In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon suckade och åt sakta vidare. Wilhelm såg på dem och suckade.
"Jag hoppas det inte blir något jobbigt möte nu. Du måste vila och du är väldigt blek. Det ser inte alls bra."
Wilhelm suckade.
"Låt mig inte vara elak." Alice log svagt.
"Jag ska vara försiktig." Alice såg sedan mot dörren och såg Adela komma in.
"Adela!"

Rion instämde i suckarna och kramade om Alices hand. När Adela klev in i rummet vände han på huvudet för att se åt hennes håll. "Adela!"
Adela klev in. Hon var klädd i samma vita skrud som hon först kommit i sin första vistelse vid palatset. Håret hängde löst med sidorna och ryggen om henne. "Alice, du är okej, det gläder mig! Hur mår du? Vill du att jag gör något te åt dig eller vill du något annat? Jag är till din tjänst!" Adela böjde huvudet i en bugning och neg för Alices. "Förrädarna är gripna, och så är Ivan, de ska betala för sina brott, tro mig."

"Jag är så glad att du mår bättre.Gav blod till nytt glas så det kommer bli full fart i palatset snart igen." Hon log.
"Gärna lite uppiggande te." Hon såg på henne.
"Jag vill ha lite böcker att läsa. Böcker om skapare och deras vampyrer." Hon nickade.
"Vill göra dem odugliga att ha ett band till sina skapelser. Vi vet inte om Ivan är en ättling till denna vampyr:"

"Ja, Alice, du hjälper så många." Hon log ett påtvingat leende och närmade sig hennes säng för att stanna vid fotändan. "Jag ordnar med ett te till dig." Hon ursäktade sig och gick till byrån för att plocka på sig torkade örter och smula de i varmt vatten. "Här, Alice, det kommer att göra dig gott." Hon räckte över koppen till Alice. "Böckerna måste jag återkomma om, jag vet inte mer än dig, Alice, jag menar, ers höghet.", sa Adela och bugade för Alice.

Hon log och tog teet och drack det sakta.
"Säg Alice nu. jag orkar inte vara prästinna just nu. Jag är för trött." hon log och såg mot Rion.
"Du är så snäll. Kan du sova när alla pratar? Då ska du nog sova vid min sida." Hon log.
"Snälla Rion."

Adela nickade och såg på när Alice smakade av teet som Adela räckte över till henne. "Ja, Alice. Jag är till din hjälp. Skulle det vara något så ring bara i klockan så kommer jag." Adela log mot henne och ursäkta sig sedan för att lämna rummet och gå till sängs. Hon var också trött efter striden.
"Jag stannar med dig, Alice.", sa Rion lugnt och rörde vid Alices ansikte. Han log vänligt. "Du är så vacker."

Hon såg på Rion med vänliga ögon.
"Ja men du är trött. Kom och lägg dig vid mig. Du har inget att vara orolig för. Du är nu beordrad av att ligga vid min sida nu." Hon såg på honom med vänlig blick.
"Snälla?"

Rion log brett. Utan att protestera närmade han sig sängen där Alice låg i och sjönk ner tillrätta bredvid henne under täcket för att dra av sig sina kläder och på så sätt komma henne närmare. "Är det bra så, ers höghet?", sa Rion på ett skämtsamt sätt och drog Alice närmare sig. De båda kände ju för varandra.
"Jag sover gärna med dig.", tillade han.

Hon ställde undan koppen och kröp ner hon med.
"Åh nu retas du bara. Du sa mitt namn öppet och nu ers höghet i privat?" Hon skrattade.
"Du är så snäll." Hon gäspade.
"Jag skulle behöva sova en stund till...." Hon gäspade stort.

Rion log. "Jag är din livvakt trots allt. Och Adela och de andra lämnade inte oss först nu. Vi är ifred nu, Alice." Rion log retsamt och rörde vid hennes ansikte. "Sov du. Jag vakar över dig." Han böjde sig fram för att möta sina läppar mot hennes i en kyss.