Rose Weasley's första år på Hogwarts

Jättebra

tack! läs gärna min ff om Tom Dolders syster, jag lade upp länken

Kapitel. 5

"Hejdå Rose" sade mamma och pappa när vi stod på perrong 9 ¾. "Ta hand om dig nu" sade mamma och kramade om mig länge.
"Okej mamma, det räcker!" sade jag inne i hennes jacka så att orden blev dränkta. "Jag klarar mig fint. Det är Hugo du ska oroa dig för" sade jag och mamma släppte taget om mig.
"Ja, men honom ser jag i alla fall varje dag" sade hon och Hugo verkade inte särskilt nöjd.
"Hejdå, brorsan" sade jag och rufsade till honom i håret.
"Hejdå" sade han tillbaks. Jag kramade om pappa en sista gång också. Han böjde sig ner och viskade till mig; "Ärligt talat, försök att vara bättre än Malfoy."
"Jag ska försöka" viskade jag tillbaka och sedan vinkade jag till dem innan jag gick på tåget med Al.
Tåget började rulla och vi vinkade åt mamma, pappa, Harry, Ginny, Lily och Hugo genom fönstret. När tåget rundade kröken och vi inte såg dem mer gick vi för att hitta en ledig kupé. "Rose!" ropade någon efter mig och jag vände mig om för att se Evangeline komma skyndande efter mig.
"Hej Evangeline!" sade jag. "Vill du sitta med oss?"
"Ja, gärna" sade hon och följde med oss. Vi hittade till slut en tom kupé som vi kunde ha alldeles för oss själva.
"Al, det här är Evangeline" sade jag. "Du såg ju henne i Diagongränden igår."
"Hej" sade Al och sträckte fram sin hand och Evangeline tog emot den. "Jag heter Albus, men du kan kalla mig Al. Jag är en kusin till Rose. Vi har många kusiner i vår familj."
"Å, jaha, vilka är dina föräldrar?" frågade Evangeline nyfiket.
"Harry och Ginny Potter" sade Al med en helt vanlig konversationell röst. Jag visste att han, precis som jag, inte ville göra någon stor grej utav det, till skillnad från James förstås, som älskade uppmärksamheten. Evangeline var på väg att säga något, när kupédörren slogs upp. En pojke med vitblont hår stod där; det var Scorpius Malfoy.
"Ursäkta" sade han lite försiktigt. "Får jag sitta med er?"
Jag och Al utbytte blickar med varandra. Var det verkligen Scorpius Malfoy som stod där och frågade om han fick sitta med oss?
"Öh, visst, slå dig ner" sade jag och han satte sig försiktigt ner bredvid Evangeline, som verkade tycka om Scorpius, men hon verkade minst lika blyg och försiktig som han.
"Hej" sade hon. "Jag heter Evangeline, vad heter du?"
"Scorpius" sade han och det såg ut som att Evangeline var på väg att säga något igen, jag antog att hon skulle säga "vilket ovanligt namn", men ändrade sig tydligen innan hon hann göra bort sig.
"Jag heter Rose" sade jag och försökte le vänligt. Al verkade inte tycka om stämningen och sade bara; "Al", men Scorpius verkade fatta ändå.
"Jo" sade Evangeline, "du måste vara stolt över din pappa, Al?" frågade hon och hon väntade spänt på svar.
"Självklart" sade Al och log. "Är inte du stolt över din pappa Scorpius?" sade han med ironi i rösten och vände sig till Scorpius.
"Al!" sade jag i en viskning och knuffade till honom med armbågen.
"Vadå? Jag ställde bara en fråga" sade Al och vände sig mot Scorpius igen, vars ansikte var stelt, men han sade sedan; "Ja, det är jag faktiskt." Han sade det väldigt självsäkert och med mening.
"Ja, vi är väl alla stolta över våra pappor?" sade jag och försökte lätta upp stämningen. "Är det inte ironiskt att våra tre pappor avskydde varandra i skolan?" sade jag och jag skrattade lite, men jag insåg att det var fel, eftersom alla andra satt tysta. Ingen sade någonting på ett tag, men sedan började jag och Evangeline prata om quidditch och annat. Scorpius hade tagit upp en bok som han läste och Al stirrade då och då på honom.
Det var skönt när vi äntligen var framme. Vi klev av tåget tillsammans och vi hörde en djup röst säga; "Förstaårselever hitåt!" Det var Hagrid som vi fått höra så mycket om. Vi gick kvickt fram till honom och han kände omedelbart igen oss. "Men, e de inte Albus som jag hört så mycke om? Och Rose? Du liknar din pappa väldigt mycke, du" sade han och mina kinder blossade upp. Jag önskade att dem skulle sluta göra så, men jag antog att jag måste vara mer lik pappa än vad jag ville erkänna. Men missförstå mig inte, jag älskar min pappa hur mycket som helst. Evangeline var bara tyst bakom mig och Scorpius var bakom oss också och var tyst. Hagrid fick syn på honom.
"Och du e ju din far upp i dagen" sade Hagrid till honom. "Jojo, lita på mig, jag kände din far...mer eller mindre" muttrade han liteför sig själv. Vi följde med Hagrid till båtarna vid sjön. Jag, Scorpius, Al och Evangeline delade samma båt och min nervositet blev allt starkare när jag såg det upplysta slottet på andra sidan.

