Hogwarts, en ljusning i livet?

Vsg ♥
Jippie, ett extra långt kapitel!!

^

Här kmr nästa kapitel som är 1246 ord


Kap.4
Vi klev ur bilen när vi var framme och gick till perrongerna 9 och 10.
”Vilken perrong är det nu igen?” frågade Anne och vände sig mot Lissie.
”9 ¾” svarade Lissie. Sarah brast ut i ett hånskratt.
”Det finns inte något som heter så, lilla freak!”
”Sluta upp! Man ska aldrig kalla någon för freak!” sa Anne ilsket till Sarah. Sarah himlade med ögonen när Anne inte såg. Lissie gav Sarah en otroligt giftig blick som sa ”Våga inte att göra sådär igen!”.

Lissie återgick att kolla på perrongerna 9 och 10. Efter ett tag såg hon en flicka med yvigt brunt hår. Flickan höll ett hårt tag om en bagagekärra. I bagagekärran låg det en stor koffert. Det såg ut som flickan skulle åka någonstans och bo där länge. Bagagekärran var lika stor som Lissies. Kunde denna flicka vara en häxa?
Flickan kollade omkring sig som om hon ville veta ifall någon såg henne. Lissie tittade genast bort för att inte bli upptäckt.

Efter ett tag kollade Lissie på flickan… eller rättare sagt vart flickan stått. Hon var som bortblåst. Men var kunde flickan tagit vägen så fort?

Lissie kollade på sitt armbandsur och blev chockat. 10 minuter i tio! Lissie hade tio minuter att hitta den rätta perrongen.
”Vad ska jag göra?” frågade Lissie sin mamma panikslaget. Anne pekade lite diskret på en liten familj. Familjen bestod av en mamma med ljusblont hår, en pappa med mörkbrunt hår och en flicka med ljusbrunt hår. Flickan såg ut att vara i samma ålder som Lissie eller något år äldre. Precis som den förra flickan så hade denna flicka en bagagekärra. Högst upp på kärran satt det en bur med en uggla sittande. Det var en kattuggla. Lissie blev säker. Detta var en trollkarlsfamilj, eller i alla fall så var en av medlemmarna av familjen en häxa. Lissie gick snabbt till familjen som snart kollade misstänkt på henne.

”Hej, vet ni var perrong 9 ¾ ligger?” frågade Lissie så snällt och oskyldigt hon kunde. Anne, Sarah och Peter hade kommit i kapp Lissie och stod nu bakom henne.
”Jo, du går raka vägen mot spärren mellan perrongerna nio och tio. Det är inte farligt… och stanna inte, du kommer inte att krascha.” sa kvinnan vänligt.
”Tack” sa Lissie och log mot kvinnan. Lissie halvsprang fram till spärren, tvekade lite men stannade inte.
Hon öppnade ögonen (hon märkte att hon blundat) och kollade sig omkring. Ett mörkrött ånglok stod framför henne. Hon visste att det var detta tåg som skulle föra henne och alla andra elever till Hogwarts.
”Wow!” hörde Lissie att Sarah sa. Lissie blev förvånad och snurrade runt där stod Anne, Sarah och Peter. Sarah stirrade med stora ögon omkring på perrongen. När hon märkte att Lissie stirrade på henne sa hon med sin vanliga elaka röst: ”Det är ganska fint fast det är gjort av freaks. Men det skulle behöva förnyas en hel del” Kunde inte bara Sarah sluta att vara så elak någon gång. Lissie hade ju aldrig gjort Sarah någonting.
”Hej då, tåget går ju snart” sa Lissie och kramade hårt om Anne.
”Hej då, jag kommer verkligen sakna dig!” svarade Anne. Lissie kramade om sin motsträviga broder och kollade undrande på Sarah.
”Tror du att jag vill krama freaks som du?” frågade Sarah elakt.
”Jag kommer i alla fall sakna er alla. Jag kommer att skriva så många brev som möjligt” sa Lissie och låtsates att inte bry sig om Sarahs elaka kommentar men inuti Lissie var det något som brast. Hon ville bara gråta. Varför gillade inte Sarah henne?

Lissie klev på tåget och letade reda på en ledig kupé. Längst bak fanns det en och hon satte sig där. Lissie kände sig ensam och önskade innerligt att någon skulle vilja sätta sig med henne… men ingen ville. Lissie tyckte att det tog hundra år att åka till Hogwarts. Tänk om inte ens det var som Lissie tänkt sig, tänk om det alls var ett drömpalats?

