Rollspel(Elena Daramore, Allison lunettes, Rose cox, weasleymore)

Allison hade höjt sin trollstav när hon hört stegen men sänkte den när hon insåg att det var Ray. Hon gjorde en suck av lättnad men känslan varade inte länge utan blev snabbt ersatt av känslan av hopplöshet, precis som Ray fick hon lust att bara försvinna. Alla facklor släcktes och det blev kolmörkt, inga fönster fanns i korridoren. Allison kunde höra porträtt dra efter andan häftigt när de började täckas av is men de tystnade snabbt. Ray kände definitivt likadant som Allison och hon hörde honom viska det som hon tänkte, "dementor." Allt var tyst i någon få sekund innan den rasslande inandningen det ej gick ta miste på hördes. Allison greppade hårt om sin stav.

Ray drog efter andan. Han såg att en av flickorna låg på golvet, hon hade blivit ”kysst”. Var det försent, hade den bara börjat? Den andra flickan halvsatt bredvid sin kompis, vars hand hon hade i sina och grät.
Dementorn hade hört dem och kom nu närmare. ” Expecto Patronum” ropade Ray men endast det svagaste ljus sipprade ut från hans trollstav. ”EXPECTO PATRONUM” ropade han igen i kör med Allison. Rays stav gav ifrån sig ett marinblått skimrande ljus och en svart ståtligt korp och Allisons….

Allison kunde också se flickan som låg på golvet och hon hoppades att det inte var försent. Hon riktade sin uppmärksamhet mot dementorn som närmade sig dem och hon kände fortfarande känslan av hopplöshet. När Allison hörde Ray ropa "Expecto Patronum" sade hon åt sig själv att fokusera och hon höjde sin stav. På Ray's första försök kom endast ett svagt ljus men när han försökte igen var Allison också med på språnget. Hon föreställde sig det där leende ansiktet som alltid fyllde henne med en stark glädje och ropade högt "EXPECTO PATRONUM" precis samtidigt som Ray. Ur Ray's stav kunde hon se ett lite mörkt, men starkt ljus och en ståtlig korp flög fram. Hennes egen stav gav ifrån sig ett starkt silverskimrande ljus och vargen som uppenbarade sig sprang graciöst fram mot dementorn.

Namn: Oliver Thomas
Ålder: 16
Kön: Kille
Personlighet: Oliver är ofta glad och har en sprudlande energi. Är mycket pratsam, blir sällan tyst när han är med. Glad, med mycket humor. Tycker om att vara social och omge sig med många vänner. Trots att det kanske inte är det första intrycket man får av honom är han mycket pålitlig och trofast vän, och har även om den inte framkommer så ofta en mera allvarlig sida.
Intressen: Tycker mycket om quidditch, och egentligen allt där man får vara aktiv och vara med. Han har även ett musikintresse. Har däremot aldrig intresserat sig för böcker och att läsa. Praktiska lektioner är aldrig fel, det brukar han oftast klara av lätt men så fort han får höra ”Lägg undan era trollstavar och ta fram böckerna” vet han att det inte kommer vara någon toppenlektion. Han kan vara lite slarvig, vilket gör att i de ämnen man måste vara mycket noggrann och precis, som trolldryckskonst, slutar upp i fullkomlig katastrof.
Utseende: Oliver är ganska så lång, ungefär 186 centimeter. Han har ljusbrunt, långt hår och pigga mörkblå ögon som alltid utstrålar massor med energi och ett mycket glädjespridande leende. Hyn har en lätt solbränna efter sommarlovet. Är ganska så vältränad, tycker om att vara aktiv.
Stav: Mahogny, drakhjärtesträng, 13 tum, lätt fjädrande.
Djur: En svart hund, Max.
Elevhem: Hufflepuff
Favorit Ämne: Försvar mot svartkonster
Övrigt: Hans pappa är trollkarl, hans mamma mugglare.

