Dröm i uppfyllelse?

Haha! Tack för era kommentarer!
Blir glad är när jag läser dem!
Jag skrev typ halvvägs på ett kapitel men datorn hackade så den raderade bort allting T_T
Så jag får skriva om allt :'(

Det har hänt mig också, jätte irriterande.

Alltså jag skulle gå in på en annan hemsida i en annan flik, sen såg jag länken till denna på din forumsignatur, och då klickade jag på den och nu har jag suttit fast här sedan dess! XD

Hur bra som helst! Vill ha nästa kapitel NU PÅ EN GÅNG!

Haha! Aw, tack så himla mkt för era kommentarer!
De gör min dag!^^

Kapitel 5
Skogen

Cinesa gick allt längre bort från skolan medan tankarna virvlade runt i huvudet på henne. Varför hade hon gjort det? Slagit en kille? En kille... Han hade bara fräst åt henne och hon hade slagit honom. Tänk så låg han fortfarande på marken och blödde! Tanken fick henne att rysa och hon ökade stegen för att bli av med dem.
Hon försökte tänka på annat och bestämde sig för att ta skogen istället. Hon vek av vid vägen och började gå mot den mörka skogen. När hon var liten tyckte hon att skogen var mörk och farlig. Hon hade helst inte gått in där över huvudtaget. Och fortfarande ville hon inte det. Men den var åtminstonde tio minuter snabbare. Hon tyckte sig ana en skugga fara förbi henne och rös till. Hon började känna sig kall fast hon hade väldigt många lager av kläder på. Cinesa ökade takten och slog inte av den förrän skogen äntligen snart tog slut. Lättad suckade hon och log åt hennes fega uppförande. Skogen var inte alls farlig! Hon inbillade sig så mycket!
Men plötsligt bildade sig en stor dimma framför henne och en mörk figur steg fram. Den svävade ovanför marken och drog ett rosslande andetag. Plötsligt började hon se bilder framför sig. Något hon alltid hade fruktat. En kvinna höjde en kniv. Kniven for i luften med ett svoch och träffade. Blodet sprutade... Men så återvände hon till verkligheten och såg den svarta figuren sväva ännu närmare.
Hon visste precis vad det var. En dementor. Hon hade läst om dem i en av böckerna som en gång hade tillhört hennes mamma. Cinesa backade ett steg men snubblade på en lös steg och föll med en duns på marken. Hon försökte krypa bakåt men det gick inte. Sakta närmade sig dementorn.
Försiktigt tog dementoren av sig luvan och närmade sig henne.
"Nej", viskade hon. "Nej, snälla! Gör det inte!"
Men dementorn lutade sig fram och satt hålet som den hade mot Cinesas läppar. Hon kände sig svag och som om livsglädjen sögs ut ur henne.
"Expecto Patronum!", skrek en röst. Cinesa anade en silvrig figur i ögonvrån när plötsligt dementorn försvann. Den kastade sig bakåt och svävade snabbt iväg. Cinesa satt kvar på marken och såg efter den.
"H-hur... hur hittade du mig?", frågade Cinesa svagt och vände sig mot professor Comery som stod där med trollstaven riktad mot den plats dementorn nyss hade varit.
"Enkelt, jag följde efter dig", svarade professor Comery och ryckte på axlarna.
"Men... varför?", sa Cinesa förvirrat,
Professor Comery suckade.
"Därför att jag måste skydda dig", sa hon och vände sig om.
"Eh... Får man lov att fråga varför?", sa Cinesa försiktigt.
Professor Comery svarade inte. Cinesa hävde sig upp och började gå mot professor Comery.
"Därför att du är en häxa", sa professor Comery och Cinesa stannade mitt i ett steg. Sedan fnös hon.
"Nej, jag är en ynk", sa hon bara.
Professor Comery vände sig häftigt om och såg henne ilsket i ögonen. Blicken fick Cinesa att rygga tillbaka.
"Det är du inte!", sa hon, rasande på Cinesa. "Du kommer få brevet när du fyller elva och det ska du INTE protestera mot!"
"Men professor Comery...", började Cinesa men professor hade börjat gå med raska steg bort från henne. Men så stannade hon.
"Gå inte in i den här skogen igen", sa hon tonlöst. "Dementorn kanske kommer tillbaka"
Sedan gick hon. Cinesa suckade och sjönk tillbaka i marken.
"Du ser inte lika tuff ut som du gjorde när du slog min näsa", hördes en bekant röst.
Cinesa snodde runt och såg pojken som hon hade slagit. Han stod nonchgalant (stavning?) lutad mot ett träd och betraktade henne roat.
"Hur kunde din näsa läka så snabbt", frågade Cinesa misstänktsamt. Det hade antagligen inte varit den fråga pojken trott hon skulle fråga för han blev en aning förvånad.
"Eh... min mamma... är en bo... doktor!", sa han och stammade.
Cinesa himlade med ögonen.
"Din mamma är en botare, jag fattar. Hon är en häxa", sa Cinesa och vände sig om för att gå.
"Och det är du med.", sa pojken.
Cinesa ignoerade påpekandet och gick därifrån med raska steg. När hon var framme vid sitt hus gick hon inte in utan gick runtom huset där hennes favoritställe var. Hon satt sig ner på marken och betraktade den besvuxna trädgården.

