Valet som ändrade historien

Jättebra! Längtar efter mer.

fantastiskt! du är jättebra, och har verkligen satt dig in i den världen. vad var det för besvärjelse i sista inlägget?
att du har lagt ner så mycket tid på bakgrundsfakta är otroligt!

jag följer dig c:

det var Antonin Dolohovs Förhäxning, och tack så mycket! c:
bwahahaha vi använder samma smilis... xD
__________________________________________

Under den natten hände något konstigt med Harry. Hans mod stärktes något oerhört, så han kunde faktiskt sova. Hans tankar hade farit runt i hans huvud under de timmarna, och när han hade vaknat hade han kommit ihåg varenda en.

"Jag menar, med Dumbledore här, vad kan hon göra?"
Harry uttryckte sina känslor för Ron och Hermione vid frukosten, men de verkade inte dela hans synpunkt.
"Harry, du är inte odödlig. Du måste prata med Dumbledore!" sa Hermione. Hon gick sen iväg för att förhindra ett bråk som höll på att börja.
"Jag är ledsen att säga det men... Jag håller med Hermione." sa Ron utan att se på Harry. Den rostade mackan som låg framför Harry såg nu väldigt ledsen ut. Det glada ansiktet han hade gjort med marmeladen hade runnit ut. Harry suckade, och visste att hans vänner hade rätt. Han och Ron hade håltimma den första timmen, och Hermione hade runskrift, så Harry bestämde sig för att gå till Dumbledore när han hade ätit färdigt.

"Citronsorbet."
Stenfiguren hoppade åt sidan, och Harry gick upp för den smala trappan till Dumbledore's kontor. Han knackade lätt tre gånger, och väntade nervöst.
"Kom in."
Harry öppnade långsamt dörren, och log mot Dumbledore. Onödigt egentligen, eftersom att rektorn såg ner i några papper framför sig. De silvriga glasögonen hade sjunkit ner en bit på nästippen, vilket gav Dumbledore en ganska avslappnad känsla. Harry kastade ett snabbt ögonkast runt om i rummet, och såg de mest annorlunda sakerna någonsin. Men såklart, de kanske var normala för trollkarlsvärlden.
"Vad har du på hjärtat, Harry?" Harry ryckte lätt till, och vände blicken mot Dumbledore som såg rätt på honom.
"Det gäller Kimberly Conway, sir." svarade Harry och satte sig ner på en stol framför Dumbledore's skrivbord.
"Ah. Jag visste att du skulle hälsa på mig på grund av den händelsen. Troligtvis miss Granger's idé, inte sant?" Harry log. Han och rektorn hade haft ett annat band än vad som var vanligt mellan elev och rektor. Dumbledore hade visat en stor vänlighet och förståelse, och Harry hade blivit kallad till rektorn för att prata om hur han mådde. Mest för att hans föräldrar hade dött när han var ett år, men också för att Dumbledore hade varit orolig över hur Harry hade blivit behandlad på skolan. Så Harry var inte förvånad över att Dumbledore visste om det som hade hänt.
"Lucinda, miss Coulter, skickade iväg ett brev direkt efter lektionen." Samtidigt som Dumbledore uttalade de orden, svävade ett pergament fram ur en låda.
" Kära mr Dumbledore,
Jag iakttog en mycket oroväckande händelse idag på min första lektion med årskurs fem, med Slytherin och Gryffindor.
Kimberly Conway och Harry Potter delades in i samma par, och de blev tillsagda av mig att duellera, precis som resten av klassen.
Jag blev förfärad när jag såg att miss Conway kastade en mycket farlig besvärjelse som nästan träffade mr Potter.
Jag överlämnar beslutet om vad som ska hända till dig.
Lucinda Coulter. Jag har pratat med Lucinda, och jag vet vilken förbannelse det är."
Harry såg på Dumbledore. En väldigt svag oro doldes i hans ögon, men han såg inte alls lika rädd ut som Hermione och Ron hade gjort.
"Varför?" Det var meningen att frågan skulle ha varit tyst, men den for ur Harry's mun alltför snabbt för att hindra den.
"Varför mig?" En lätt sorg syntes nu i Dumbledore's ögon, vilket fick Harry att rynka på ögonbrynen.
"Låt oss säga så här. Miss Conway gillar inte dig, Harry. Inte alls. Hon hatar dig lika mycket som du hatar Voldemort, om inte mer. Anledningen är en som jag inte tänker berätta, utan jag överlåter det till henne. Om du så gärna vill veta, får du fråga henne. Men hon kommer inte att ta ditt liv." sa Dumbledore och hans vanliga glädje kom tillbaka.
"Men sir, hur vet ni det?" frågade Harry.
"Jag har talat med miss Conway. Och jag har en förmåga att se när folk döljer något för mig. Du har lektion snart, Harry. Iväg med dig." Det fanns ingen idé att försöka få Dumbledore att berätta varför Kimberly hatade just Harry, så han gjorde som Dumbledore sa. Han gick iväg till sin nästa lektion.