Tåget saktade in och Lissie gick ut ur tåget. Väl ute så kände sig Lissie vilse. Hon hade ändrat sig, hon ville inte alls gå på Hogwarts längre! Gjort var gjort och Lissie kunde inte ändra sig, därför suckade hon högt och gick dit de kortaste stod. Bredvid dem stod en enorm man. Hans ansikte var nästan dolt av sitt långa, lurviga hår. Han hade ett väldigt vilt, trassligt skägg, men ögonen kunde man urskilja ändå. De var svarta och glimmade som skalbaggar. Även fast mannen (eller var det en jätte?) inte såg särskilt trevlig så var det inte sant. Lissie visste att denna man hette Hagrid och var väldigt vänlig.

Lissie gick snabbt fram till mannen och de andra eleverna som stod vid honom.
”Det är väl här alla förstaårselever ska samlas?” frågade Lissie blygt mannen.
”Japp” svarade Hagrid glatt och man kunde se att han log fast han hade så mycket skägg.

”Jo, så här går det till: Ni ska sätta er i båtarna fyra och fyra som åker av sig själva. När vi kommer in i Hogwarts slott så kommer professor McGonagall ta över” sa Hagrid allvarligt och alla förstaårseleverna inklusive Lissie satte sig i båtarna fyra och fyra.

Lissie satte sig i en båt där det satt två flickor och en pojke i. Den ena flickan hade rött hår, den andra hade blont hår och pojken hade mörkblont kort hår.
”Hej, jag heter Lissie, Lissie Brown” sa Lissie för att bryta tystnaden.
”Fint namn, jag heter föresten Ginny Weasley” svarade den rödhåriga flickan. Lissie vände sig mot den blonda tjejen.
”Vad heter du?”
”Luna Lovegood” svarade flickan med en drömmande röst. När Lissie kollade närmare på Luna så såg hon att hennes röst inte bara var drömmande, utan att hela Luna såg drömmande ut.
”Ja, om någon vill veta så heter jag Colin Creevey” sa pojken.
”Föresten tror ni att jag kan ta ett foto på Harry Potter när vi kommer fram?”
Även fast det var mörkt så kunde Lissie se att Ginny fick röda kinder så fort Colin nämnde Harry Potter. Vem kunde Harry Potter vara egentligen?

”Vem är Harry Potter?” frågade Lissie för inte det skulle bli allt för tyst.
”Det är en lång historia men jag berättar den kort. Det var för några år sen en ond trollkarl som var jättemäktig. Han dödade jättemånga personer, han hade många anhängare också. Folk vågade inte säga hans namn vilket många fortfarande inte vågar. Men så en natt så bestämde han sig för att döda familjen Potter. Han gick hem till dem och dödade Mrs. Potter och Mr. Potter och skulle döda Harry. Men när han gjorde gick någonting fel och Harry dog inte, han fick bara ett ärr, och Du Vet Vem, som han kallas försvann. Många säger att han dog, men mamma säger att han var för mäktig, att han fortfarande lever, men är mycket svag.” svarade Ginny och rös till.

”Ush, stackars Harry!” sa Lissie tyst och blev glad att hon hade en åtminstone en familj. Fast hon önskade innerligt att Sarah skulle börja gilla henne någon gång.

När båtarna närmade sig klippan där slottet utropade Hagrid:
”Ner me huvet!”
Lissie lydde genast och duckade. När de äntligen kom fram till klippan var Lissie bland de första att hoppa ur sin båt.

De gick uppför en stentrappa och alla skockade sig runt en enorm port av ek.
”E alla här?” frågade Hagrid innan han höjde en av sina jättelika nävar och knackade tre gånger på porten.

OMG!!! ass bra!

Fett duktig du är på att skriva MissFniss och håller med Elma00, kapitlet var asbra!!

Jätte bra!

^Taaaaaaaaaaack!!!♥
Sitter här och ler =D

Ny läsare.. xD
Azum :3 Jätte bra ^^

^Tack, kul med en ny läsare

Har inte kunnat skriva idag eftersom jag har sprungit 6km och badat med en kompis. Men ska försöka att skriva lite imorgon.

Jättebra!!!

Jätte bra!!