Gör man vad som helst för kärleken?

ja det kan jag göra xD ja vi får helt enkelt se hur jag gör ^^ men de beror nog på hur många kapitel jag skriver med xD

Jag tkr det är spännande att inte veta vem hon är ^^

ja visst är det ja här är nästa kapitel i alla fall Jezebel är inte min egna karaktär utan jag har lånat honom från GodChild ^^

Hon såg på honom och bestämde sig för att presentera sig, de kunde inte bara sitta och stirra på varandra. Hon räckte fram sin hand och uppgav sitt namn och han såg först på handen men tog den sen
”Jezebel Disraeli” sa han och hon var förvånad över att han inte ryggade tillbaka efter att ha hört hennes namn, men han verkade faktiskt inte veta vem hon var. Det gjorde henne inget, hon var snarare lättad för då skulle han se henne för den hon var och inte det monster som alla andra gjorde
”Jag vet vad du går igenom och jag kan kanske hjälpa dig” sa hon leende och såg på blodet i hans hår. Han hade inga synliga skador och hon antog att den som misshandlade Jezebel dolde det bättre än Draco gjorde
”Jag kan nog hjälpa dig med såren” sa Jezebel och log svagt
”Jag bor en bit härifrån om du vill följa med?” frågade hon artigt
”Hellre till dig än mig” sa han bara och reste sig ansträngt upp och hon följde hans exempel och de gick under tystnad mot lägenheten. Hon visste inte varför hon bjudit hem honom, men kanske var det för att han var den första på fler år som inte ryggat tillbaka när hon presenterat sig. De kom in i lägenheten och den såg ut som ett krigsfält men Jezebel verkade inte lägga märke till det och hon antog att han var van. Han klev ara över allt glas och blod innan han satte sig ner i soffan. Hon betraktade honom innan hon hämtade ljummet vatten och trasor, hon hade inte så mycket i medicin förrådet, hon hade för länge sedan slutat att använda det. Hon tog med sig en borste innan hon återvände till Jezebel som satt i soffan. Hon slog sig försiktigt ner i den och han gav henne ett svagt leende
”Jag kan ta hand om dina först, du verkar ha ondare än vad jag har” sa Jezebel
”Jag vet inte, jag känner inte smärtan längre” svarade hon bara och han såg olyckligt på henne men verkade förstå. Han gjorde rent hennes sår och han rörde hennes så försiktigt att hon blev förvånad. Det var ingen som hare rört henne varsamt på flera år.
”Det här kommer antagligen svida lite” sa han och tog upp en salva och hon nickade svagt, salvan sved när han la den på såren men det var inte värre än något annat hon upplevt och snart försvann den svidande känslan.
”Tack” sa hon leende
”Ett sant nöje” sa Jezebel och log svagt. Hon tog upp trasan och torkade bort det stelnade blodet ur hans hår och började försiktigt borsta ut det. Han hade riktigt vackert hår men hon antog att Jezebel precis som hon själv inte la någon vikt vid det nu. Hon flyttade lite på det midjelånga håret och fick se att hans kappa var blodig och hon såg förskräckt på honom, men han förblev tyst och hon tog försiktigt av dem och såg långa blodiga sår, de liknade inte något hon sätt innan.
”Hur fick du dem?” frågade hon försiktigt och doppade trasan i vattnet och tvättade försiktigt rent dem
”Min far gillar att använda en piska” sa Jezebel neutralt och hon tappade trasan, hur kunde någon behandla honom så där? Och hans far av alla personer. Hon slog armarna runt honom
”Jag är så ledsen” sa hon till honom
”Jag är ledsen för din skull med” sa han och strök henne försiktigt över kinden. Hon hopade till när dörren flög upp och Draco kom in
”Vem här han?” fräste Draco
”Jezebel, men du kan kalla mig Dr Disraeli” sa han kyligt och Draco fnyste
”Försvinn” sa han kyligt
”Och om jag vägrar?” sa Jezebel och gav Draco en hotfull blick, Dracos ögon vändes mot henne
”Du vet vad som händer” sa han och log elakt. Hon förstod precis vad han menade
”Snälla Jezebel bara gå” sa hon bedjande och mötte hans klarblåa blick. Han tänkte först protestera men nickade sedan och lämnade lägenheten utan att se på Draco
”farväl Dr Disraeli” sa han kallt och smällde igen dörren och hon var ensam med honom igen, som så många gånger innan. Hon var snart framme hos henne och tog ett hårt grepp om hennes hår och drog ner henne på golvet
”Konspirerar du mot mig?” fräste han och hon hann aldrig svara innan första slaget kom, och som så många andra gånger tog hon bara emot dem. Men den här gången syntes ett leende på hennes läppar, hon hade träffat någon som var villig att prata med henne. Hon visste inte om hon skulle få se Jezebel igen men han gav henne en strimla hopp och frammanade ett äkta leende på flera år, och innan allt blev svart han hon tänka att allt kanske inte var helt hopplöst.

Gud vilket bra kapitel och jag vill så fräna något i huvudet på Draco!!

Tack så himla mkt haha jag förstår dig så väll xD men som sagt så ville jag inte ha nån snäll Draco nu ^^

Jättebra!!!!!! *Bevakar*
Det är så spännande att inte veta vem hon är!!!

tack så mkt kul att du gillar den ja jag gillar det med och det är riktigt roligt att skriva henne som bara hon xD

Det var verkligen jätte bra jag vill ha mer nu

jag tkr det var jätte bra och jag gillar att hon har fått en vän. för du är väll inte elak nog att inte gör dem till vänner? >_>

tack så mkt kul att ni gillade det o du vet att jag inte alltid är snäll syrran