Som stjärnor på himlen

mera!

kommer det mer snart?!?!

Kapitel 7
Väl hemma sprang Gabbi upp på sitt rum och rullade in sig i en filt. Helen gick till köket och satte sig vid bordet.
-Om en dag är jag på Hogwarts och äter festmåltid med Jane, tänkte Gabbi.
Hon hörde att det började fräsa i stekpannan där nere.
Efter drygt tio minuter hördes:
- Gabbi, maten är klar.
Gabbil gick sakta ner för trappen och in i köket. Helen satt redan vid bordet och åt på en korv.
- Vilken tid skjussar du mig till tågstationen imorgon? frågade Gabbi som inte ville tänka på sin mormor.
- Vet inte, Helen medans hon skyfflade upp några mackaronen på gaffeln.
Gabbi satte sig vid bordet. Hon tog en slev mackisar och två korvar. De åt sakta under tystnad.
- Jag årkar inge mer... sa Gabbi som lekte med maten.
- Sätt det i en låda som rester till senare, sa Helen.
Klockan nio tog Gabbi på sig pyjamasen. Hon sa god natt till sin mamma och lade sig sen. Det var hemskt att tänka på att ens mormor ligger på sjukhuset och kommer dö när som helst, men till slut somnade hon.

bra!!!! blir bara bättre och bättre.

Super bra! Meeer nu!

Kapitel 8
Morgonen där på vaknade Gabbi inte glad men ändå spänd. Idag skulle hon få åka till åka till Hogwarts och sticka från det jobbiga. Hon åt fort upp sin frukost och klädde sedan på sig. Helen var fortfarande helt förlamad i kroppen efter nyheten hon fått av sin pappa. När Gabbi var väl påklädd tog hon sin packning och gick ner till hallen.
- Mamma, nu är jag klar, sa hon och låsades inte om att hennes mormor kanske skulle dö.
- Ok... sa Helen, fasst i vanliga fall skulle Helen sagt bra, men det ordet fanns inte kvar i hennes ordlista.
När det var typ en timma före avgång åkte de mot stationen. Det var drygt 7 mil dit så, man var tvungen att åka någon timme innan.
En timme senare gick Gabbi i den långa tågkorridoren och sökte en ledig kupé. Jane hade tydligen inte kommit så Gabbi satte sig i en nästa ledig kupé. Det var två förstaårselever som satt där. Gabbi öppnade kupé dörren och frågade:
- Kan jag sitta här?
- Visst... svarade den kortaste av dem nervöst.
Minuter gick och Jade hade fortfarande inte kommit. När tåget började rulla tänkte Gabbi att Jade säkert satt sig i en annan kupé. Då öppnades kupédörren och någon frågade:
- Vill ni ha nått från vagnen?
- Jag kan ta en påse med Bertie Botts bönor, sa Gabbi och tog upp några mynt från fickan.
- Jag vill också ha samma som henne, sa en av de små flickorna och nickade huvudet mot Gabbi.
Gabbi smaskade i sig bönorna tills hon fick en smak av öronvax. Hon spottade ut det i handen och tog upp en liten näsduk som hon fått av sin mamma och torkade av sig bönan. Flickorna mitt emot henne började små fnissa och åt upp sina bönor.

braaaa!!!!!

bra!

Kapitel 9
Gabbi kände hur loket började stanna och tog ner sin väska från hyllan och väntade på att loket skulle stanna helt. När tåget stannat helt gick hon snabbt ut ur kupén. Plötsligt hörde hon ett skrik. Det var ett smärtsamt skrik från kupén hon nyss lämnat. Hon vände sig om och såg ett livlöst lik i famnen på den överlevande flickan. Hon tittade med tårar i ögonen på Gabbi. Gabbi tittade med skräck i blicken tillbaka på flickan, men Gabbis blick övergick långsamt till sorg.
- Hjälp mig! fick flickan fram med gråt i halsen.
Gabbi han inte säga nått för än en hel klunga elever stod runt henne. Hon hörde viskanden som:
- Gabriella är en mördare...
- Gabbi mördade en förstaårelev...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlåt att det här kapitlet blev extra kort men jag hoppas inte att ni stör er på det

Majen du äger