This feeling I have...Could it be... love?

More!!!^^

Tack :'3 ♥


OBS! Rektorn är också påhittad, det är INTE Dumbledore

Superbra ! Du har just fått en ny läsare som bevakar din ff

Now there's more!
Förlåt för kort inlägg O_O

---

Kapitel 5 - Örtlära
Del 1

Vid frukosten morgonen därpå kom professor McGonnagall, som kvinnan presenterat sig som, fram till dem alla vid Gryffindorbordet och delade ut scheman. Rose studerade sitt grundligt. Första lektionen var örtlära med professor Longbottom. Rose log för sig själv. Hon kände faktiskt professor Longbottom, eller Neville som var hans förnamn, utanför skolan. Men eftersom hon var en rättvis flicka skulle hon inte fjäska för honom bara för att de kände varandra. Albus hade också samma lektion som hon – inte konstigt, båda var i Gryffindor och förstaårselever – medan James hade förvandlingskonst. Rose såg fram mot lektionen i örtlära, innan hon såg att de hade den lektionen tillsammans med förstaårseleverna från Slytherin. Då Albus märkte det stönade han lågt.
”Å neeej” sa han, ”vi kommer att ha den lektionen tillsammans med Malfoy. Trevligt…” Rose nickade och höll med, trots att hon inte ville döma hunden efter håren, så verkade den beskrivning av Malfoys som hon hade fått från sin far långt ifrån positiv.
I vilket fall som helst var alla förstaårseleverna från Gryffindor snart på väg mot växthusen. Bakom dem traskade en högljudd grupp Slytherinelever. Till och med på det avståndet som skiljde dem åt kunde Rose se ansiktet på Scorpius Malfoy, som faktiskt höll sig ganska tyst och stilla i gruppen, trots att han verkade ha en central plats bland sina elevhemskamrater. Rose funderade inte vidare på detta, utan fortsatte gå mot växthus 1, och låtsades lyssna på Albus då han pratade om quidditch. Egentligen tyckte hon också om sporten men nervositeten inför sin första lektion hade satt klorna i henne.
Inne i växthuset väntade professor Longbottom, med smutsig klädnad och jordfläckiga händer. Rose ställde sig vid en arbetsbänk och väntade på att klassen skulle installera sig. När alla var klara så log professor Longbottom mot dem, hälsade dem välkomna och sa att de skulle dela upp sig i par, en från varje elevhem med en från det andra.
”Snälla låt mig inte bli med Malfoy, låt mig inte bli med Malfoy” tänkte Rose intensivt. Men såklart blev det inte som hon ville. Scorpius hade blivit hennes partner.

Åh, vill läsa mera!!!!

Ny läsare här, känn dig bevakad!
Superbra ff

Asbra!!!

Omg O__O' Läskigt D:

Men tack ♥ Mer kommer nu till alla finisar som läser och kommenterar ^^

---

Kapitel 5 - Örtlära
Del 2

En spänd tystnad uppstod då Scorpius ställde sig bredvid Rose. Rose granskade honom ur ögonvrån. Spetsigt ansikte, vitblont hår och gråa ögon. Väldigt blek. Rose märkte att Scorpius betraktade henne också och såg snabbt bort. Detsamma gjorde han. Sedan började de arbeta, under tystnad. Av någon anledning så visste de vad den andra skulle göra, så de fungerade ihop. Rose var förvånad över hans tystnad. Han sa faktiskt ingenting under hela lektionen.
När lektionen i örtlära var slut lämnade Scorpius snabbt platsen, utan att säga ett ord. Rose såg efter honom, innan hon sällade sig tillbaka till Albus. Han såg inte vidare glad ut, fast det var förståligt: han hade jobbat med Slytherinflickan Veronica Petersen, som verkade knuffat honom ner i säcken med drakdynga. Professor Longbottom hade visserligen dragit av fem poäng från Slytherin och tagit bort gödslet från Albus med sin trollstav, men det förhindrade inte att Albus var på mycket dåligt humör efter incidenten. Rose motstod lusten att le åt Albus surmulna uppsyn, och tog upp schemat ur fickan. Nästa lektion var en lektion i förvandlingskonst med professor McGonnagall. Efter den var det rast ett tag, sedan var det dags för lektion i trolldryckskonst. Rose stoppade ner schemat i väskan igen och fortsatte gå upp mot slottet.
I en korridor mötte de James, på väg till lektionen i försvar mot svartkonster. Rose såg att Albus såg längtansfullt efter sin bror. Rose längtade också efter de lektionerna, för de verkade vara väldigt spännande.
När lektionen i förvandlingskonst började fick de reda på att de skulle förvandla en tandpetare till en silvernål. Efter noggranna instruktioner sa professor McGonnagall åt dem att börja.
Tjugo minuter senare hade ingen lyckats förvandla sin tandpetare förutom en flicka vid namn Carla från Hufflepuff, som hade lyckats få tandpetaren att bli silverfärgad, men den var fortfarande inte en nål. Rose satt bredvid Albus som nästan slog på tandpetaren i frustration.
”Dumma… förbannade… sak!” sa han mellan sammanbitna tänder och betonade varje ord med en stöt med trollstaven. Resultatet var att staven sände ut mörklila gnistor, som om den protesterade mot den hårda behandlingen. Rose var också irriterad. Det var svårare än hon hade trott. Med sammanbiten min uttalade hon formeln igen. Ingenting hände. Med en djup suck lutade hon sig tillbaka i stolen. Albus följde hennes exempel.
”Det här går ju inge bra alls” klagade han, ”varför måste vi göra det här?”
Rose log mot honom.
”För att bli bättre vet du väl” svarade hon och snurrade trollstaven mellan fingrarna. Lite längre fram i klassrummet hade McGonnagall just visat upp Carlas tandpetare, som nu var en vacker silvernål, medan Carla själv rodnade av glädje. Albus betraktade henne surmulet. Sedan satte han sig ordentligt upp, yttrade något som lät som ”Nu jäklar”, riktade trollstaven mot tandpetaren och uttalade formeln. Och till hans stora förvåning förvandlades tandpetaren till en silvernål.

---

Förlåt för kort och tråkigt inlägg D':

Det var inte tråkigt Jag tyckte det var bra!