Harry sjönk djupt ner i en fåtölj samtidigt som Ron. Hermione däremot slog upp en bok och satte sig på golvet.
"Hur orkar du egentligen, Hermione? Vi har astronomi ikväll!"
Astronomin var klockan tolv på natten, så Ron och Harry hade tänkt att sova en stund.
"Vi har fått läxa i trolldomshistoria Ron. Och så har vi läxa i trolldryckskonst. Du borde göra som jag. Du med, Harry." sa hon och gav Harry en blick som han länge hade trott att endast professor McGonagall hade varit kapabel till.
"Jag gör den sen, jag måste sova..." mumlade Harry och slöt ögonen.

väldigt bra

Alltid lika bra! Du kanske har tröttnat att höra mig säga (/se mig skriva) det nu, men det är ju sant. :3 ♥

Superbra skrivet!

Superbra!

"Harry? Harry... Harry!"
Harry's snarkningar avbröts tvärt. Hermione himlade med ögonen. Hon stod lutad över honom.
"Kom igen! Vi kommer för sent om du inte rör på dig!"

Harry gick med sömniga steg till astronomitornet. Han hade fortfarande inte vaknat när han klev ut på balkongen. Om man kunde kalla det för en balkong. Det var som ett klassrum utan tak och väggar. Han, Hermione och Ron tog ett bord. Harry kämpade för att hålla sig vaken. Men när Hermione's ansikte bleknade något smått, vände han sig mot dörren. Han fick syn på Kimberly's kyliga ögon och vaknade genast. Han rätade på ryggen och såg på bordet. Han rynkade på pannan och vände sig mot Hermione som himlade med ögonen.
"Jag visste att du skulle glömma dina saker. Så därför tog jag med dem." Harry tackade Hermione och gjorde i ordning sin kikare.
"Öppna era böcker på första sidan." Professor Sinistra's röst hördes knappt över ljudet från klassen. Hon upprepade sig, och eleverna gjorde som hon sa. Harry kunde inte undgå att snegla på Kimberly.

"Nu vill jag att ni börjar packa ihop. Adjö." Professor Sinistra började redan gå mot dörren. Lektionen hade varit mest repetition. Planeternas positioner, stjärnbilder, och så vidare. När Harry plockade ihop, sneglade han på Kimberly. Som han hade gjort under den största delen av lektionen. Men när han gjorde det när resten av klassen började försvinna ut, eller rättare sagt in, slogs han av en idé. Hermione och Ron väntade på honom vid dörröppningen men han vinkade iväg dem. Hermione såg oroligt mellan Harry och Kimberly. Hon hade tappat något och letade på golvet. Harry vinkade bestämt bort dem igen, och de gick. Professor Sinistra lade någon besvärjelse på dörren, som troligtvis gick ut på att den skulle låsas när Harry och Kimberly stängde den. Hermione hade tagit Harry's saker, så han var helt fri när det gällde rörelseförmågan vilket han ansåg var bra. Eftersom att Kimberly tydligen var en mästare på att duellera, ville han göra det så bra för sig själv som möjligt. Han hittade en liten del på golvet som tillhörde Kimberly's kikare. Han tog upp den och gick till henne.
"Är det den här du letar efter?"
Kimberly stelnade till under bordet. Hon reste sig långsamt efter ett tag och såg tomt på Harry. Utan ett ord tog hon emot den lilla delen och satte fast den på kikaren.
"Jag skulle vilja prata med dig." sa Harry.
"Vänta!" fortsatte han när Kimberly skyndade mot dörren. Han ställde sig i vägen. Kimberly vände bort blicken.
"Efter det du försökte göra mot mig på Försvar mot svartkonster måste du prata med mig." Kimberly vred på huvudet och såg in i Harry's ögon. Han kände hur nackhåren reste sig.
"Vad vill du?" frågade hon. Det var som en vinterbris kom från hennes mun när hon talade. Harry samlade mod till sig.
"Jag vill veta varför du hatar mig." sa han enkelt. Kimberly rörde inte en min. Harry började bli otålig.
"Är det bara slumpen? Eller har någon sagt något om mig? Eller..." Harry babblade bara, men avbröts av en tvärilsken Kimberly.
"Det är för att du är en mördare!" Hennes ilskna röst och orden som den formulerade fick Harry's knän att skaka.
"Vad...?" mumlade han fram lågt.
"Jag... Jag är ingen mördare!" utbrast han högt. Kimberly gick närmare honom. Hon hade lagt armarna i kors.
"Jo! Du mördade min far!" Harry stod stum.
"Tänk efter. Använd den lilla hjärna du har." fortsatte Kimberly. Harry ignorerade piken mot hans intilligens och gjorde som hon sade. Han tänkte högt.
"Jag har inte dödat någon, bara några insekter, kryp och V..." Harry's röst dog ut.
"Precis." sa Kimberly lågt och lämnade Harry med endast sina tankar som sällskap.

äntligen ett nytt inlägg! den här ff:en är min favorit bland alla dina ♥

Är lika glad som Larissa Blaine över att det kommit ett nytt inlägg. Jättebra skrivet! Det jag har problem med angående dina ff's är att komma ihåg vilken som är vilken. ^^