Hermiones år innan Hogwarts

Kapitel 14.

Claire (kompisen) fick panik i vattnet och hennes kompis hjälpte henne upp. Arg, blöt och rädd tog Claire täten och de båda gick ifrån stranden. Jag visste inte vad jag skulle göra och innanför ögonlocken brände tårarna av ilska och rädsla. Sakta gick jag tillbaka till filten, förvirrad. Vad var det som hade hänt, egentligen? Hade jag återigen lyckats återfå mina magiska krafter. Bara tanken var ju skrattretande och jag kunde inte låta bli att le för mig själv.

När vi kom hem på eftermiddagen sprang jag upp på mitt rum för att läsa en av mina favorit böcker. Jag hade tänkt att berätta för mamma och pappa om allt konstigt jag varit med om. Mamma,pappa jo det är en sak som jag måste berätta för er.

Kapitel 16

- Jag skulle behöva prata med er, sa jag lite försiktigt vid matbordet senare på kvällen.
- Okej, är det något som har hänt? frågade pappa oroligt.
- Nja, jo det är det.

Jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att berätta allt från början.

- Ni vet att det har hänt massa konstiga saker ända sen min sjunde födelsedag? Glas som ramlar ner från hyllor, duken som drogs undan och nu sist när vi var på stranden. Ni vet nog inte om detta men ända sen vi var små har hon mobbat mig i skolan, framför allt för att mina framtänder. När jag var och kände på vattnet kom hon fram till mig kände jag hur ilskan bubblade inom mig och allt jag ville var att ge igen. På något sätt lyckades jag med det också för hon flög i vattnet utan att jag nuddade henne.

Mamma och pappa satt helt knäpptysta...

Men lilla gumman det är ju helt omöjligt sa mamma
det var ju bara olyckshändelser.Och din kompis tappade väll bara balansen?Hon är inte min kompis mamma hon har mobbat mig hela tiden.Men lilla gumman magi finns faktist inte!Men hur kan du då förklara allt konstigt som hänt på senaste tiden?

Mamma satt tyst en stund innan hon gav med sig med en suck.

- Jag tror att det är något fel på mig, sa jag och kände hur tårarna brände bakom ögonen.
- Hermione Jean Granger! Du är den finaste personen i hela världen. sa pappa och lade sin hand på min.
- Nu tycker jag att vi släpper dessa knasigheter och äter en trevlig middag tillsammans.

Jag kunde göra något annat än att hålla med dels för att mamma och pappa aldrig skulle tro mig om jag forsatte att mala på om detta och dels för att jag helt enkelt inte orkade.

Dom följande dagarna tänkte jag mycket på att det var något konstigt med mig. Varför händ det just mig av alla i världen allt var så konstigt att jag fick lite ont i huvudet av allt tänkande. Det var sent så jag gick och la mig. God natt mamma ropade jag god natt Harmione svarade mamma.

Den natten sov jag oroligt. På morgonen när jag gick ner till frukostbordet, praktiskt taget sovande , stod mamma och pappa vid borden med en glimt i ögat. De såg inte ledsna ut som igår men inte heller lika glada som när jag fick mitt stipedium. På något sätt fanns det något som oroade mig när jag såg på dem.

- Har det hänt något? frågade jag sömnigt.

Inget svar. Mamma och pappa bara log.

- Vi vet att du har varit orolig för allt som har hänt på senaste tiden. började pappa
- Jaa...
- Det är inget att oroa sig för längre. sa mamma glatt.

Sakta tog hon fram ett kuvert bakom ryggen. Det var av tjock, gulnande pergament med ett blodrött sigill på baksidan. Brevet var adresserat till mig i fina handskrivna bokstäver.

På skakande hand öppnade jag brevet, tittade upp på mamma och pappa, tog ett djupt andetag och började läsa...

Kära miss Granger ni har tilldelats en plats på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Vi kommer personligen att hämta dig den första september klockan halv elva prick. Jag tänkte den första september men det är ju i morgon!

Det gick inte att sätta ord på mina känslor. Var jag glad? Rädd? Var detta ett skämt från Claire och hennes kompisar? Vad? När? Hur? Varför? Det var allt som jag kunde tänka.

När den första chocken lagt sig kom den andra. Imorgon var det den första september, jag hade ingen av sakerna som stod med på listan som förstaårselever skulle ha. Vem skulle komma och hämta mig? Vad skulle vi göra? Tänk om jag aldrig kom hem igen?

På eftermiddagen kom det ytterligare ett brev från Hogwarts jag läste igenom brevet Ursäkta men vi har just fått veta ditt födelse datum är efter skolstarten så ni får tyvärr vänta till nästa år. Jag blev väldigt besviken skulle jag få vänta ett helt år