To show their courage [Hungerspelen] [sv]

Edit: Corriiz: "Läs och skriv fanfictions om Harry Potter (och annat)!" Det stämmer väl? xd


Tja hörni, jag är glad så länge folk läser, haha


Här är ett kap som nog höjer spänningen lite, haha.
Btw, de använder förmodligen inte samma svärord och sånt som vi, haha, men nu gör dem det... ^^

Och visstja, tackar för namnförslagen igår, haha. Körde faktiskt med det där efternamnet till nu då min mamma sa att det inte lät klokt. Tycker det var rätt nice endå xD Men nu heter dem Thompson istället, haha (Y)



Jamie Thompson, distrikt 9
Tåget hade stannat vid kanten av ett klippigt stup med otroligt fin utsikt. De hade alla gått ut för att njuta av utsikten då solen steg bakom bergsklipporna. De andra gick ut för att få frisk luft. Jamie gick ut för att få frihet.
”Släpp mig!” ropar Jamie. Hon stretar emot. Klöser med naglarna över mannens armar.
”Få in henne i tåget igen, för guds skull!”
”Släpp mig!” Jamie får in en spark och mannen viker sig dubbel av smärta.
Hon springer. Men kommer inte långt innan de får tag på henne igen.
”Jamie!” Det är Harold, och han är arg. Han grepp hårdnar och Jamie slutar sakta kämpa emot. Flickan ser stridslystet upp på den fånigt klädda eskorten. Hans hår är illoranget och kinder och näsa är prydda med oranget glitter. ”Du ska med till Huvudstaden, förstått?” Jamie skakar ilsket på huvudet.
Nu tar hennes mentor till orda istället: ”Jag vet att du inte vill det här. Ingen av oss ville till arenan. Men om du står ut några dagar, väntar tills du kommer till arenan. Då slipper vi alla besvär!”
”Ska jag bara vänta in min död? Varför inte få slut på allt nu?” fräser Jamie. ”Jag har en lillasyster, en storasyster och en mor. Huvudstaden tog allt det ifrån mig när mitt namn lästes upp på Slåttern. De tog ifrån mig hela mitt liv! Jag har ingen chans att vinna. Jag har ingen chans att få tillbaka det jag förlorade. Så snälla, släpp mig och låt mig få allt överstökat.”
”Hur gamla är dina systrar?” frågar Harold.
”Nio och tjugo.”
”Vet de om att du inte ens tänker försöka?”
”De vet att jag inte kommer vinna”, säger Jamie och rycker på axlarna.
”Man kan alltid hoppas. De kan alltid hoppas. De kan hålla modet uppe när de ser dig på tv-skärmen.”
”När de ser mig bli dödad?” fräser Jamie. Hon skakar på huvudet.
Så får hon en idé som kan funka. Jamie skriker. Så högt hon kan. Hoppas på att det låter som om det är fullt med smärta. Sedan faller hon ihop, låtsas förlora medvetandet.
Som hon hoppats på överraskar detta Harold och han släpper de hårda greppet om henne när hon faller till marken. Innan han ska hinna få ett nytt grepp gör Jamie en ograciös kullebytta mot stupet.
”Jamie! Sluta, för helvete!”
Jamie kastar en sista stridslysten blick på människorna som rusar fram för att stoppa henne. Sen kastar hon sig över stupet. Mot friheten.

Distrikt 9, Thompsons
Knack, knack.
”Jag öppnar!” ropar Lily glatt. Hon når dörren innan den tredje knackningen och öppnar den förväntansfullt. ”Det är fredsväktare”, säger den lilla flickan förbryllat.
”Lily, gå och hämta mor”, säger Chloe till sin lillasyster. ”Kan jag hjälpa er med något?” frågar hon de tre fredsväktarna medans Lily springer in i köket.
”Jag vill att ni följer med oss”, säger en av fredsväktarna. ”Det gäller er syster.”
”Mor kommer snart”, säger Lily och dyker upp i hallen. Hon ställer sig bredvid Chloe i dörröppningen.
Chloe bleknar vid hans ord. ”Vad menar du?”
”Hon … gjorde inte riktigt som vi önskade.” Väktaren ler snett och räcker fram sin hand, förmodligen menat som en snäll gest. ”Kom med oss.”
”Vadå? Var är hon?” frågar Chloe och knuffar Lily bakom sig.
”Vad står på?” frågar flickornas mor och dyker upp i hallen.
”Ah, mrs Thompson. Så trevligt att träffas.” Fredsväktaren skakar hennes hand. ”Synd bara att det blir så kortvarigt.” Sprutans trycks in i hennes arm innan hon hinner protestera och hon faller till marken.
”Mor!” skriker Chloe. ”Lily, spring!”
”Var inte orolig”, säger fredsväktaren. ”Mötet med er två kommer bli mer långvarigt. Efter att ni fått lite sömn förstås.”
De andra två fredsväktarna har redan fått tag i flickorna som också faller till marken med en spruta i armen. Fredsväktarna bär med sig de två flickorna och lämnar huset.

Så här stod det sen: Vill du publicera dina egna berättelser som INTE handlar om HP eller något annat du är ett fan av, till exempel vanliga berättelser eller kanske dikter, så hör de hemma i Kreativitetsforumet.

Bland reglerna som var understruket på reglerna

"..som INTE handlar om HP eller något annat du är fan av.." alltså: "som inte handlar om något som du är ett fan av". Fattar du? ^^ Läser man meningen på ett annat sätt säger den att man ska posta "vanliga berättelser eller kanske dikter" i Kreativitetsforumet och fan-fic och sånt man är ett fan av i fan-fictions forumet.

Jättebra c:
BEVAKAR TRÅDEN.

I fanfiction forumet hör alla fanfics till, oavsett vilken bok/film det handlar om. I kreativitets forumet hör egna berättelser till, alltså inte fanfics. Det står ju klart och tydligt "Läs och skriv fanfictions om Harry Potter (och annat)!"

~
Skriv mer!

yay, tack!

ofc, haha ^^

ASDGHJGSHFG finns inte ord, sjukt bra!
Längtar till distrikt 3 eftersom det är mitt favorit distrikt hehe... c:

OMG, thank you! :'D
Ska skriva ett med distrikt 3 nu bara för det, haha ^^

---

Har ett himla onödigt kapitel färdigt. Har även ett mer viktigt kapitel, men det är nog inte ens hälften så långt, suck.

Vad tycker ni? Vill ni ha ett långt onödigt kapitel, och även det sjukt korta och lite mer viktiga, ikväll? xD