Om Fred Weasley överlevt

Super

Jättebra! =)

superbra! ♥

skenerad = generad.

Here it is!
Kapitel 3: Sankt Mungos

"James!"
Harry sprang ut ur köket som en raket. Fred och Katie följde inte långt efter.
"James!"
De kom fram till trappan upp till övervåningen. Där vid foten av trappen log en storgråtande James. Han log på golvet och skrek av smärta så högt att det verkade som han skulle dö vilken sekund som helst. Det visade sig att det faktiskt var så. När Katie och Fred kom fram till honom såg de en röd liten blod pöl runt hans huvud. Harry satt chockat vid han sida.
"James!" ropade han förtvivlat.
Ginny kom springande ner för trappan. Hennes ansikte var fullt av tårar och hon skrek högt på sin son.
"Ååå, Harry! Jag tappade honom!" Ginny var förkrossad."Hur kunde jag göra något sånt?!"
Hon viftade gråtande sin trollstav mot James. Blodet som rann ur hans huvud började rinna in i skallen igen. Tillslut var det inget kvar och Harry tog varsamt upp honom i sin famn.
"Ginny, ta Al."
Ginny rusade upp för trappan igen och hämtade Albus. När hon kom ner höll han hårt i en gossedjurs kanin och ville inte gå ifrån övervåningen.
"Itte!!" skrek han argt och bankade på sin mammas rygg. "Itteee!!"
"Jo!" svarade Ginny ännu argare och bar honom till hallen.
Där stod Harry och skyndade på sig jackan samtidigt som han höll ett stadigt tag om James. Det såg svårt ut att få på sig skorna med bara en hand så Fred gick fram och erbjöd sig att hålla den gråtande James.
"Tack," svarade Harry.
James skrek och skrek. Han vred och vände på sig i Freds famn. Tillslut tog Harry honom och Fred blev glad över att få slippa det gråtande barnet. När Harry tagit tillbaka James sprang han ut ur huset och transfererade sig snabbt där ifrån. Det tog ganska lång tid för Ginny att få Albus ut genom dörren. Men när hon väl fått det transfererade sig alla tre till Sankt Mungos sjukhus. Plötsligt stod de i väntesalen på sjukhuset. Där fanns ett dussin tals stolar längs med väggarna som var helt vita och en alldeles för stark lampa svävade i taket. Närmast Fred satt en liten dam på en stol. Hon hade två näsor och tre gula ögon. Fred hoppade till när han såg henne.
"Har en pappa med ett litet gråtande barn precis varit här?"
Fred och Katie vände sig om. Ginny stod vid informations disken och pratade med en trollkarl. Han hade en bricka på bröstet där det stod, 'INFORMATIONS MAN', med silvriga bokstäver.
"Hur ser pappan ut?" frågade han med släpig röst.
"Han har svart hår och glass....Äh, Harry Potter, du vet."
Ett litet 'åå' undslapp informations mannen.
"Ja, han gick mot Vanliga skador."
Mannen pekade på en skyllt.
"Tack," svarade Ginny och gick mot hållet skylten pekade åt.
Fred och Katie följde snabbt efter. Katie erbjöd sig att ta Al så att Ginny inte behövde oroa sig för honom och James. Ginny stannade utanför en dörr som det stod 'SMÅBARNS SKADOR' på med tjock text.
"Vi väntar här med Albus," sa Katie till Ginny.
Hon nickade och öppnade snabbt och oroligt dörren. När den flög upp hörde man ett högt gråtande från en säng längst bort. Antagligen var dörren förtrollad så att den blev ljudtät när den stängdes, för när Ginny släppte dörren och den stängdes med en smäll hördes inget mer av James. Han gråt kunde inte nå ut till dem. Fred och Katie ,med Albus i famnen, satte sig på golvet invid dörren. Albus var väldigt glad och ovetande om sin brors olycka. Han pillade på ett halsband som Katie bar. Det var en liten guldängel son hände i en silverkedja. Halsbandet hade Fred gett henne på deras bröllopsdag förra året.
"Älleng," sa Albus och petade på ängeln.
"Nej, ängel heter det," svarade Katie och log mot honom. "Ä-NG-E-L."
"Äääng..."
"Ängel."
"Älleng!"
Katie skrattade.
"Nej, äääängeeel."
"Ja sa de! Älleng!"
De skrattade. Albus med sitt runda ansikte, fjuniga röda hår och stora bruna ögon var väldigt gullig när han sa fel.
"Han är lik Ginny från när hon var liten."
"Är han?" frågade Katie. "Vad söt hon måste ha varit då."
"Det var hon! Jag tror jag har någon bild hemma. Mamma gav några till mig när vi flyttade hemifrån."
Det blev tyst. Fred och Katie lyssnade och väntade på att Harry eller Ginny skulle komma ut och säga att allt var bra med James. Att de kunde åka hem nu och att det inte var någon fara. Men de kom inte.

"Ska jag gå in och se efter?" frågade Fred i viskande ton.
De hade väntat i en halvtimme och både Albus och deras ben hade somnat.
"Gå du."
Fred reste sig försiktigt upp. Han sträckte sakta på sina sovande ben. När det inte längre gjorde ont att gå öppnade han tyst och snabbt dörren. Han stängde försiktigt efter sig och kikade efter Harry och Ginny. Han fick syn på dem och började långsamt gå fram till dem, men hejdade sig när han hörde snyftningar. Ginny grät tyst och lutade huvudet mot Harrys axel. Freds hjärta flög upp i halsen. Vad hade hänt med James?
Fred rusade ut till Katie igen. Han brydde sig inte om att vara tyst för att inte vecka Albus. Han stannade tvärt framför Katie.
"Jag tror att James är död!"
---------------------------
Är han död?

AAHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nawww Älleng
Han kan inte vara död va? O_O

NEJ!!! James är inte död.
Super kapitel

James är INTE död.

Men iaf jättebra! meeeeeeer!

NOOO!!! NO NO NO!!!! JÄMES INTE DÖÖÖD JÄMES INTE DÖD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

(men det var jätte bra i alla fall!)

*James