Ny genaration, nya känslor

Jättebra

Oh, vad kul! Jippie!
Och Kul att du Angelina tycker om det också Hoppas du vill fortsätta att läsa också!

Kapitel: 7
Lily stod kvar ett litet tag sen Scorpius gick. Men varför gick han? Det var ju nåt ljud som skrämde iväg honom, eller var hon så dålig på att kyssas? Men hon hade hört ett ljud och då gick han...
Snart fick hon reda på vad det var som råkat göra ett ljud ifrån sig. Det var Scorpius "flickvän".
Sabrina gick fram till Lily och tog fram sin trollstav.
"Varnade jag dig inte!?" Frågade hon och gick närmare Lily. Hon hade en hotfull blick.
"Jo... Men..."
"Du håller på och kysser min pojkvän, fast jag sagt till dig att hålla dig borta från honom, annars skulle du dö!"
"Men det var han som..."
"Haha, visst! Skyll du på honom! Han skulle aldrig svika mig. Han och jag har känt varandra sen vi var små, jag vet vad han går för, när han ljuger eller nåt sånt. Jag vet vad som hände! Bara för att han är så snygg, attraktiv och du som är så desperat efter en kille så tog du första chansen och tog och kysste honom. Han försökte kämpa emot, sedan såg han och hörde mig och sprang iväg för han ville inte såra mig. Han tänker förklara sig sedan vid uppehållsrummet, så det så!"
Visst... Varför började han prata med mig då osv!? Tänkte Lily.
Sabrina höjde trollstaven.
Lily tog ett djupt andetag. Precis innan hon hann göra nåt kom preofessor McGoganall och räddade Lily.
"Unge Miss Goyle, vad gör du!?" Röt professorn.
"Inget!"
"Jo, du tänkte skada Miss Potter, det får du inte göra, det vet du! 25 poängs avdrag från Slytherin och kvarsittning!"
"Men... Oh!" Sa Sabrina, slog i väggen och sprang iväg.
"Miss Potter, ät frukost nu, jag vill inte se dig här nåt mer just nu! Okej?"
"Visst professorn..." Svarade Lily och gick.

Lily var tyst när hon åt frukost. De andra också.
"Lily, vad hände egentligen?" Det var Albus som bröt tystnaden.
"Eh... Svårt att förklara, men jag och Scorpius startade ett matkrig..."
"HAHA! Malfoy också! Undra om pappa kommer bli glad eller arg när han hör detta!" Utbrast James och började skratta.
Lily morrade. Hon tog ett andetag och vände sig om till Hugo. "Vad är den första lektionen för nåt?"
Hugo tittade ner på schemat. "Örtlära" svarade han kort.
Kul att träffa Neville i alla fall, tänkte Lily och åt upp maten.
"Ja, vi alla hinner nog byta om efter matkriget i alla fall. Det behövs!" Sa Lily därefter när hon studerade omgivningen.

Örtlära hade de ihop med Ravenclaw.
"Hejsan! Välkommna alla damer och herrar från Gryffindor och Ravenclaw! Idag så ska vi..."
Lily lyssnade inte så noga. Hon hade tankar på annat håll. Som på kyssen...
Men när de skulle göra nån labration gick det ändå bra, örtlära var ett av hennes bästa ämnen.
Hon fick jobba tillsammans med en kille vid namn Linus Boot. En trevlig brunhårig kille. Men han hade lite svårt för örtlära men deras labration fick bäst resultat för Lily skötte det så bra.
Efter lektionen ville Neville prata med henne.
"Ja, professorn, vad ville du?" Frågade Lily.
"Ja, men det vet du! Du skötte dig ju jätte bra! Det är nämligen så att varje år ska örtläraren i varje sån här magiskskola välja ut en elev från årskurs fyra som skött sig bäst till att representera skolan i en örtlära-tävling. Och jag ska välja en från varje elevhem och sedan ha en tävling och se vem som ska få representera Hogwarts. Jag har valt dig som Gryffindors representant, om du gå med på detta kan du ju kanske rent av bli Hogwarts representant! Vad sägs?"
"Oh! Det låter jätte kul, Neville! Jag menar professorn... Men hur går tävlingen till?"
"Du får kalla mig Neville! Jo, ni ska göra nåt experiment, sen är det en jury som bestämmer vem som får representera Hogwarts. De som är med i juryn är de som har varit Hogwarts representanter senast. Alltså en från årskurs sju, en från, sex och en från fem och så är det ju såklart jag! Om du vill vara med kan du möta mig vid trolldrycks-klassrummet senare idag så kan vi prata mer där. Klockan 19, vad säger du?"
"Visst! Jag kommer!" Svarade Lily och sedan var hon tvungen att skynda sig till nästa lektion.

