Månsken

super

Tack

Jättebra

Du är 7kt duktig!

Tack

Kapitel 4

Vagnen stannade upp framför slottet.
Det var ändå rätt fint. Stort där några fönster lyste.
- Vi är de första som kommit, sa McGonagall.
Jag gick efter henne in i slottet. Det lät när vi gick på marmorgolvet. Vi omringades nästan av marmorstatyer.
Vi gick en bit och sedan stannade hon framför en gigantisk dörr.
- Vad händer nu då? Frågade jag.
- Nu väntar vi på förstaårseleverna.
- Varför det?
- Eftersom dem också ska sorteras så ska du gå tillsammans med dem i sorteringen.
- Va? Nej det tänk...
- Jo, det kommer att bli så, avbröt Mcgonagall.
Jag suckade.
Plötsligt började vi höra ljud utifrån.
- Nu kommer dem. Det är nog bäst om du flyttar dig lite mot väggen så att du inte sveps med av eleverna.
Jag ställde mig motvilligt bredvid en staty.
Mcgonagall släppte in alla elever och innan jag ens hunnit blinka strömmade elever förbi mig.
Jag tittade trött på dem medan de passerade mig och in i stora salen.
Skaran verkade aldrig ta slut men till slut kom de sista.
Porten stängdes efter dem.
- Nu kommer förstaårseleverna, sa Mcgonagall.
Japp, nu kom de.
Småttingar vandrade in med olika ansiktsuttryck. Vissa såg skräckslagna ut och vissa såg nyfikna ut. Alla tittade sig omkring. Som om marmorväggar vore något att se på. Fast ändå, de såg rätt gulliga ut.
Jag kom att tänka på när jag var 11. Då, när jag hade blivit biten var jag skräckslagen men med tiden hade jag lärt mig att gilla det jag är. En varulv.
Förstaårseleverna samlades i led utanför porten. Mcgonagall vinkade mig längs bak i ledet.
Mcgonagall förklarade lite om hur det skulle funka för förstaårseleverna när de skulle släppas in.
- Och till sist vill jag säga till Miss Wolfe, att du ska följa med eleverna till hatten.
Mcgonagall öppnade porten till stora salen och hon steg in först, sedan förstaårseleverna och sedan jag. Men istället för att följa med dem vidare, så stannade jag vid porten.
Ingen märkte något som tur var, inte för att jag brydde mig.
Porten stängdes bakom mig och för första gången tittade jag mig omkring. Det var faktiskt rätt imponerande. Taket, som faktiskt inte ens såg ut som ett tak, var fullt med stjärnor.
Och precis framför mig stod fyra bord. Ett bord för varje elevhem. Längst fram fanns lärar bordet där alla lärare just nu satt, förutom Mcgonagall.
När alla förstaårselever sorterades började jag att tänka på vilket elevhem jag skulle hamna i. Jag hade alltid känt mig bra med Slytherin. Inte för att jag visste hur det var där men det kändes iallafall bra. Så det var nog elevhemmet som jag helst skulle vilja sorteras i. Om jag inte sorterades i Slytherin kanske jag skulle vilja vara i Ravenclaw. De smartas elevhem. Pappa hade gått i det elevhemmet och se vad det ledde honom. Kanske inte så bra iallafall. Men jag visste ändå att mitt sista val var att hamna i Gryffindor. Det Sas att det var de modigas elevhem. Men själv hade jag hört att Godric Gryffindor bara var en fegis.
Den sista eleven sorterades.
Dumbledore reste sig upp och applåderade tillsammans ned de andra lärarna, sedan sa han
- Jag hoppas att ni ska trivas i era elevhem. Jag hoppas att prefekter hjälper förstaårseleverna till att hitta sina lektioner och svarar på nödvändiga frågor men innan vi kan börja äta har vi en till elev att sortera. Hon ska börja i sjunde årskursen. Hon har studerat magi hemma istället för på Hogwarts men nu ska hon börja här.Kan Alexa Wolfe stiga fram.
Dumbledore tittade sig omkring och letade efter mig med blicken. Han såg mig vid porten och vinkade fram mig. Jag började gå framåt. Allas blickar i salen var fästa vid mig. Tydligen var de lika förvånade som rödtotten och hennes kompisar.
Plötsligt kände jag någonting på vägen till hatten. Någonting konstigt. Jag stannade upp halvägs. Det var en konstig känsla, om det var en känsla. Kanske mer som en kraft. Jag försökte dra till mig den, för att se var den kom ifrån. Den kändes tilldragande på något sätt. Jag tittade runt i rummet och min blick fastnade på en kille i min ålder. Han hade brunt hår och bruna ögon och dessa ögon stirrade nyfiket på mig som alla gjorde. Denna kille satt vid Gryffindorbordet. Men vad var det med honom som var konstigt?
Plötsligt kom jag på, han var en varulv. Nu var jag säker på det. En varulv, men en osäker sådan. Och varför hade inte Dumbledore berättat att det fanns en annan varulv?
Då kom jag på att alla fortfarande stirrade på mig så jag fortsatte att gå. Jag satte mig på pallen men istället för att ha ryggen mot lärarbordet som eleverna haft så hade jag ryggen mot eleverna.


------------------------------------

Nu måste jag byta dator och jag kan inte spara kapitlet så jag får dela in kapitlet i två delar eller så börjar jag bara på femte

haha
Tack

Vsg

Ärligt så är detta en av de mest välskrivna svenska fics som jag läst

¨


Vad glad jag blir