Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona såg upp på honom. "Tack att du inte lät honom slå mig" mumlade hon och kramade honom hårdare. Hon visste inte vem mannen var än...

Niel nickade tyst, undrade vem av mannen och Mona som talat sanning..

Tillslut släppte Mona honom och tog hans hand. "Kom, vi går hem" bad hon. Hon ville inte köpa tyg längre...

Niel ryckte på axlarna och började gå.

Mona kramade om hans hand och gick hon med. Hon kände sig så illa till mods över den där mannen...Varför hade han gjort som han gjort?
I huset satte hon sig i soffan och blundade lätt.

Niel satte sig i andra änden av soffan och såg tvivlande på Mona.

Mona öppnade ögon då hon kände Niel sätta sig. Varför såg han så på henne? "Vad är det?". Hon makade sig närmare.

Niel skakade på huvudet och tittade bort. Så kom han på en sak och hoppade upp ur soffan. "Erin!" mumlade han oroligt och sprang upp. Även om han anat det blev han chockad när han såg att hon inte var i sin vagga. "Hon är borta!" utbrast han ursinnigt.

Mona hoppade till då Niel flög ur soffan och sprang upp efter honom. "Erin!" Mona skrek till och tittade ner i vaggen. "Vart är vårt barn? Hon kan inte gå själv....Någon måste ha tagit henne!".

Niel svor. "Det var han, jag bara vet det!" fräste han och rusade ut ur rummet.