Ska skriva ett lite mer intressantare kapitel sen, men lovat mina päron att rensa lite i rabbaten, så hinner inte mer precis nu, men senare idag kommer det förhoppningsvis mer! Hoppas ni gillar det och såklart tack för kommentarerna och kommentera gärna mer! Och tipsa om denna för andra om ni vill
Hehe, ha det gött så länge!

gillar fortfarande

Aww! Du är så snäll! Kul att verkligen ha en fast läsare märker jag Hihi

Kapitel: 8
Lily var verkligen utmattad efter skoldagen och allt som hänt. Hon behövde duscha.
När hon kom in till badrummet släppte hon ut håret som hon hade vrit tvungen att sätta upp efter matkriget, hon hade nämligen lite gröt kvar i håret...
Klockan var 18 så hon hann såklart duscha innan hon skulle träffa professor Neville.

Rose låg i soffan i uppehållsrummet och läste.
"Vad läser du?" James hade kommit in till rummet och satt sig i en fåtölj jämte soffan.
"Hej, James. Jag läser läxa. Fick läsläxa vid runskrift. Det har ju inte du så... Du förstår nog inte heller vad den handlar om så det är ingen idé att fråga..."
Rose började fnissa. James brukade alltid fråga vad hon läser och sedan vad den handlar om fast hon ibland berättat vad. Hon började fnissa åt hans min han fick när hon "förutspådde" vad han tänkte fråga därefter.
"Eh, jaha... Öhum... Eh..." James kom inte på vad han skulle säga! "Eh... Öh... Vad handlar den om...?" sa James tillslut utan att komma på nåt annt.
Han började flina när han såg Rose sucka och slog handen i ansiktet.
"Varför?" Sa hon bara och började skratta.
De började skratta tillsammans.
"Men du är runskrift kul då?" Frågade James sedan.
"Ja... Jag tycker det!" Svarade Rose och log.
"Kan du försöka lära mig?" Frågade James.
Rose suckade och himlade med ögonen. "Visst! Sätt dig här jämte mig så ska jag försöka..." sa hon, satte sig i soffan och klappade på sitsen jämte henne.
Han satte sig där. "Ja, lär mig!" sa han och satte sig tätt jämte henne och la en vänskaplig arm runt henne.
Fjärilarna började vakna till liv i hennes mage och hon log lite för sig själv och hon började "lära" James runskrift.

Albus stod i uggletornet och försökte uppfostra Nobert. Han ville skicka ett brev till hans mamma och pappa men Nobert vägrade såklart!
"Nobert! Kom igen! Kan du inte skicka brev längre!?" Ropade han och såg sedan Nobert flyga längre upp så han var tvungen att springa efter. Uppe i tornet såg han två stycken stå och hångla.
Tjejen kom från Slytherin och killen från Ravenclaw hann Albus se på deras kappor när han gick förbi.
Han försökte få ner Nobert utan att göra ljud ifrån sig för att inte störa de andra två uppe i tornet...
"Jag måste gå nu..." hörde Albus tjejen säga.
"Men Sabrina..." började killen.
"Du vet ju varför... Scorpius väntar... Men det är dig jag älskar inte honom... Det vet du..." sa Slytherin tjejen vid namn Sabrina.
Men det är ju Malfoy de pratar om... Tänkte Albus misstänksamt.
"Varför är du ihop med honom? Vi är ju ihop..."
"Men Jimmy, tyst nu... Jag ska fixa det! Okej?" sa tjejen irriterat och gick innan den där Jimmy hunnit säga nåt.
Albus kunde bara inte låta bli att kommentera scenen som just hade visast. "Jaha, så ni vänsterprasslar..." Albus gillade inte sånt. Otrohet är så hemskt.
'Jimmy' fnös. "Humpf! Vi två hade kärlek vid första ögonkastet och hon har inte hunnit göra slut med sin kille än..."
"Haha, okej... Hur länge har ni känt varandra?"
"Eh... Vi träffades innan idag... Men du ska inte lägga dig i!" Röt killen och sprang iväg.
"Okej... Skumt..." Sa Albus och fortsatte försöka få ner Nobert.

