Ångest och sånt skit

Jag har haft ångest i ganska precis 5 år. Hade dock mått dåligt i 3-5 år innan det. Men det var efter en svacka för 5 år sedan som jag fick diagnosen.
Hade dock ett uppehåll då jag var riktigt glad, sommaren för 3 år sedan, men i september kom ångesten tillbaka för att stanna. Har försökt snacka med folk men inget gör någon skillnad. Vet att det kan sitta mycket i huvudet på en person när man mår dåligt, att man fastnar i det för att man vill... på något vis... men ångesten är inget jag tänker på dagligen. Och jag gör massa saker för att det ska bli bättre, faktiskt. Men ja... vad gör man.

Åh, I see.

Jag är en van simmare och är snabb i ducshen/omklädningsrummet så har aldrig sett något problem med det hela.

♥

Jag har haft panikångest två gånger de senaste åren och det är verkligen inget jag rekommenderar er! Jag vet vad som utlöste det båda gångerna även om min reaktion inte riktigt var "normal".

Ibland har vi ångest över saker. Livet, skolan, den globala uppvärmningen medan vissa av oss faktiskt ibland bara mår skit. Vi kan inte göra något åt det och vi kan inte rycka upp oss. Det funkar inte så!

Jag har under många år haft perioder när jag bara mått dåligt. Stängt in mig, slutat åta, sovit i timmar, kollat tv när jag orkat. Har det lite så just nu faktiskt. Jag försökte att förstå varför. Var det skolan och senare jobbet? Var det min familj (som de säger i serien My Family - Putting the fun into dysfunctional)? Jag hade massa anledningar till att må dåligt men ingen kändes rätt. Jag tänkte inte på dessa grejer utan jag började bara må dåligt.

Ibland var allt bra. Tänkte inte på något negativt. Allt flöt på tills livet blev roligare och roligare och galnare och galnare. Tillslut vaknade jag upp en morogon och orkade inte mer och blev deppig igen.

Vet ni vad? Jag kan inte fixa det här. Jag kan inte rycka upp mig och det är inget som får mig att må på detta vis förutom min förbannade hjärna. Den funkar inte. That's it! De kemikalier som styr över när en är ledsen och känner sig nedstämd och de som styr över glädje och eurfori funkar helt enkelt inte. Istället för att reagera på yttre stimulans som de ska så går de i cykler. Det kallas bipolär sjukdom eller med äldre och fulare språk, att vara manodepresiv.

För en del som lider av ångest KAN det vara liknande grejer. Det är inget som ger ångest utan ni bara har det. Det finns olika sätt att hantera sådana här grejer. Ett vis är medecinering, ett annat är att man snackar med någon utbildad person. I väldigt många fall behövs bägge.

Jag hade svårt att acceptera att ta en massa medz för huvudet. Jag vill kunna fungera utan att ta tabletter. Men som en väldigt klok läkare formulrerade det:
"Folk med diabetes måste ta medicin hela livet. Det är inget konstigt med det. Varför skulle det vara konstigare att ta medicin för hjärnan? Allt som händer där är kemi. Det gör inte dina känslor och tankar betydelselösa på något vis men faktum kvarstår. Det är kemi och för att du ska må bra behöver kemin fixas till".

Nu tog det här inlägget en lite annan riktign än vad jag tänkt mig men jag publicerar ändå. Kanske kan det hjälpa någon. Hoppas det

Tack för råden, jag håller på att läsa om böckerna men känslan finns fortfarande kvar. Får helt enkelt se vad framtiden har att erbjuda, men du tack ändå!
__________________________________________
Pigfarts is real!

Jag mådde lite dåligt efter att jag skippade slut-balen på gymnasiet, dock var det för att jag sparade pengar till min L.A. resa samma sommar ^^ Det var ju värt det såklart, så nu ångrar jag det inte lika mkt

Hoppas att du hittar tillbaka! Vi vill såklart ha dig här

Det hoppas jag med och tack! ♥
_________________________________________
Pigfarts is real!

This is what I see. This is what I am. A ghost in the mirror. I'm so afraid.
All the time.
Always.


Jag kan inte sova. Jag vill sova. Jag vill inte sova. Jag måste sova. Jag får inte sova. Jag måste sova. Jag är rädd för att sova. Jag är rädd för att inte sova. Jag är rädd för mörker. Jag är rädd för att tända lampan.
All denna jävla nattliga rädslan tar kål på mig.

Ångest, hat, sömnstörningar. Hat!

Jag har ångest, Personen jag gilalr gillar min kompis som jag är typ den ända kompise njag hänger med i skolan

För tillfället har jag väldigt mycket ångest över att jag har varit borta en vecka från skolan och jag kommer nog vara borta ett tag till. Jag har redan missat en massa saker och blä
Jag orkar inte :c