Vem är du?

OFC!!

Vill ni ha nu? I så fall måste någon göra ett inlägg.

Jag vill

Kapitel 2: Tillbaks på Hogwarts

(Ron)

Jag hade många frågor. Vad var det med Hermione? Vem var den där Charlie som hon pratade om? Vad var det hon, men inte jag och Harry hade sett i fönstret? Fast nu fick jag ju inte tänka allt för mycket på det, maten väntade. Jag var faktiskt vrålhungrig. Sorteringshatten hade redan sjungit klart. Dumbledore hade just hållit sitt tal så maten borde komma snart. Nu dök det upp hundratals gyllene tallrikar fyllda med mat.
”Ron!” sa Hermione äcklat när hon satte sig bredvid mig och såg hur jag åt.
”Gah? Va ä de?” frågade jag med mat i munnen. Hermione blängde bara på mig.
”Har du inte lärt dig nåt alls under dina sjutton år?” snäste Hermione. Jag tuggade klart och sa:
”Vad skulle jag ha lärt mig?” Hermione kollade på mig som om jag var helt dum i huvudet.
”Kanske att man inte ska prata med mat i munnen? Eller att man inte ska sörpla i sig sin spaghetti?” Nu var det min tur att blänga på henne. Jag åt upp min spaghetti och väntade på efterrätten. Sen tog jag för mig av puddingen och gick mot Gryffindors sällskapsrum.

”Lösen?” Tjocka damen väckte mig ur mina funderingar.
”Å… Grisknorr”, sa jag. Tjocka damen svängde upp och jag klev in i sällskapsrummet. Det var fullt av glada Gryffindorare. Jag var trött så jag gick upp till Seamus, Nevilles, Harrys, Deans och min sovsal. Jag la mig i sängen och somnade snabbt.



(Hermione)


Jag såg mot det håll där Ron hade försvunnit. Kanske hade jag varit lite för hård mot honom? Jag längtade efter att få träffa Hagrid. Jag gick upp mot ugglesalen. Jag borstade bort lite ben som troligtvis kom från en mus eller något annat gnagardjur. Sen satte jag mig med ryggen mot väggen, tog fram ett pergamentpapper, en fjäderpenna och lite bläck och började skriva.

Kära Hagrid,
Får jag komma och hälsa på dig i ditt hus någon dag? Längtar så efter att få träffa dig

Med vänliga hälsningar Hermione.

Jag valde en av skolans ugglor, band fast brevet och skickade iväg den. Jag stod ett tag och kollade ut genom fönstret utan glas. Va?! Hur hade han kommit in på Hogwarts?! Charlie flög utanför fönstret… Men, han hade ju inte ens varit på Hogwartsexpressen. Även om man bortsåg från att han flög så var det ju omöjligt att han var utanför fönstret. Det fanns jättemånga skyddsförtrollningar runt Hogwarts! Charlie flög in genom fönstret.
”Hur kom du hit?” frågade jag honom förvånat.
”Flög”, sa han och kollade på mig som att jag borde ha fattat det. Men det är ju omöjligt!
”Men, det går väl inte?” frågade jag och kollade på honom. Han log och sa lugnt:
”Jo, det gör det”
”Hur då?” frågade jag nyfiket. Han kollade på mig som om han ville veta om jag kunde bevara en hemlighet.
”Det är inte så att alla kan det, bara en del”, sa han och log.
”Okej”, sa jag och log tillbaks mot honom.
”Men nu måste jag gå”, sa han och flög ut genom fönstret.
”Hejdå”, sa jag och vinkade. Han log ännu större och vinkade tillbaks. Vem var han? Jag log för mig själv och började gå mot Gryffindors sällskapsrum.

”Lösen?”
”Grisknorr”, sa jag och klev in genom porträtthålet när Tjocka damen svängde upp. Jag var trött så jag gick direkt till sovsalen och la mig i sängen. Jag somnade direkt

Jätte bra såkalrt!

Jättebra! Meer!

Jättebra!

Tack! Kommer mer imorgon tror jag. Det kanske blir eran frukost?

Bra! Längtar!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer