Rollspel från 9 3/4

Visst

Josephine gick mot tåget som snart skulle gå.
"Sköt om dig nu, gumman", sa hennes moster med tårar i ögonen.
"Ja, jag ska!", sa Josephine och klämde fram ett leende.
Med tunga steg gick hon mot tåget, släpande på sin koffert och uggla.

(Okej, bara en fråga. Vilket år är det?)

Alex skuttar glatt igenom spärren och ut på perrongen.
"Hogwartsexpressen!" Utbrister hon med entusiasm och rusar fram till det mörkröda loket men kofferten efter. Alex går in i tåget med illrosa hår och är spänd inför året.
Men när hon kommer in i nästa vagn är hennes hår svart som sot och hon har en irriterad min fastsvetsad i ansiktet när hon rycker upp en kupédörr och sätter sig ned.
"Jävla tåg..." muttrar Sandra argt. "Jävla schizofreni som får mig hoppa på det dumma tåget." Fortsätter den mörka delen irriterat.

"Vad är klockan?" frågade Ty sin mamma oroligt.
"Halv elva"
"Tänk om vi missar tåget!"
"Det är ingen fara..."
Men Ty kunde ändå inte skaka av sig känslan av att något var fel. Ty och hans mamma klev igenom spärren och ut på perrongen, där det var fullt med folk. Ty sa hejdå till sin mamma och började gå mot tåget.

(Första året?)

Renesmee skuttade glatt på tåget och igorerade sin mamma som vinkade som en galning på perongen.
Renesmee satte sig i en tom kupé och lettade fram sin favorit bok Om jag nu vore vampyr! den handlade om en tjej som blir vampyr.
När Renesmee hittade boken så satte hon sig tillrätta och började läsa.
Hon var för upptagen i läsandet att hon inte såg att någon kom in...

Ty knackade på en av de få kupédörrarna som inte verkade knökfulla.
"Um... Hallå? Kan jag sätta mig här?" frågade ham tjejen med det bruna håret som satt där och läste.

"Visst" sa Renesmee och la ner boken i väskan.
Hon tog fram en cokladgroda och räkte fram den till killen.

Josephine gick igenom tåget för att leta efter en ledig kupé. Till sin besvikelse var alla upptagna. Lite trumpet gick hon in i en kupé där en tjej med bruna, vackra ögon och lockigt hår satt och en kille med blåa ögon och svart hår. Jag harklade mig.
"Hej", sa hon och rodnade. "Finns det.. öh.. plats för mig?"

Sandra sitter själv och muttrar. Hon kan inte gå av längre, tåget har börjat sin färd till Hogwarts.
Sandra svär i sitt stilla sinne över Alex, hennes andra halva och 'originalet'. Detta är en skrattretande tanke, att den mesiga optimisten ska vara originalet är otänkbart och fel. Sandra är geniet, Sandra är den smarta och Sandra vågar göra vad som krävs!
Den plötsliga ruschen får Sandra att byta personlighet.
Håret blir illrosa och ett stort leende sätts i ansiktet istället för den sura minen som Sandra hade haft.
Alex,optimisten och metamorfagusen, är tillbaka.

Josephine sätter sig bredvid flickan som läser. Hon var verkligen söt.