Jag saknar dig [SV]

Självklart är jag kvar, tänker inte överge denna ff

Jag skriver nu, om ni har tur så får ni kapitlet idag

Här kommer det


Kap 2
En begravning

George stod framför spegeln, han hade precis tagit på sig kläderna han skulle ha på Freds begravning. Mörk kostym, vit skjorta och vit slips.
”George? Det är Bill. Det… Det är dags… ” sa Bill som hade kommit in i rummet utan att George märkt det.
”Jag trodde mamma skulle säga till mig.” sa George och tittade upp på Bill.
”Jag fick ta hennes ställe, hon är förkrossad. Hon kan inte prata, eller, hon kan väl prata men man uppfattar inga ord.” förklarade Bill kort.
George nickade så att Bill skulle förstå att han hade förstått. Bill log ett snett leende som mest såg ut som en konstig grimas mot George och gick sedan ut igen.

George stod med sin mamma, pappa, Bill, Charlie, Percy, Ron, Ginny, Harry, Hermione och många mer utanför den kritvita kyrkan där begravningen skulle pågå . Efter några minuter kom en tjock halvlång präst med en svart lång klädnad ut och sa att de kunde komma in. George gick tyst in som alla andra och satte sig bredvid Ron och Lee, för George vägrade att sitta bredvid hans mamma som grät så mycket att man blev förvånad att det inte hade blivit en översvämning inne i kyrkan än.
Också började det. Alla grät nog. Till och med Ron, även om han försökte dölja det, men det gick inte så bra. Men det gick inte så bra. Lee grät också, det var första gången George hade sett honom göra det. Och självklart grät George också. Men ingen kunde slå rekordet i att gråta än Mrs. Weasley. Det förstod man ju, hon hade förlorat ett barn, en son som kunde gå henne på nerverna ibland, men hon älskade honom ändå.

Begravningen var slut och ingen hade inte gråtit. Det var många som kom och kramade eller klappade George på hans axel när han stod med sin mamma (som inte hade slutat gråta än) och resten av sin familj plus Hermione och Harry, beredda på att åka hem med en flyttnyckel som nu var en trasig docka med ett öga.

När de var hemma igen så gick George och alla andra till vardagsrummet och satte sig ner. Alla var tysta, men tillslut bröt Harry tystnaden.
”Eh, jag tror jag går hem nu.” sa han kort och började gå mot hallen. Hermione ställde sig upp.
”Jag åker också iväg nu, hejdå.” Och sedan hade båda transferat sig bort.
”Jag går ut på en promenad.” sa George och ställde sig upp. Han gick ut till hallen och satte på sig sina skor och tog på sig sin vanliga slitna jacka. Inte den ena dyra som Fred och George köpt av pengarna de fått in på deras affär som för tillfället hade stängt. Han gick ut genom dörren och transferade sig till diagongränden precis utanför deras affär. Han tittade sig omkring. Flera människor var ute och fixade trasiga fönsterrutor, väggar, dörrar och mycket mer som var förstört.
George började gå bort från affären och gick och tänkte och tittade ner i marken. Varför just Fred av alla andra? frågade George sig själv genom tankarna. Medan han tänkte gick han in i någon.
”Förlåt!” sa George ”Jag såg inte att du stod där.” Han tittade upp och fick se Angelina, Angelina Johnson.


Hoppas ni gillar det

Jag grät också... ='(

Superbra like always, men du överanvänder punkter lite.

Till och med Ron, även om han försökte dölja det. Men det gick inte så bra.

Men det förstod man ju, hon hade förlorat ett barn, en son som kunde gå henne på nerverna ibland. Men hon älskade honom ändå.

plus Hermione och Harry. Beredda på att åka hem med en flyttnyckel som nu var en trasig docka med ett öga.


Den rätta grammatiken, så att det inte låter som om du bara listar upp saker helt känslokallt, är:

Till och med Ron, även om han försökte dölja det, men det gick inte så bra.

Det förstod man ju, hon hade förlorat ett barn, en son som kunde gå henne på nerverna ibland, men hon älskade honom ändå.

plus Hermione och Harry, beredda på att åka hem med en flyttnyckel som nu var en trasig docka med ett öga.

Jag tog dessutom bort ett men där då det blev alldeles för många sådana.

Hoppas du står ut med att jag är lite hård Men jag gillar ju den här storyn, jag gillar dig och jag gillar George.

Gud vad bra
Även jag grät

Nej nu blev det komplicerat! Jag har haft en läsare (ej på mugglis) som har sagt att jag använder för många såna här; ,

(Vad det nu heter xD) och nu kommer du och säger att jag överanvänder punkter xD

Nejmen, det är bra att jag får kritik








Är kapitlet så dåligt?

Haha, SKOOOOJA xD

Hm, fast du måste ju hitta ett mellanting, som inte riktigt verkar vara där än, det är nog det som både jag och den andra läsaren menar.

HERREGUD LINNÉA!

Agjwiqådkfjsoadogk gud! Jag gråter och skrattar (för att det var bra)! Jag älskar dig, och hur du skriver. ♥

Guuud, Cindy vad duktig du är på att skriva!! kapitlet var superdupermegajättegrymtawesome!!

gud vad bra du skriver

bevakar