Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Jättebra Mer!

Meeera! Super kapitel!

superduperbra!!
känn dig bevakad

Superbra! Absolut lika bra som din andra ff om Lacerta.
Hoppas det kommer mer snart.

__________________________________________________________________
Läs min ff DOminique & Vampyren: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=10567&page=6#p639063

Tack så mycket

Bevakar

Draco Malfoy

Jag stirrade panikslaget på flickan som satt fastkedjad i min källare. Det hade inte varit meningen att jag skulle skada henne. Men när jag fick syn på hennes ögon och ansikte fick jag panik. Hon påminde så mycket om någon jag hade känt, någon som nu var död. Jag hade aldrig sett en person som såg ut att vara närmare döden än hon. Hennes hud var blek och tunn, jag kunde skymta blodådrorna tydligt. Hon var så mager att jag inte kunde förstå att hon ens hade haft kraft att röra på sig överhuvudtaget. Men hon verkade ha svimmat, det var vad jag hoppades på. Hur skulle jag kunna förklara för ministeriet att jag hade hittat en skadad flicka i min källare som jag av misstag råkade döda. Jag slet av en bit tyg från min vita skjorta och knöt den runt hennes mage i ett simpelt försök att stoppa blödningen. Tyget färgades rött så snabbt att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag var värdelös på att hela sår, men jag kunde trollformeln som helade just det här såret. Jag tog fram min trollstav och riktade den mot hennes mage och skulle precis hela henne när flickan öppnade ögonen igen. Hennes ögon fick mig att stelna till igen, det var som att träffa en person som var död.
”Våga inte rikta den trollstaven mot mig igen.” väste flickan fram innan hon kved till igen. Det såg ut som om hon använde alla sina krafter till att inte svimma igen.
”Jag ska hela såret, ta det lugnt.” viskade jag lugnande men mina ord verkade bara göra henne arg. Hon blängde på mig med sina mörka ögon och utan förvarning spottade hon på mig. Hennes saliv träffade mig på kinden och jag strök irriterat bort det med baksidan av handen. Jag riktade min trollstav åt hennes håll igen och struntade i hennes protester.
”Bombarda.” sa jag och kedjorna som höll fast hennes händer sprängdes sönder. Flickan föll ihop när hon inte längre hölls upp av kedjorna. Jag gick fram till henne med tveksamma steg och lyfte upp henne över axeln. Hon sa ingenting så jag antog att hon hade svimmat igen. Jag bar med henne upp till mitt rum, hon vägde nästan ingenting så det var inte ansträngande att bära henne. När vi kom upp till mitt rum la jag henne ner på sängen, mina lakan färjades röda precis som min skjorta hade gjort efter att jag burit henne. Det var svårt att tro att det kunde finnas så mycket blod i en sådan liten kropp. Det skrämde mig att hon bara blev blekare, med tanke på hur hon hade sett ut innan jag skadade henne var det svårt att avgöra hur mycket av blekheten som berodde på blodförlusten. Jag gav henne en sista blick innan jag lämnade rummet för att leta efter bandage.

Jättebar! Det är så spännande! Mer! Råkar alltid skriva Jättebar en att skriva Jättebra...

Håller med att det är

Spännande.
Duktig du är på att skriva förresten.
_____________________________________________________________
Läs min ff Dominique & Vampyren: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=10567&page=6#p639063