Lily Potter ~ vänskap, kärlek och tårar

Jättebra! Mer!

Kommer mer i morgon

BrA!

meeeeeeeeeeeeeeeeeer

nilla: Spamma inte, är du snäll

Ni andra: Skriv inte fler än ett inlägg efter varje stycke, såvida jag inte skrivit på jättelänge eller det är något viktigt. Nytt kapitel på väg!

men det var ju första gången efter det senaste kapitlet

Jag kängtar, när kommer det mer?

Ny läsare! *bevakar*
Jättebra! Längtar efter nästa kapitel!

^Du har skrivet precis så i nästan alla ämnen x)

mican: Var det? Oj, förlåt nilla
NU!
___________________________Kap 6.

Lily satt i sällskapsrummet med James, Albus och Hugo. Albus satt som vanligt och läste en bok om trolldomshistoria medan James berättade en massa om Hogwarts.
"Vet ni till exempel att Slytherins elevhem ligger i fängelsehålorna - under vattnet?", berättade James ivrigt. Lily och Hugo visste så gott som allt han berättade, men lät honom hållas för att han verkade bli glad och upprymd av att berätta. Men Hugo hade ändå en fråga.
"Kan du nämna de bästa lärarna?", frågade han.
"Okej…", sa han och verkade räkna på fingrarna. "Det finns väldigt många. Men jag tycker att professor McGonagall och professor Longbottom är väldigt duktiga och rättvisa. Speciellt Longbottom, han är ju hur kul som helst!" Lily dunkade James i ryggen.
"James, vi känner ju honom! Kalla honom Neville i alla fall!", skrattade hon. Men James såg allvarlig ut.
"Det är av största vikt att vi kallar lärarna för efternamn - och professor, eller sir!", sa James och försökte se allvarlig ut med sitt skämtsamma ansikte. Han lyckades inte så bra och det slutade med att Lily och Hugo fastnade i värsta asgarvet. De slutade inte förrän James hårt dunkade dem i ryggen och såg arg ut. Han lade fingret över läpparna och satte sig sedan till rätta. Han tittade på en tjej som kommit in i rummet.
"Det är Victoire Weasley, vår kusin!", viskade Hugo till Lily. Lily höll på att tappa hakan. Hennes bror satt och stirrade på Victoire som ett fån - på sin egen kusin! Hallå? Till Lilys fasa släntrade James fram till henne. De hade aldrig träffats, Lily och Victoire, men hon hade sett Victoire på foto. Åttondel vilie och James var som nerkärad i henne! James var nu framme vid Victoire. Lily kunde höra vad de sa till varann trots att de talade så lågt.
"Hej, Victoire", sa James. Victoire log ett bländande vackert leende mot honom och svarade enkelt.
"Hej, James…" James log snett och tog hennes hand. Victoire verkade inte ha något emot det och Lily bara stirrade. Till hennes fasa omfamnade James Victoire och hon bara smekte hans rygg. Nej nu jäklar får det vara nog! tänkte Lily. Hon tänkte resa sig, men Hugo tog ett fast tag i henne och såg strängt på henne. Lily klarade inte av att titta mer, så hon slet sig bara loss och stormade till flickornas sovsal. Hugo rusade efter henne och fick fatt i henne i trappan upp till flickornas sovsal.
"Lily!", sa han.
"Hugo!", svarade Lily ironiskt.
"Lily, allvarligt talat. Du är elva, han är tretton. Låt honom sköta sig själv."
"Jag kan inte titta på när han står och kuttrar med min - HANS KUSIN!", skrek Lily. Hugo såg sträng ut.
"Lily… Kom ner igen", sa han bönande.
"Aldrig i livet!"
"Snälla…" Lily smalt för Hugos bedjande blick och följde honom ner igen. Tyvärr kom hon passligt ner för att se Victoire och James stå förenade i en kyss. Hon klarade inte av det, så hon passade på när Hugo släppt henne. James och Victoire var båda korta, så det blev inget nonchalant ögonblick för Lily. Hon grabbade tag i James klädnad och drog honom till närmaste soffa.
"Vad i … Vad VAR det där, din idiot?", frågade Lily ilsket. James såg rasande ut.
"Håll käften, syrran!"
"Kommer du ihåg att det där är vår kusin?"
"Ja!"
"Du kan inte stå och ha trevligt inför publik med henne!" James svarade inte. "Hon är äldre än du!"
"Hon är fjorton, jag tretton. Skillnad? Och dessutom - du är elva. Så stick och brinn." Lily stirrade bestört på honom. Sedan brast hon i gråt och rusade till flickornas sovsal. Där låg Victoires trettonåriga lillasyster Dominique och läste. Lily kastade sig på sin säng och grät i kudden. Dominique tittade upp från sin bok och lade den ifrån sig.
"Hallå?", frågade Dominique försiktigt. Lily svarade inte.
"Vad har hänt?", fortsatte hon.
"Min bror hatar mig", snyftade Lily. "Och det var mitt fel!"
"Snälla… Gråt inte! Jag tror inte att han hatar dig!"
"Du vet inte vem det är!"
"Jag känner mina kusiner." Lily lyfte blicken och tittade tårögt på sin yngre kusin.
"Det är våra syskon…" Dominique tittade uppmuntrande på Lily.
"De är ju tillsammans!", skrek Lily. Dominique tittade roat på Lily.
"De blev ihop förra året", berättade Dominique. "Men om du verkligen inte gillar att de är ihop, så oroa dig inte. James och Victoire passar inte ihop, absolut inte." Lily log lite.
"Säker?"
"Helt säker", svarade Dominique och log. Lily kände hur gärna hon skulle vilja ha en storasyster - en sådan som Dominique. Hon hade bara jobbiga storebröder. Dominique plockade upp sin bok och fortsatte läsa.
"Vad läser du?", frågade Lily i hopp om att få prata mer med Dominique.
"Åh, det är en mugglarfantasybok. Ganska bra tolkning av vår värld, faktiskt", sa Dominique och fortsatte läsa. "Sagan om Ringen", tillade hon. Lily nickade. Dominique verkade inte vilja prata. Lily bytte tankfullt om till pyjamas och lade sig under sitt täcke. Hon somnade fort.
___________________________
Lite längre än vanligt