Lily hade duschat klart. Hon klädde på sig och kammade igenom håret och satte upp det så inte hela klädnaden skulle bli blöt av vattendropparna från håret.
Hon började gå ner till fängelsehålorna för att sedan gå till trolldrycksrummet.
Det var en ganska lång bit dit. Hon fick konstiga blickar ifrån alla Slytherin-elever.
Hon gick och gick och gick... Det tog aldrig slut. Helt plötsligt stannade hon upp framför en tavla.
"Draco Malfoy" stod det under bilden på en muskulös, blond och medelgammal kille. Scorpius pappa.
Hennes tankar började komma på kyssen igen. Den hade ju för sjutton varit underbar!
Men, varför var det en tavla på Draco Malfoy? Tänkte Lily och sökte efter svaret. Hon fick det sedan när hon såg en liten skylt över tavlan. Där stod det: "Kända häxor och trollkarlar från Slytherins elevhem".
Jaha, så han är känd... Tänkte hon och log.
Helt plötsligt kände hon en hand på axeln. Hon vände sig om. Hon häppnades över VAD det var. Inte VEM, VAD.
Handen var kall och hon började genast må dåligt och fick kalla kårar.
Blodiga Baronen stod bakom henne.
Hon blev yr. Nu förstod hon varför alla var rädda för honom, ett spöke som tar alla ens krafter och man mår dåligt och skrämd.
När hon trodde hon skulle svimma, bara åkte spöket iväg och hon fick genast nya krafter igen. Men varför hände detta, bara sådär!?
Lily skakade på huvudet och fortsatte gå, hon ville helst inte träffa på det spöket igen...

Hihi, det var det kapitlet det Vad tycker ni om det då? Hehe, det kan få sjuka vändningar ibland i mitt huvud?

fortfarande jättebra

Jag har missat tre asbra och superawesome kapitel! Ska aldrig mer åka hemifrån

Kul att du fortfarande gillar't!

Haha! Vad kul at du känner så! Verkligen kul att du gillar det!

Okej, har varit iväg och hälsat på brosan och framor och farfar och inte hunnit skriva nåt, men viljat det hela dagen och nu har jag ju fått två fina kommentarer så jag kan ju också skriva nu! Imorgon börjar ju skolan igen efter helgen, så inte precis tre kapitel på samma dag då, men ska försöka skriva då med efter skoldagen, men på lördagar kommer ni för det mesta få mycket att läsa Mohaha... xD

Kapitel: 9
"Så förstår du?" frågade Rose James efter hennes 'lektion' i runskrift.
"Öhum... Eh... Tja... Lite...?" svarade James tvekande.
Rose suckade och himlade med ögonen.
James log åt henne.
Det stod en skål på bordet med lite nötter. James sträckte sig framåt och tog en.
Han skulle precis ta ett bett av den då han hörde Rose säga:
"Man blir vad man äter..."
James blev så arg så han tappade nöten.
Han fnös men ville få tag på nöten. Han var tvungen att böja sig ner för att få tag på nöten. Den hade landat på Rose fot så när James fingrar försökte fingra upp nöten började hon fnissa. När han fått upp den frågade han:
"Vad skrattar du åt?"
"Jag är kittlig..." sa hon och log. "Speciellt vid fötterna.
James sken upp. "Det borde du inte sagt!"
Rose blängde på honom men ansiktet blev förfärat då han slängde sig över henne och började kittla henne. Speciellt vid fötterna!
"Haha! Nej...! Sluta!" skrattade hon hejdlöst. "Din nöt!"
"Näh, så skulle du inte sagt!" svarade James och började kittla henne ännu mer.
Rose skrattade så mycket så hon hade svårt att andas och fick ont i magen.
Helt plötsligt slutade James kittla henne och han reste sig upp.
Nancy hade kommit in och avbrutit kittlattacken.
Nancy gav Rose en diskret, men ändå mördanade blick.
"James, ska du gå nu? Vill du inte lära dig mer runskrift?" frågade Rose.
"Haha... Nja, jag lovade Nancy att vi skulle gå ut på promenad... Prata om vad vi gjort på lovet och sånt..."
"Ja, precis! Du ska hålla dig undan, Weasly!" Sa Nancy sedan.
"Okej, okej! Du behöver inte bli så uppröd Nancy, jag bara frågade James, vi höll på med runskrift innan och undrade helt enkelt om han ville fortsätta. Du kan lugna ner dig!"
Nancy fnös, tog tag i James arm och släpade ut honom. Nu fick Rose plugga själv...