Braa!
Längtar till nästa del.

MER

Meer jätte bra

Tack än en gång! ^_^

Kapitel. 6

Vi kom in i värmen och slottskorridoren var upplyst av facklor som satt på stenväggarna. Hagrid hade gått iväg, men när vi kom in väntade en annan lärare på oss.
"Hej allesammans! Välkomna till Hogwarts! Om ni vill vara så snälla att följa med mig till Stora salen" sade läraren och vi började följa efter. Jag tyckte jag kände igen rösten och jag kunde inte se tydligt bland alla andra, men jag sträckte på mina tår och jag kände igen Neville. Jag hade träffat honom förut. Han var en annan vän till mamma, pappa och Harry. Neville var jättesnäll och jag visste att han var lärare för Gryffindorhuset. Jag längtade efter att få ha lektioner med Neville i örtlära. Fast då var jag tvungen att kalla honom för "professor Longbottom."
"Okej" sade Neville och stannade upp utanför en stor port. "När ni kommer in här, så kommer ni att bli sorterade i ett respektive elevhem. Det finns fyra stycken, vilka är; Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin. Väl placerade i ert respektive elevhem, så kommer ni att vara tillsammans med de andra av era klasskamrater när ni inte är på lektion. Genom att uppföra er bra och svara rätt på frågor, så blir ni tilldelade poäng till ert elevhem. Det elevhemmet med mest poäng i slutet av vårterminen vinner elevhemspokalen.
"Nå, om ni är redo, så följer ni med mig in här" sade han och log. Han öppnade upp porten och ledde in oss i Stora salen. Det var bättre än jag hade föreställt mig. Det var hur stort som helst och den mörka, klara natthimlen syntes i taket och flera stycken levande ljus hängde ner. Vi gick fram mellan de långa borden och ställde oss på en rad längst fram vid lärarbordet. Professor McGonagall, rektorn, satt på en stol i mitten av lärarkåren. Hon var väldigt gammal, men pappa hade sagt att deras rektor Dumbledore had också varit gammal som rektor och hade varit rektor ända tills den dagen han dog.
"Jag ropar upp ert namn, ni kommer sedan fram och sätter er på pallen här och sätter på er Sorteringshatten som kommer dela in er i ert elevhem" sade Neville och rullade upp ett pergament. "George Adams!" ropde Neville och en pojke gick fram med ett nervöst uttryck. Han hade pottfrisyr och hans hår var brunt och han hade någrafräknar vid näsan. Han gick fram och satte sig och drog ner Sorteringshatten över huvudet. Efter en stund ropade hatten; "Ravenclaw!" Pojken suckade av lättnad och skuttade iväg till Ravenclawbordet.
"Mikaela Byrne!" ropade Neville och jag kände hur mina kinder hettade till när jag såg att det var den där uppnosiga tjejen som vi hade stött på i Diagongränden. Hon satte sig på pallen och när Sorteringshatten nuddat hennes huvud ropade den; "Slytherin!" Mikaela, som hon tydligen hette, log självbelåtet och gick iväg till Slytherinbordet.
