Det var inte vi [SV]

skitbra meera:]

Jag ställde mig upp och borstade av smutsen ifrån kläderna, golvet var inte det renaste direkt. Fred och jag hade i uppgift i huset, att städa våran våning av huset men det blev aldrig av, vi brukar häldre reta Ron. Jag skuttade ner till köket där jag bemöttes av grattiskramar och doften till en god frukost.
Detta år skulle presenterna vara en egen trollstav villket var mycket bättre änn kläderna vi brukar få.
"När ska vi till diagongränden?" frågade jag ivrigt, jag var väldigt taggad för dethär.
"Men George, ni måste få brevet först så vi vet vad vi ska köpa i år." ursäktade Molly, min och Freds mamma. Jag höjde ögonbrynet.
"Jaha, så du vill först kolla om vi kommer in eller inte." flinade jag och mamma blev genast generad och serverade de deras frukost.

ahhah meeera!

bra meera:]

Jag kände mig högst förnärmad när mamma sa att vi var tvungna att få breven först. Men vi visste redan att vi skulle komma in, det var en självklarhet. Vi skulle knappt behöva brevet, för vi visste vad man skulle köpa. Våran familj hade ju trots allt fått tre sådana meddelanden tidigare. Jag satte mig på min vanliga stol och fick min frukost serverad. Men det kändes inte lika kul att få maten serverad längre. Jag ville ta åt mig den själv, inte va som ett litet barn som inte klarade någonting. Fast, på Hogwarts skulle vi ju va tvungna att ta den själva, i 7 hela år. Jag drömde mig bort om hur mycket skoj vi skulle få göra på Hogwarts. Som att reta Percy från vettet.
Jag väcktes ur mina tankar av att jag satte armbågen i något varmt, min mat.
"Oj" mumlade jag medans jag flyttade armen därifrån. Sakta började jag äta. Äta utav något som såg ut som bacon och äggröra. Jag satt spänd med längtan efter att få brevet, och när jag äntligen började höra vingslag utanför fönstret flög jag nästan upp, men blev besviken när det bara var Errol med ett brev ifrån någon släkting som ville gratta oss. Jag suckade och började åter äta.

meera!

Tack :3
____

Jag norpade åt mig brevet och gav den gamla fula ugglan ett par frön. Errol blev nöjd med det och flög upp mot Percys rum, otroligt nog var han inte uppe nu, han som alltid brukade vara så noga. Jag rev upp brevet och läste slarvigt igenom det och räkte det sedan till Fred.
"Det är ett brev från någon släkting, vi har så många så jag håller inte reda på vilka alla är." sa jag helt ärligt, jag kände aldrig igen namnen på några avlägsna släktingar och jag brydde mig inte om de. De kom ändats om de var tvingade. Jag tog upp min gaffel och började fantisera att det var hans nye trollstavsom han använde till att förvandla Rons alla saker till spindlar. Sedan få vårat rum lite mera liv och sedan... Skulle vi hitta på något riktigt skojigt. Men vad skulle det vara då?
"Lek inte med gaffeln" sa Mamma och jag började genast äta av min ärggröna med bacon.
"Et ser ut som spyr, mamma" klagade jag, men servar sant.

bra!
meera

Väldigt bra. :3

bra mera