Men vad lång tid det tar att gå till trolldryckrummet, det brukar det ju inte! Tänkte Lily.
Hon hade ju varit där flera gånger och så här lång tid tog det ju aldrig!
Vänta lite... Jag har ju aldrig sett den där tavlan på Draco Malfoy innan... Tänkte Lily. Jag har gått vilse! Skit också!
Hon försökte hitta en annan väg, nu började hon få brottom. Klockan var 18:50, om tio minuter skulle hon vara där!
Hon började springa. Här verkade inte så många elever gå, kanske ett förbjudet område!?
Helt plötsligt krockade hon med någon och trillade ner på marken.
"AJ!!!" utropade Lily. Huvudet började bulta av smärta.
"Oh, nej! Hur gick det?" sa en mans röst hon kände igen. Killen sträckte ut en hand som hjälp och Lily tog emot den och reste sig upp.
Hon fick en klump i magen och hon började rodna.
Det var Scorpius som stod framför henne.
"Tack..." Viskade hon.
Han log. "Hur gick det?" frågade han igen.
"Bra... Men vet du var trolldryckrummet är? Jag har gått vilse... Vad är detta för ställe förresten?"
"Ja... Du har gått lite vilse... Eh... Alltså, Lily... Det som hände innan idag... Tja... Förlåt mig! Men du kanske inte visste det, men jag hade flickvän innan..."
"Jo, det visste jag om! Hon hade hotat mig innan om att jag inte skulle glo på dig nåt mer, sedan såg hon dig... Ja... Kyssa mig..." Lily började rodna. "... Och hon tänkte nästan döda mig!"
"Ja... Men det är över mellan mig och henne. Eller inte redigt än... Hon skulle först till uggletornet innan jag hann säga nåt. Hon skulle möta nån person... Men Lily, jag gillar faktiskt dig... Alltså... Kan inte vi träffas nån gång och bara umgås?"
Lilys fjärilar började flyga omkring i magen. Han vile träffa henne! "Visst..."
"Men, Lily, du ska nog inte vara här... Det är inte så många som får det... Alltså... Men du måste gå nu! Vänd om, sväng åt höger vid nästa korsning och sedan fortsätter du framåt, svänger vänster och sedan är du där vid trolldrycksrummet. Skynda dig nu!" Sa Scorpius och hasade iväg henne.
Lily gjorde som han sa.
Men vad han var stressad...

Det var det kapitlet då Kommer nytt imorgon och hoppas ni gillar detta och nästa osv Kommentera gärna och ha det gött!
Hej svejs

jättebra

Asbra!!!

Danke! (Läser tyska, hihi!)

Thank you! (Kan engelska också, hihi!)

Kapitel: 10
Hugo höll på att prata med Miranda Longbottom. En tjej från Ravenclaw som Hugo hade fått göra en labration med på örtläran. Hon var dotter till professor Neville.
Hon var väldigt pratsam och snäll. Hon berättade nästan sin livshistoria.
Hugo hade blivit nyfiken på henne när han fick reda på att hon var Nevilles dotter. Han hade känt Neville länge men aldrig träffat Miranda. Det visade sig att Mirandas mamma var inte Hanna Abott som Hugo först trott. Hennes mamma var en kvinna som hette Luna Lovegood.
Neville hade varit gift med Hanna så därför trodde Hugo först och främst att Hanna var modern.
Mne det var tydligen så att Neville och denna Luna hade ett förhållande med varandra innan Neville hade gift sig. Men de gick skilda håll efter ett tag, men Neville visste inte då om att Luna var gravid.
De skiljde sig ifrån varandra för de ville ha annorlunda jobb. Då så flyttade Neville ut ur huset de hade bott i och han träffade Hanna. De umgick och blev ra vänner och gifte sig tillslut! De hade väl ett ganska bra förhållande, men en dag fick Neville ett brev från Luna, hon hade fått en dotter!
Dottern (alltså Miranda var då snart 11 år) skulle börja på Hogwarts och Luna behövde berätta för Neville att han hade en dotter och att hon snart skulle börja på skolan.
Han bestämde en träff med Luna för att prata om saken, varför hon hållit det hemligt osv. De åt middag och hade trevligt. Då upptäckte Neville en sak, han älskade fortfarande Luna! Luna kände likadant!
Men Neville var ju gift, men sååklart tänkte han berätta för sin fru att han hade ett barn, men när han kom hem hade Hanna tagit dit en annan man. En man hon hade haft ett förhållande med under två år. Hanna hade tydligen inlett ett förhållande med den mannen när Neville började jobba lite extra på Hogwarts.
Hon hade tydligen inte heller älskat Neville, fast Neville kanske inte älskat henne var han ju aldrig otrogen!
Hanna och Neville skiljde sig och Luna och Neville gifte sig sedan. Då fick Miranda bo hos båda sina föräldra och hon fick sin faders efternamn.
Det hade varit ett litet bröllop för både Luna ch Neville hade inte så mycket tid, pengar och mer för att har ett stort bröllop och bjuda gäster, det förklarade varför Hugo inte hade hört talas om det.
Luna hade tydligen blivit lite känd efter kriget med Voldermort och jobbet, Neville för den delen också! De ville inte väcka för mycket uppståndelse! Därför visste inte heller Hugo om det. Men tydligen hans föräldrar och likadant med Lily, James och Albus föräldrar, men de hade inget berättat för deras barn, såklart!
Det förklara varfrö de inte träffat Neville så ofta, han var upptagen med familjen!
Miranda och Hugo kom bra överrens. Hugo kände att han nu hade fått en ny vän!
Denna örtläran lektionen var den första de någonsin haft med Ravenclaw. De hade aldrig haft nnågon lektion med Ravenclaw innan, nytt för i år! Det var Hugo glad över, nu hade han två vänner: Lily och Miranda! Och båda var tjejer...

