De utvalda

Ann log. "Tack, men jag har andra barn att ta hand om också" sa hon då Ethans bröder kom fram.
"Hejdå mor". Han drog på sig skjortan igen och började i sakta takt gå.

"Jo, men nu slipper du ett." sa Eletha och följde efter Ethan bärande på Simon som nu var mycket glad och pladdrade glatt på sitt eget lilla språk inblandat med vanliga ord.

Ethan styrde stegen mot deras hus. "Han verkade ha saknat oss" log han sedan mot Eletha. Pojken rörde vid bandaget över hennes ansikte.

"Inte röra." sa Eletha skarpt och tog bort hans hand och dolde smärtan då han rört vid såret. Hon ser att han är på väg att gråta, "Sååå, mamma är inte arg, du får bara inte röra." mumlar hon tröstande.

Ethan suckade lätt. "Han verkar vara trött". Simon såg väldigt trött ut och verkade vara lite grinig och ombytlig.
"Men nu är vi hemma". Han öppnade upp dörren för dem.

"Får lägga honom." sa Eletha och gick genom den öppna dörren och in till sovrummet. Hon klädde av den sömnige Simon och la honom i vaggan för att han skulle sova.

Ethan nickade. Han gick också iväg till sovrummet och drog av sig sina kläder för att gå och lägga sig. "Godnatt Simon....".

Simon hade somnat och Eletha såg på Ethan. "Jag kommer snart, ska ge hö åt hästarna." sa hon lågt och gick ut ur sovrummet och ut genom dörren till stallet.

Ethan nickade. Han vände sig om och såg ner på den sovande Simon och log. Deras son var en liten ängel ibland...
Han drog sedan av sig sina egna kläder och kröp ner i sängen för att sova. Han kände sig bättre än förut, men av allt blod som han förlorat blev han ändå trött snabbt.

Eletha kom ut till stallet och Morier hälsade henne med ett gnägg likaså Elpir.
"Ja hej du, hur mår du?" sa hon till Morier och kände på den växande magen. Hon log och började sedan ge dem hö och vatten.