You can't spell "Voldemort" without "love" [SV]

Ni får ursäkta att det tog ett tag, men var upptagen under helgen ^^
Det lär ta ett tag innan ni får nästa del eftersom jag inte har någon inspiration för tillfället...

_____________

Kapitel 2


Varje steg jag tog verkade påverka min huvudvärk. Det ekade och dunkade, med varje liten rörelse.
Helt plötsligt stannade Bellatrix och vände sig mot mig.
- Min Herre... – hon suckade och tog ett djupt andetag – du har inte märkt Lucius märkliga beteende?
- På senaste tiden var det nog svårt att märka någonting, så mycket som vi festar... men, alltså, vad menar du nu? – för första gång i mitt liv såg jag hennes ögon, lika djupa som världens djupaste, vackraste sjö, lika vackra som våren här uppe. Bellatrix rodnade och tittade bort, och jag kunde inte längre uppskatta hennes skönhet som gömde sig djupt i hennes ögon.
- Lucius är kär, min Herre.
Jag fick ett skrattanfall, bara för att helt plötsligt inse att Bellatrix är allvarlig.
- Men, vem är han kär i då? Knappast i dig ju...
- Just det är det största problemet, min Herre. Han är kär i... dig.
För första gång under mitt liv kunde jag inte ta ett enda steg. Varken framåt eller bakåt. Jag ramlade ihop på marken. Bellatrix blev jätterädd och satte sig bredvid, och kramade om mig. Otroligt nog kändes det bra. Att ha Bellatrix nära. Att få en kram. Att veta att någon faktiskt bryr sig. Övertygad om att jag snart börjar gråta bet jag mig i läppen och lutade mig framåt. Bellatrix stank, en stark sprit doft kändes från henne. Men det brydde jag mig inte om, jag ville bara ha stöd.
- Så han är kär i mig? Det förklarar varför han blev så sur imorse...
- Blev han sur på dig, min Herre? – frågade Bellatrix förvånad.
- Ja, eller... jag skrattade åt hans extrema kläder, överdrivet rosa. Men jag fick pannkakor. Och... nej, jag begriper det inte. Nej, nej. Jag tänker leva i förnekelse. Han kan inte bara bli kär i mig, bara så där. Det går ju inte...
- Tydligen så går det, min Herre. Jag menar... man kan inte styra just de känslor. De styr oss.
- Bellatrix... kan du berätta hur det känns när man blir kär, när man älskar, när man bryr sig? Vad känner man då? Hur vet man att man älskar?
- Uhm... ja, jo.. det är knepigt det där. Man har typ fjärilar i magen, man gillar verkligen att vara med personen. Helst skulle man vilja spendera hela dagar och nätter med den personen. Kanske ha det mysigt också. Jag menar, åh... har du någonsin gillat någon min Herre? – Bellatrix tittade på honom.
- Jag vet inte. Om jag visste hur det känns att gilla någon väldigt mycket så kanske, men jag vet inte, så jag är inte säker. Är det till exempel då man inser hur vacker personen är, och försöker vara tyst för att inte väcka personen... och man vill spendera evigheter med personen?
- Mer eller mindre så, ja.
- Då tror jag att jag har gillat någon väldigt mycket – jag andades djupt. – Vad är skillnaden mellan kärlek och att gilla någon väldigt mycket då?
- Det finns en gräns där, man märker den knappt. Det är verkligen svårt.
- Jag har en fråga till dig... får jag kalla dig Trix? Du får såklart säga Voldy då... jag är ju ingen Herre. Mörkrets Herre, aah visst... den enda gången då jag kan kalla mig för Mörkrets Herre är nog när jag dricker för mycket och bara somnar. Tycker du jag dricker för mycket? – jag tittade på henne. Hon log bara.
- Nej, det tycker jag inte. Eller... du dricker inte mycket, bara lite för ofta. Och det kan du kalla mig, min Her... Voldy. – hon rodnade, det var först nu hon använde hans namn. Hon tittade på honom, länge och med ett vänligt leende på läpparna. Hon verkade förstå att Voldemort blev trött på den hela mördargrejen och behövde kärlek. Eller helt enkelt en vän.

Awesome! 8D
Mer C:

Tack för det fina kapitlet ♥ mer

Superbt! Happy Valentines day btw

Jätte super duper bra!

Jättebra! *"Accio inspiration till Alice!"*

måla en bild i painft på lusius

JA!

Ni får nöja er med en omgjord bild på Ralph och Jason isf c:

Awesome! 8D