en bit tills vi kom
till två dubbeldörrar som ledde in till stora salen. I luften sväva magiska ljus och på fyra bord
satt alla andra elever. Längst fram satt lärarna på ett eget bord. McGonagall ledde
oss dit. På en del ställen kunde man se spöken. McGonagall ställde en fyrbent pall framför
förstaårseleverna. På pallen satte hon en jättesmutsig gammal hatt. De blev tyst tills hatten
ryckte till. En lång reva öppna sig på vid gavel som en mun. Hatten börja sjunga...

Vad tyckte ni? Mer blir det i del 2!

Jättebra