Den du minst anade [SV]

Mer!

Superbra! Kommer Harry att stanna hoss Ginny eller tänker han lämmna henne? Vi får se o.O

Skitbra skrivet, Erica! Snälla, gör så att Hp och Ginny gör slut!!!! Jag gillar inte de tillsammans.... grrr, avskyr Ginny! (Ok, det där hörde inte till ämnet egentligen.) Men du ska förstås inte ändra nåt (om du panerat allting) för min skull, hehe! Meeeeeer!

Har faktiskt planerat det ganska bra.. Om.jag får säga det själv. Ni får väl se vad som händer, ska lägga upp ett till imorgon och för närvarande håller jag faktiskt på att skriva kram på eeeeeeeeeeer ! ♥

Jaaaaaaa ♥

Superduper mega awesome!

Taaack ! blir jätteglad att ni gillar det ! ♥

-

Kapitel 4.
Vid klockan sju orkade jag inte ligga kvar i sängen längre så jag gick upp och duschade.
Efter att ha torkat håret med handduken granskade jag min spegelbild.
Jag såg rent ut sagt för jävlig ut. Och jag svor en lång ramsa över mina rödkantade blå ögon och läpparna som såg ut att vara mer sjuttio år än sjutton.
Mitt mellanblonda hår hade redan börjat locka sig ner för ryggen. Jag drog borsten igenom det, men kände att det var ett hopplöst fall så jag satte det i en snedfläta och gick för att at på mig kläder.
Klockan halv nio orkade jag inte vänta längre på att någon skulle vakna så jag beslöt mig för att gå upp till uggletornet och skicka iväg ett brev med Harriet till mamma och pappa. Så jag tog med mig skolväskan och började den alltför långa vandringen till uggletornet.
Väl där uppe lade jag pergament, bläck och fjäderpenna på fönsterkarmen.
Så mycket till brev blev det inte.
Jag tänkte skriva att Elliot och jag mådde bra… men jag hade ju inte pratat med honom på hela veckan och själv mådde jag skit – den här gången både fysiskt och psykiskt. Det kändes verkligen som om jag började bli sjuk.

Efter ett tag funderande lade jag mig ifrån den omöjliga uppgiften att skriva ett brev utan att ljuga. Så jag plockade ner mina saker i väskan och stod en och kollade ut över skolområdet.
När mina a tankar återvände till Harry Potter så kolade jag neråt istället.
Det var jävligt långt ner och jag övervägde att hoppa. Då skulle jag ju slippa smärtan av att Harry och Ginny var tillsammans.
Medan jag stod där och diskuterade fördelarna och nackdelarna med att hoppa för mig själv fick jag plötsligt ett par händer framför ögonen.
Först blev jag rädd. Men sen log jag och gjorde någonting som jag aldrig skulle ha gjort om jag inte var såhär desperat.
Jag vände mig snabbt om och kysste personen bakom mig.
Han besvarade kyssen och började leta sig in med tungan.
Jag vet inte hur länge vi stod sådär men tillslut slog jag upp ögon och såg till min förskräckelse att ingen mindre än Draco Malfoy stod med sin mun i min.
Jag drog mig ifrån hans händer som låg på min midja och bara stirrade på honom.
Hans flin var större än vad jag trodde var möjlig och han bakade sakta ut genom porten till uggletornet och sa:
”Vi ses Alice Hamilton”
Sen var han borta.
Först fick jag jävligt lust att skratta. Jag hade precis kyssts med Malfoy. Jag trodde att jag drömde, så jag nöp mig själv hårt i armen. Men jag var fortfarande vaken.
Men sen började jag gråta.
Jag grät för att jag hade varit så jävligt korkad. Malfoy kommer säkert att gå ut med ett dumt ryckte nu och sen får jag skämmas ihjäl resten av mitt skolår. Elliot kommer aldrig att kunna se mig i ögonen igen efter att jag hade kysst han bästa vän. Fan! Fan Alice! Din dumma blondin!
Jag satte mig ner på golvet och skakade medan tårarna föll ner från mina kinder.
Jag börjar ju bli expert på att gråta, tänkte jag medan jag satt där och tänkte också att om Malfoy säger någonting om allting det här. Då fan mig ska jag hoppa, och jag ska mig skratta lycklig medan jag gör det.

Åhh vad bra!!!

Jättebra! Vill ha mer!

Asså gud så otroligt underbart! Tänk att ha din talang!