En efter en blev eleverna placerade. Oliver Patil hade blivit placerad i Ravenclaw, Terrance MacLaggen i Gryffindor och Dennis Brown i Hufflepuff. Till slut blev det Evangelines tur.
"Evangeline Malcolm!" ropade Neville och Evangeline stapplade fram med nervösa steg. Hatten gled ner över hennes panna och det blev alldeles tyst i en stund.
"Gryffindor!" ropade sedan hatten och ett leende spreds över Evangelines ansikte. Hon skuttade sedan glatt till Gryffindorbordet och hon log mot mig. Jag visste vems tur det måse vara härnäst och jag gissade förstås rätt.
"Scorpius Malfoy!" Scorpius ansikte var stelt och allvarligt. Han lyfte upp huvudet en aning och såg ganska stolt ut. När hatten hade vilat på hans huvud en stund, så ropade den sedan; "Slytherin!" Scorpius visade inget som helst särksilt ansiktsuttryck. Han såg varken glad, besviken eller förvånad ut. Han gick bara bort till Slytherinbordet och satte sig mittemot Mikaela.
Några fler namn ropades upp innan det blev Als tur. "Albus Potter!" ropade Neville och han log vänligt mot Albus när han klev fram till pallen. Hatten hade absolut ingen tvekan, utan ropade ut med en gång när den rört vid Albus huvud; "Gryffindor!" Jag blev jätteglad för hans skull. Jag visste att han hade varit lite nervös för att hamna i Slytherin. Han satte sig mittemot Evangeline.
Några fler namn ropades upp och mitt namn kom närmare och nervositeten steg inom mig. Om jag bara kunde slappna av lite grand. Det var så pinsamt att mina kinder var så röda, det skulle avslöja min nervositet och folk skulle säkert skratta och peka åt mig.
"Rose Weasley!" Jag var den enda kvar. Jag tog ett djipt andetag och jag satte mig ner på pallen. Neville log mot mig också och jag log tillbaka när jag satte hatten över mitt huvud.
"Jaså, ännu en Weasley!" sade hatten till mig. "Jag börjar undra när ni ska sluta frodas egentligen. Men det hör såklart inte hit" sade hatten och jag kände hur mina kinder blev varma igen. "Nåja, du vill visa vad du går för, mamma upp i dagen ser jag. Men du är inte så olik din far heller...Nåja, det får väl bli..." Jag knep ihop läpparna och väntade på min dom.
"Gryffindor!" ropade hatten ut och jag suckade ut av lättnad. Jag tog av mig hatten, satte ner den på pallen och sprang glatt bort och satte mig bredvid Evangeline. Neville tog med sig hatten och pallen ut ur salen och McGonagall reste sig upp ur sin stol.
"Nu när alla blivit sorterade önskar jag er en smaklig måltid" sade hon och klappade med händerna och med ens dök det upp flera stycken olika maträtter på de tomma, gyllene faten. Jag tog för mig av det mesta som fanns och plötsligt gick det upp för mig att jag var jättelik min pappa på så många olika sätt. Jag log för mig själv vid tanken.

mer

Bra!
Längtar tills du skriver mer!

mer jätte bra

All right ni får vad ni ber om, haha, älskar er ♥ föresten, lade just märke till att jag inte skrev de uppropade namnen i bokstavsordning i ett stycke i förra kapitlet, men jag hoppas det inte gjorde något