"Hej, Albus! Var har du varit?" Frågade Rose Albus när han kom in.
"I uggletornet..." svarade han tyst och satte sig ner i fåtöljen.
"Gick det bra med Nobert?" frågade Rose. Hon visste ju vilka stora problem Albus hade med hans uggla.
"Ja, du.. Efter en timme lyckades jag få honom att åka iväg med brevet! Nu får vi bara hoppas han flyger rätt... Och kommer tillbaka..."
Rose började fnissa. "Ja, det får vi!" svarade hon bara.
De satt där tysta en ganska lång stund tills Albus frågade: "Vet du vem Sabrina från Slytherin är? Vem är hennes pojkvän?"
Rose blev chockad. "Nja... Jag vet inte precis vem hon är... Men pojkvän...? Har du börjat spana in henne fast hon är från Slyth..."
"NEJ!" Avbröt Albus. "NEJ! ALDRIG ATT JAG VILL SPANA IN HENNE!!! HON VÄNSTERPRASSLAR FÖR SJUTTON! HON ÄR FRÅN SLYTHERIN! USCH!!!" Skrek han så högt så han blev röd i ansiktet.
Rose blev chockad.
Oj... En som är otrogen... det var ju inte bra...
Men hon blev också chockad över hur det lät. Albus var i det sista stadiumet av målbrottet, men ibland pratar han ju bara för roligt när han är i målbrottet. Så det lät så fruktansvärt roligt när han skrek så, så hon började gapskratta efter chocken.
Albus såg häpet på henne.
"Förlåt, Al! Det lät bara så roligt... Du är ju i målbrottet och... Tja... Det hörs när du skriker!" sa Rose så han skulle förstå vad hon skrattade åt.
Albus fnös lite. "Okej då..."
"Men Albus, ta det inte så allvarligt! Ta en nöt och lugna ner dig!" Sa Rose bara för att ta bort den spända stämningen som dök upp.
Albus blev lugnare, log och tog en nöt.
"Vad läser du?" Frågade Albus.
Albus visste ganska mycket och kunde mycket språk och så, men runskrift visste han inget om.
"Jo, jag läser en bok på runskrift!" Sa Rose.
"Okej! Vad heter den på normalt språk?"
Rose log. "Man blir vad man äter..."
Albus ögon blev till springor. "Säger du det, säger du..."
Han reste sig upp, tog en handfull med nötter och gick fram till henne.
Med leende fortfarande på läpparna frågade hon: "Vad är det?"
Albus log och attackerade henne med nötter. Han försökte få henne att äta en och hon gjorde likadant på honom.
De började gapskratta.
det kanske inte funkade som Rose tänkt. Albus blev inte precis lugnare av nöten, men gladare i vilket fall!
Tillslut tog nötkriget slut.
Det hade slutat med fred; båda två hade tagit en nöt och allt var överstökat.
"Men vad heter den på allvar då?" Frågade Albus efter kriget. Han hade fått många skott på sig, men hade klarat sig.
"Den heter: 'Läran om runskrift', ganska tråkig faktiskt... Men intressant ämne i alla fall!"
Albus himlade med ögonen. "Okej!"
Rose räckte ut tungan och fortsatte att läsa.

Så, det var det kapitlet! Mer imorgon, kom först igång sent med att skriva, men hinner lite mer imorgon (förhoppningsvis!). Ska öva på tyskan då, men ni kommer nog ändå få ett kapitel
Men kommentera jätte gärna och jag älskar er! ♥
Okej, det lät sjukt, men älskar er att ni gillar mitt arbete jag lägger ner på detta! Jag vill gärna bli författare och med era kommentarer förstår jag att jag kanske kan bli det! ♥
Ha det gött! Auf widerzehn! (Okej, det är hej då på tyska, men vet inte hur det stavas... Tur att det inte är läxan!)
P.S. Är det nån som kan tyska och kan säga hur det stavas? Haha!