När trion vände ryggen till.

Jättebra!
MER

väldigt bra *bevakar*

så himla bra! Sorgligt =(

OTROLIGT BRA♥

Amazing!

Ni gör verkligen min dag! LOVE YOU ALL !
Slänger förmodligen upp ett nytt kapitel imorgon

Yes xD

Förlåt! Jag har ingen bra ursäkt till varför jag inte har skrivit mer på denna FF... Har inte känt någon inspiration, men nu är det på gång igen. Om jag fortfarande har några läsare. PUSS


Kapitel 4 - Luna Lovegoods Historia

Dörren till deras fängelse öppnades snabbt och två tallrikar med lite gröt sköts in i det dunkla rummet. Luna gick sakta fram och plockade upp maten, snabbt smög hon tillbaka till hennes och Ollivanders vrå. Luna började mata den utarmade mannen som snart genomlidit ett år i den kalla källaren. Mr.Ollivanders livskraft hade sakta runnit ut ur hans kropp och efter åtaliga möten med Cruciatusförbannelsen hade hans hopp följt med. Det enda Luna kunde göra för hennes trollstavsmakare var att mata honom vid de få tillfällen då de fick mat och försöka ge honom en så bekväm tillvaro som möjligt. Men än var hennes egna hopp inte ute!

Lunas fantasi gjorde att hon överlevde vardagen i källaren relativt bra, hon led inte allt för mycket. Visst hade hon kunnat vara lyckligare om Mr.Ollivander mådde bra, om de fick mer mat och en varmare sovplats. Och hon klarade sig VÄLDIGT bra utan de gånger någon valde att straffa hennes far genom att utföra cruciatusförbannelsen på henne. Men annars levde hon och sina vänner Harry, Hermione, Ron, Neville, Ginny sida vid sida kämpandes för den goda saken i Dumbledores Army!

Hon lämnade mysterieavdelning på trolldomsministeriet där de bekämpat dödsätarna och återvände till den dystra källaren. Mr.Ollivanders tallrik var nu tom och hon hade börjat äta av sin gröt, hysterin från ovan hade väckt henne från hennes dagdröm. Klackarna från Bellatrix skor ekade i hela rummet, snart kunde Luna höra steg i trappan. Från fler människor.

Paniken steg och hon slängde iväg sin tallrik, hon agerade snabbt när hon släpade iväg Mr.Ollivander till den mörkaste vrån. Hon visste att det var lönlöst om de ville ha tag på honom så fick de tag på honom. Men det var ett svagt försök...

Luna kröp ihop till en boll bredvid Ollivander och väntade på att dörren skulle öppnas, snart skulle någon tas upp till övervåningen och få lyssna på den andres skrik. Hon rös när hon tänkte på ännu en omgång av förhör och tortyr. Men snart hörde hon skriken av förtvivlan från en ny människa. En röst spred sig i hela huset, en röst Luna kände mycket väl till och som hon absolut inte ville höra på denna hemska plats.

”HERMIONE! HERMIONE!”
”Vi behöver en plan - sluta skrik”

Luna började gråta, både av lycka och rädsla. Hon ville inte veta av att någon av hennes vänner skulle befinna sig i samma knipa som henne men samtidig såg hon en chans att komma därifrån! Sakta reste hon sig upp och ur mörkret kunde hon nu urskilja dem.

Harry Potter, Ron Weasley, Dean Thomas och en svartalf var nu det senaste tillskottet i den dunkla hemska källaren.

”Ron? Harry?” sa Luna och de bägge vände sig snabbt om med förskräckta ansiktsuttryck.

MERAAAAAAAa

Ny läsare, Superbra!