http://imstars.aufeminin.com/stars/fan/anne-heche/anne-heche-20040429-1718.jpg
Namn: Scarlett Elena Deramore
Ålder: 16
Kön: Tjej
Personlighet: Elena har alltid varit mycket, mycket bortskämd och på samma sätt som magin är en värld för sig lever hon två väldigt olika liv. Hon är ofta den som sätter näsan i vädret och ser ned på dem som hon anser sämre än henne själv och skulle någon utåt ifrån beskriva henne med ett ord skulle det vara högfärdig. Dessutom är hon något utav en besserwisser. Men har man henne som vän, så har man en vän för livet. Hon är mycket lojal och är vänlig mot de som vunnit hennes vänskap, men för att klara det måste man ta sig förbi många murar.
Intressen: Hon är en fantastisk dansös och älskar att fotografera. När hon upptäckte den magiska världen (se under övrigt!) köpte hon en magisk kamera för de första galleonerna hon hämtade ut i familjen Deramores valv.
Utseende: Elena har mycket kort, blont hår som lockar sig i mjuka lockar runt hennes ansikte, och hon knyter gärna ett litet band av siden för att hålla kvar lockarna, som trots de är korta, ibland faller ner i pannan. Ansiktet präglas av fina, mycket feminina drag. Ögonen utstrålar så mycket att man vid första intrycket har svårt att uppfatta deras exakta ton, men iakttar man de närmre inser man att de är mörkt gröna, och smalnar på ett karaktäristiskt sätt av mot tinningarna. Hon har en spröd älvliknande figur, och är ungefär 160 centimeter lång men bär upp de eleganta klänningarna, när det inte är skoluniformen som gäller, med stor värdighet. (Utseendet på bilden är bara väldigt, väldigt ugnefär, bara så ni vet!)
Stav: Fläderträ, ett hårstrå från en Vilié.
Djur: En liten koltrast som heter Oswald.
Elevhem: Slytherin
Favorit Ämne: Förvandlingskonst
Övrigt: Hon växte upp i en mugglarfamiljen Northbrook, blev adopterad av dem när hon bara var två år gammal, och kommer ihåg mycket lite av sitt gamla liv. Hennes nya föräldrar var alltid snälla och vänliga mot henne, men gav henne kanske inte den tid hon förtjänade och istället skämde de bort henne till den allra yttersta grad de kunde så att hon blev fullständigt outhärdlig för tjänstefolket. Elenas styvfar var nämligen kusin med Englands drottning, Elizabeth II, och han hade dessutom en hög position inom politiken. Hennes styvmor, som kom från och hela sitt liv bott i Paris, var en världsberömd modedesigner som tillverkade enkla, och mycket luxuösa kläder. När Elena vid sitt 11 år fick veta att hon skulle få börja på Hogwarts skola för häxkonst och trolldom blev hon överlycklig, men också besviken när hon upptäckte att hennes nära släktskap med drottningen inte ingav den status hon hade väntat sig. Lyckligtvis, för henne, fann hon att trollkarlssläkten Deramore var en mycket fin och gammal trollkarlssläkt som alltid värnat om sitt rena blod, men att släkten trotts ha varit utdöd i mer än ett tiotal år nu, sedan de sista dött i en våldsam trollkarlsduell. Elena slits mellan sin trofasthet till sina adoptivföräldrar och känslan av att göra sina döda föräldrar och familjen Deramore till ära, och mycket kunde man ha sagt om dem men gemytliga gentemot mugglare var de inte.


(Tillbaka! Började just sakna Elena och Oliver … )

(tillbaka nu! Livskraft var awesome!! D )

Elena ryckte förskräckt till och letade efter trollstaven i den lilla axelväskan hon bar och bävade när hon insåg att hon inte kunde hitta den.
”Gå i förväg ni, jag kommer sen.” sade hon medans hennes vänner nickade och rörde sig mot utgången till entréhallen.
Hon tittade efter vid bordet och upptäckte den tillslut under kanten på ett silverfat och suckade lättat, hon var en av de allra sista som lämnade stora salen och försökte med så stor värdighet hon kunde uppbringa söka sig ned mot Slytherins sällskapsrum – detta var lättare sagt än gjort, elever sprang i olika håll och riktningar. Hon såg sig om efter någon hon kände igen och tycktes skymta James Greengrass i klungan av elever.
”James!” skrek hon gällt för att göra sig hörd över alla andra elever men råkade sedan hamna mitt i strömmen bland en hel hop med Hufflepuffelever där hon inte var bekant med någon, möjligtvis på väg mot deras sällskapsrum. Hon lyckades med möda ta sig ut från klungan och blev stående intill en gammal rustning medans de passerade. Sedan blev allting tyst. Skenet från facklorna flimrade för att sedan helt slockna och Elena ryste till när kylan kom krypande.

