Annorlunda kärlek (Draco/Luna)[SV]

Precis som Ginny.:.Weasley sa, det var inte alls tradigt! Älskar den redan♥

Det är super bra!
När kommer det mer?
Jag länktar redan!
___________________
Läs gärna min FF Dumbeldores hemliga dotter och den som jag skriver med Hope Potter och AlexZz Vilien på Hogwarts!^•^
____________________________

Läs gärna mina FF:s Dumbeldores hemliga dotter, Moon och min AlexZz och Hope Potters Vilien på Hogwarts!Vilien på Hogwarts!

Kan mer komma nu??

Kommer det eller inte??

Jättebra!
MER

Denna ff är ta mig tusan heeeeelt ravenclawsome!! I ♥ Luna, I ♥ this ff!! Bevakar!

Häftigt uttryck, Rawenclawsome!

I'M SO SORRY FOLKS! Har haft väldigt mycket senaste tiden och jag prioriterar det framför den här ffn sorry Men här kommer ett nytt kapitel och TACK TACK TACK FÖR ALLA KOMMENTARERNA! ♥
----------------
"Mione..." Harrys röst följde henne uppför trappan som ledde till porträttet av en tjock dam i en skär klänning.
"Jag hatar honom! Jag hatar honom!" Väste Hermione. Av hennes glödande ögon av döma var hon inte särskilt glad. 
"Malfoy?" Harry höjde på ögonbrynen under den svarta, rufsiga luggen.
"Vem annars?" Frågade Hermione
"Men vad har han gjort?" 
"Nifflare", sa Hermione till tavlan som svängde upp. Utan att egentligen svara på Harrys fråga steg hon in ett sällskapsrum som gick i toner av mörkrött och guld.
"Frågan är vad han inte har gjort!" muttrade hon och slog sig ner i en sammetsfåtölj. 
Tillbakablick
"Bevisa det då, Malfoy!" Spottade Pansy ur sig. 
"Men tror du att jag skulle bli kär i... I Lolliga Lovegood?" Fräste Draco med en vass blick på Pansy.
"Om du inte är det, så bevisa det!" Sa Pansy med sockersöt röst. 
Draco kokade inombords, det fanns ingen återvändo. Pansy kunde vara så himla dryg, och hon skulle inte sluta reta honom eller tjata förrän han gjorde det. 
"Du är en Malfoy, kom igen? Du är inte rädd för något!" Tänkte han för sig själv.
"Men i Salazars namn, jag gör det då!" 
Han stegade ilsket iväg. Det var inte förrän han kom ut ur uppehållsrummet som ilskan lagt sig och paniken började växa som en taggig blomma i hans bröstkorg. 
"Jag måste göra det." Tänkte Draco. Pansy gick bara tio meter bakom honom, han kunde inte ens åla sig undan och ljuga för henne. Hon skulle kontrollera honom. 
Men han ville ju inte! Han ville inte slå till den där bleka Ravenclawflickan med det långa håret. Nu var han ju tvungen att leta upp henne också, men detta uppdrag gick väldigt lätt då hon krockade med honom bakom ett hörn. 
"Förlåt!" Sa Luna och hennes blick verkade vandra drömmande uppåt mot taket medan hon pratade. 
Draco tog ett djupt andetag, höjde knytnäven och slog till henne på överläppen. Luna höjde långsamt handen mot hennes spruckna läpp. Blodet strilade mellan hennes fingrar. Hon tittade på Draco, men inte med den anklagande och tårfyllda blick han hade väntat sig. Hon såg bara på honom, och det var nästan värre. De där isblå ögonen genomborrade hela hans existens, fick honom att känna sig så hemsk. 
Det var just då som Hermione Granger kom rusande. 
"MALFOY! DIN VIDRIGA LILLA KACKERLACKA, VAD TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED?" Den brunhåriga flickan var på vippen att ge Draco en käftsmäll, men lät slaget bli hängande i luften och la armen om Luna istället. Luna såg fortfarande på honom när dem gick iväg genom korridoren. Draco kunde höra Hermione mumla till Luna:
"Han är helt sjuk i huvudet, den där..." 
Och det kändes inte bra. Det kändes som om all stolthet han hade försvann med de där isblå ögonen och det hjälpte inte att Pansy kom springande och dunkade honom i ryggen och gav honom beröm. 
Allt var förstört. 

Jättebra! Och jättehemskt för Luna 3:

azome!