Albus Potter börjar på Hogwarts

Du skriver jättebra! När kommer nästa kapitel???

Jag skriver, vårt internet och TV har varit nere under tre veckor det är därför det tagit tid

Mera

Förlåt att ni fått vänta, snälla hata mig inte!

I vilket fall som helst har det kommit mer.


Kapitel 6

”Hörru , Albus vakna” sa en röst till honom
”Huh?” mumlade Albus nyvaket.
”Vi börjar om fem minuter!”
”Va?!” sa Albus och flög upp ur sängen med ett ryck. Nu kunde han se vem det var. Det var Lucas Finnigan.
”Nej, jag ville bara väcka dig men vi tänkte gå ner och käka frukost nu.”
”Aha, va’ e klockan?” sa han trött.
”tio i sju.”
Albus bytte om snabbt och gick ner med dem andra. Dem mötte Rose i porträtthålet. Hon hade redan ätit.

”Albus kan jag få skriva av din förvandlingskonst-läxa sen för jag har inte gjort min?” frågade Michael Parker nere vid frukosten.
Albus hade inte heller gjort sin. Han hade glömt det.
”Jag är ledsen, men har inte gjort min heller.”
”Okej, det var ju synd, men du kan ju alltid skriva av din kusin Rose.”
”Du kan väll också göra det om du frågar henne snällt?”
”Nej, hon verkar ju avsky mig.” sa Michael besviket.
”Det gör hon väll inte?” sa Albus förvånat.
”Jo för när jag frågade henne snällt fräste hon bara åt mig något om att dra dit pepparn växer.”
Det var verkligen inte likt henne. Kanske hade hon vaknat på fel sida? tänkte Albus för sig själv.


”Hej Rose” sa han till henne när dem möttes i porträtthålet.
Han fick bara en kylig blick till svar.
”Vad vill du mig? Och vem är du?” sa hon irriterat.
”Jag är din kusin, Albus. Vad är det med dig vi har ju känt varandra sedan vi var små.”
”Albus? Jag känner ingen Albus.” sa hon och rusade iväg.
Han stod som fastklisstrad kvar. Tankarna stod still och allt ljud omkring dog bort.
James gick förbi.
”James!”
”Vad vill du?” sa han lika irriterat som Rose gjort.
”Rose har blivit galen!”
”Jaha och vem fan är det?”
Albus blev chockad, var James också galen?
”Hallå, våran kusin!”
”Jag har ingen kusin” sa han och gick iväg.

Klart vi inte hatar dej! Skriv meer♥
Den är jättebra

Jätte bra meeeeerrr :' ♥

Superbra

Suuuuuuperbra!!!!! Awsome

Förlåt att jag inte hunnit skriva på ett tag så jag skrev nu för skolan går tyvärr före

Albus visste inte vad han skulle göra. Tiden stod bara still och han kunde inte tänka.
Jag måste gå till McGonnagal tänkte han för sig själv. Hoppas hon i alla fall vet vem han var. När han knackade på dörren till hennes kontor kände han en oro inom sig.
”Kom in!” hördes en gammal kvinnoröst inifrån kontoret.
Albus gick långsamt in och upp till skrivbordet.
”Åhh vad roligt att du kommer Albus, vad hade du på hjärtat då?”
Tack gud att hon vet vem jag är tänkte han för sig själv och oron försvann. Han visste inte riktigt var han skulle börja och hur han skulle säga det.
”Jo att det gäller min bror och min kusin, dem vet inte vem jag är.”
”Ursäkta?” sa hon och tappade fjäderpennan hon höll i.
”Jo det är sant och dem beter sig drygt också.”
”Du får ursäkta mig men jag har viktigare saker för mig än att lyssna på strunt.”
”Vad menar du med strunt?!” sa han chockat. Albus hade aldrig förut blivit anklagad för att ljuga.
”Du ska kalla mig professorn, men nu vill jag att du lämnar mitt kontor om du inte har något vettigt att säga.” sa hon kyligt.
Det var som om en osynlig sköld stötte iväg honom ut från kontoret och ner för stentrappan.

Albus sprang upp till sin sovsal och krafsade snabbt ihop allt som hänt i ett brev.
Han hade ingen uggla men han tänkte att ingen kanske misstyckte om han lånade en.

Kanske inte så jätte långt så nästa blir längre