Kapitel. 7

Självklart hade Scorpius hamnat i Slytherin. Det var inte mer självklart än så, vad annars skulle jag ha förväntat mig? Men det var bara så konstigt att han hade frågat att få sitta med oss av alla människor på tåget.
Det var bara några minuter kvar innan frukost när jag låg i min säng och tittade upp i taket och funderade. Evangeline låg i sängen bredvid mig och sov som en stock. Det var tre tjejer till som hamnade i Gryffindor. En tjej som hette Hannah, en som hette Wendy och en som hette Jenny. Jag tyckte alla verkade jättetrevliga. Jag var ganska säker på att alla vi fem tjejer skulle bli bra kompisar under våra kommande år på Hogwarts.
Jag klev upp ur sängen när flera av de andra tjejerna vaknade. Evangeline satte sig upp och sträckte på sig. "God morgon" sade hon sömnigt till mig.
"God morgon" sade jag tiilbaks. Vi klädde på oss, kammade ut vårat hår och gick sedan ner till Stora salen. Jag såg att Al redan satt där och han vinkade till oss när vi kom. Jag och Evangeline gick dit. Al satt och pratade med Terrance MacLaggen. Mamma hade faktiskt nämnt namnet MacLaggen någon gång, men jag kom inte ihåg precis nu vem det var hon hade menat.
"Hej" sade jag och Evangeline när vi satte oss ner vid dem. De sade hej tillbaka och vi började ta för oss av rostat bröd.
"Jag frågade just Al om ni känner den där Malfoy? Ryktet spreds rätt fort att ni delade kupé på tåget igår."
"Nej, vi känner honom inte och vi vet inte varför an frågade om han fick sitta med oss" sade jag. "Vi vet ju vem han är, men vi känner honom inte."
"Ja, alla vet väl vilka familjen Malfoy är" sade Terrance som om det skulle varit det mest uppenbara i världen. "Deras rykte är ju inte direkt det bästa om ni fattar vad jag menar" sade han och hånlog lite grand medan han tittade bort mot Scorpius som satt vid Slytherinbordet och åt sin frukost. Han satt i utkanten av ett gäng andra killar och sade ingenting alls. "Inte undra på att han är utstött" sade Terrance och jag kom plötsligt ihåg vem mamma hade pratat om. Jag kände att Terrance inte var min typ alls. Jag tyckte faktiskt synd om Scorpius, men han skulle väl säkert lära känna några vänner snart nog.
Dagens första lektion var Förvandlingskonst med professor Dimly. Dimly var en lång trollkarl med en lurvig mustasch och han var i medelåldern. Han verkade inte speciellt intressant, men på lektionerna var han faktiskt väldigt rolig. Han var avspänd och lektionen var värd att vänta på.
Senare hade vi trolldryckskonst med Slytherin eleverna. Våran lärare där var professor Flynn. Hon var runt trettioårsåldern. Hon verkade ganska snäll, men hon var väldigt bestämd. Vi blev indelade i par på lektionen när vi skulle blanda till en liten enkel dryck. Jag fick jobba med Scorpius, lustigt nog. Al jobbade med någon som hette Sean och jag tyckte jättesynd om Evangeline som fick jobba med Mikaela. Det märktes redan med en gång att hon inte var kul att jobba med. Från där jag och Scorpius satt såg jag att Mikaela lät Evangeline göra allting, medan Mikaela gav instruktionerna.
Det var inga problem att jobba med Scorpius. Han sade inte så mycket, bara mest när jag frågade någonting eller så stämde han bara in när jag sade något med ett; "mm."
Vi jobbade rätt bra tillsammans ändå. Professor Flynn gjorde det bara på skoj såklart, men hon sade att även fast drycken vi gjorde inte var GET-nivå, så skulle hon ha gett oss betyget "Ö" om det var det. Jag log mot Scorpius när hon sade det och han log faktiskt tillbaka. Om jag inte tog fel, så blev hans kinder, likt mina ibland, röda.