Oliver såg sig förbryllat omkring över stora salen innan han slog följe med sina vänner Jack Watson och Kate Johnston och såg på dem att de undrade över samma sak som han själv – vem som hade släppt in trollen i slottet.

(Blev riktigt långt om Elena, men vet inte riktigt vad Oliver ska göra för tillfället... )

Liam var en av de få som inte snabbt reste sig upp för fly till sällskapsrummen. Han slets mellan att stanna kvar och slåss mot trollet och att följa Dumbledores order om att alla elever skulle gå till sällskapsrummen. Liam kom snabbt fram till att det var bäst att välja det andra alternativet. Han tog ett fast tag om sin trollstav innan han, med några andra elever, också sprang ut från Stora salen. Precis när Liam valt riktning mot Gryffindortornet tycktes han höra ett avlägset skrik och stannade upp. Skrivet hade kommit någonstans längre fram ifrån och han skulle precis fortsätta när allting blev mörkt. Han kunde känna kylan som utan tvekan var den sorts kyla som kom ifrån en dementor.

(skriket är från samma flicka som för Allison och Ray. Kan inte skriva om Allison nu, måste vänta )

Oliver skyndade sig med de andra ut i entréhallen där han insåg att de skulle bli tvungna att vänta i flera minuter innan alla hunnit ta sig ned genom den trånga gången ned till fängelsehålorna när han kom att tänka på genvägen han och Ray hittat under deras andra år på Hogwarts, bakom en stor gobeläng på första våningen. Han vände för att ta den vägen istället samtidigt som han hoppades att han inte skulle träffa på Peeves – förmodligen den enda på slottet som njöt av det pågående kaoset. Han hade precis passerad marmortrappan när han hörde ett avlägset skrik som tycktes komma från en korridor till vänster om honom. Han hade aldrig förr lagt märke till den sidovägen men svängde ändå av där istället, undrandes vem det var som skrikit.

(Okej, väntar med Elena också hon kan stå där ett tag, någon annan får komma dit sen )

Liam stod kvar mitt i korridoren och tittade sig omkring i mörkret. Allting var nu knäpptyst och han lyssnade spänt efter ljudet av ett rasslande andetag som tillsammans med kylan antydde att en dementor var nära. Han ryckte häftigt till när tystnade bröts av ett brak. Det lät som om det kom ifrån andra sidan väggen, från korridoren bredvid. Liam tittade på tavlorna som hängde på hans sida av väggen och såg deras ängsliga ansiktsuttryck. Plötsligt slogs väggen in och sten och tavlor flög åt alla håll och kanter. Korridoren fylldes av damm och ett öronbedövande vrål ljöd genom slottet.
Liam som kastat sig på marken och nu var täckt i damm tittade upp och fick syn på ett stort bergstroll.

Oliver rykte till när tystnaden bröts av ett högt vrål och i nästa sekund fick han syn på ett bergatroll av inte helt obetydlig storlek som i nästa sekund svingade trollet en enorm klubba emot honom. Oliver reagerade utan att tänka och hann ducka innan klubban slog in i väggen på det ställe där han för mindre än en sekund sedan stått upprätt. Han hade lyckligtvis i nästa sekund fått fram trollstaven och när han reste på sig fick han syn på någon på andra sidan väggen (Liam). Oliver stirrade tillbaka, chockad och road på samma gång. Han uttalade den första besvärjelsen han kunde komma på.
”Confundus!”
Trollet tycktes stanna upp i några sekunder innan han svingade klubban ännu en gång, missade med flera meter tack vare förtrollningen men gjorde ett stort hål i golvet.

(Måste dock sluta nu för idag men vi får rolla mer sen ^^)