PRS Lupple & Medi

Hon såg på honom och såg på honom.
"Skulle jag kunna få..." Hon hann inte säga innan Tristan kom in med en skål glass och log.
"Låtsas som du är sjuk så kan man få lite mer." Han såg på Alexander och såg allvarlig ut.
"Feber eller något annat?" Han sa det på italienska och såg ut över skogen genom fönstret.
"Vill du att jag gör upp en eld så du slipper frysa..."

Alexander log vänligt och studerade henne och skakade på huvudet åt Tristan.
" Du hamnar alltid i sån trubbel men vi alla älskar dig ändå." Log Alexander mot henne och nickade sakta.
"Eld är bra." Sa han leendes.

Dorian såg på Simon och flinade lite. " Trevligt och råkas. Vi går in igen. " Sa han och klev ut på gräset och sprang väldigt snabbt runt huset och tände varje eld innan han steg in innanför dörren och låste den efter att alla gått in.
"Vi behöver läsa om detta Lathan. "Sa Dorian allvarligt och Lathan nickade och rörde sig mot biblioteket och började dra fram varje bok som kunde vara användbar.

Tristan gjorde en eld innan han lämnade rummet och Willow satte sig upp och tog skålen och började att äta.
"Så jag kan bli sjuk igen? " Hon började att äta och såg trött ut.
"Jag som hade blivit bra och så kommer bara nya saker."
Hon stoppade skeden i munnen och suckade.

Alexander såg på henne och suckade.
"Jag vet inte. Vi misstänkte att du var viktigt för dem andra men inte på det sättet. Vi trodde de ville ha dig för att styra över vampyrerna eller något. Att du även ger dem kraft är inget vi visste om. Och jag vet inte hur din hälsa kommer påverkas. Det vi kan vara glada över att vi kan lita på dem annars skulle de aldrig gett upp så många hemligheter." Sa Alexander och drog en stol till sängen och satte sig vid sidan av henne.

Hon såg på honom och åt upp glassen som var i skålen och lade sig ner och såg upp i taket och nickade.
"Men om jag blir sämre och ni inte vet? vad ska du göra då? " Hon kände hjärtat slå fortare och tårarna började komma.
"Kommer jag att dö ifrån Dorian och alla jag älskar?"

" Vi håller på redan nu att läsa om det. De andra gör det. För att få fram mer fakta." Sa han och studerade henne. Hörde hennes hjärta och blev genast orolig.
"Åh Willow. Jag kommer göra allt för att få dig att bli bättre." Sa han och såg sedan hennes tårar och han la huvudet på snedden.
"Willow. " Sa han sorgset, han hade inget svar- inte ett enda svar på det.

Hon satte händerna för ansiktet och kände bara hopplösheten komma och kände något metallisk smak i munnen. Lampan intill henne flackade.
"Jag mår inte så bra." Hon öppnade ögonen och kippade efter andan innan hon tappade kontrollen och skrek rakt ut.

Alexander var inte beredd på hennes panik och satt som fastfrusen medan Dorian kastade det han hade i händerna och sprang upp till Willow och nästan flög in i rummet och drog upp henne i sin famn.
" Willow." Sa han allvarligt och högre än vanligt i ren panik. Hon hade ingen kontroll.
"Gör nått." Röt han åt Alexander som tillslut tog sig upp på benen och försökte undersöka henne för att finna ett bra botemedel.

Hon skrek ut allt och slog bort Alexanders händer. Efter någon minut hade hon slutat att skrika och vände sig trött i Dorians famn med tårar som rann ner. Hon hade tappat medvetandet.

"Vad hände?" Tristan såg på Alexander och såg oroad ut.
"Jag kände som elen gick genom mig. Det var obehagligt."

Dorian lyssnade på hennes hjärta, hennes andning och studerade henne. Med så mycket oro att han inte rörde sig en enda millimeter. Han satt bara där med henne i sin famn.
Alexander stirrade oroligt och tog hennes temp och alla möjliga andra undersökningar han kunde för att fastställa nått.
"Jag vet inte. " Sa Alexander efter en kort stund.