Meer?
Hoppas ni tyckte om det här kapitlet!^^

Hur bra som helst! Kommer det mer idag?

Meer!

Haha! Ja, det hoppas jag!

Jag med!^^

Japp! Det gick som vi hoppades på!^^
Här kommer mer!

Kapitel 6
Busken

Luften var skön och Cinesa hade satt sig på gräset. Eller rättare sagt, hon hade satt sig på gräset efter att hon hade plockat bort all ogräs. Cinesa suckade och la sig ner md håret utspritt som en solfjäder. Hon tänkte på pojken. Inte förrän nu tänkte hon på att han antagligen var en trollkarl. Ja, han skulle antagligen gå på Hogwarts. Lyllos honom, tänkte Cinesa och kände svartsjukan bubbla upp inom henne. Men så lugnade hon sig. Hon fick acceptera att hon var en mugglare, en ynk. Kanske skulle hon skaffa sig ett normalt jobb och börja leva ett normalt liv? Hon borde nog slänga de där Hogwarts böckerna och glömma Hogwarts. Hon suckade igen. Plötsligt hörde hon ett prassel och med ett ryck reste sig Cinesa. Hon kollade misstänktsamt runt omkring sig och hörde prasslande igen. Där! Just där kom det ifrån! Plötsligt flög busken upp och landade med ett duns några meter ifrån den platsen den från början hade legat. Cinesa gav upp ett gällt skrik när hon såg att en förvånad pojke satt ihopkurad vid den platsen busken hade stått.
"Vad gör du här?!", sa Cinesa. "Du skrämmer livet ur folk, vettu!"
"Eh... jag... Jag ville bara...", sa pojken men avbröt sig själv. "Hur gjorde du det där?"
"Vadå?", sa Cinesa förvirrat.
"Det där med busken... Du fick den att... flyga upp", sa han osäkert.
Först blev Cinesa förvånad, sedan arg.
"Nej! Det var inte jag! Det var du!", sa hon ilsket. "Du ville låta mig tro att jag var en häxa och gjorde själv såna trollkonster så att det såg ut som om det var jag som gjorde det!"
"Men...", började pojken olyckligt men hann inte.
"Du ska inte göra så mot mig!", sa Cinesa argt. "Du... Jag är ingen häxa! Och kommer aldrig bli en heller!"
Cinesa stod och flåsade efter att ha skrikit och pojken satt fortfarande på sin plats. När hon hämtat sig fortsatte hon:
"Och vafan gör du i min trädgård?!" (ursäkta svärordet)
"Eh... Jag... ", sa pojken osäkert.
"Precis!", utropade Cinesa. "Där ser du! Jag. Är. Ingen. Häxa!!!"
Med de orden gick hon iväg medan ilskan fortfarande bubblade inom henne medan pojken olyckligt satt och såg på siluetten som snart försvann runt huskanten.

Meer? Och förlåt för "vafan"-ordet xD
Hoppas det blev oki :o