prs yehet & kkaebsong

Det är helt förbryllande hur tiden gått, att hela två år passerat utan att de två ungdomarna fått vara tillsammans. Joshua har saknat det så innerligt mycket, att han inte insett det innan. Herregud. Fingrarna är begravda i de mjuka, varma lockarna medan hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen, ökar takt ju mer passionerad kyssarna blir. De bara armarna rör sig försiktigt mot Zihaos axlar, tillåter sina händer att dra nittonåringen närmre sig. Gud, båda två är verkligen idioter.

Två år? Två år, utan att ha haft någonting ens i närheten av mänsklig kontakt och sedan detta? Nittonåringen var defintivt på god väg att tuppa av helt, men det hade han för tillfället inte tid med, då läpparna nästan hektiskt smekte Joshuas. Huden som nyss varit kall måste vara nästintill glödhet av upphetsning. Jo, det här jade Zihao verkligen saknat. Hjärtat som värkt så pass länge att han aldrig trodde det skulle bli ritkigt helt igen, verkade ha repat sig på bara några sekunder.

Joshuas dumma hjärna påminner honom om tankarna han haft förut, hur de gått för snabbt framåt med bara lite kroppskontakt. Vad skulle den delen av hjärnan tycka nu? Nu när de är tätt intill varandra utan tröjor på sängen? Jo, det är en hel del värre. Det är en väldans tur att artonåringen inte lyssnar på den delen av hjärnan, nej han lyssnar inte på någon del. Det är endast hans hjärta som styr, och kroppen såklart. Kanske de borde prata igenom saker och ting, men även det har Joshua ingen tid med att tänka på. Nej, de är två ungdomar som är störtförälskade i varandra och har inte varit såhär nära på två år, kan man döma dem? Definitivt inte. Förhoppningsvis tycker inte Zihao att det går för fort, då han varit borta i två år, i en vargs kropp. Även om den tanken gnager lite i honom, bestämmer han sig för att skjuta bort den och låta deras läppar fortsätta sin passionerade dans.

Alldeles uppslukad i deras lilla romantiska scenario, kunde Zihao inte fokusera på något annat än Joshuas snabba hjärtslag, de alldeles perfekta, fylliga läpparna, den söta doften..Han älskade verkligen allt hos den andre. Tvekande lutade nittonåringen sig tillbaka en aning, drog en hand genom det röda håret och lutade sig sedan över den yngre med ett snett leende dansande över de smala läpparna.
”Jag älskar dig, så jävla mycket”, mumlade han och lät händerna glida utmed den andres bara bröstkorg. ”Alltså jag menar det verkligen”, fortsatte Zihao och försökte lugna ner andningen, som blivit alldeles katastrofalt ojämn. ”Dig och ingen annan. Bara dig..och det där rosa håret.” Med ett flin rufsade han runt en hand i Joshuas rosa lockar, förde de långa fingrarna nermot den slanka nacken. Jösses.

Så fort den äldre drar sig ifrån, öppnar Joshua ögonlocken och fångas återigen av Zihaos mörka ögon. Han biter sig i läppen, har svårt att få in det som hänt och nittonåringens värme och närhet. Hjärtat slår hårt mot bröstkorgen, försöker återfå sin vanliga takt vilket verkar vara helt omöjligt.
"Och jag älskar dig, bara dig.." försäkrar artonåringen, jo det är helt rätt. Hur hade han ens trott något annat, försökt övertala sig själv att känslorna inte var riktiga? Huden ryser försiktigt av Zihaos fingrar som glider över bröstkorgen, innan han rufsar till de rosa lockarna. "Vad bra att jag färgade det, då." viskar han roat.

”Mhm, du ser ut som en bakelse”, kuttrade Zihao och nöp tag i de puffiga kinder, någonting han blivit ytterst beroende av. ”Och jag känner mig som..usch, jag vet inte ens. Det känns som om jag kommer fatta eld och brinna upp”, erkände han sedan och ruskade på huvudet. Ja, från att ha varit en liten gnista i bröstet på nittonåringen verkade en löpeld ha brutit sig loss. Och den där elden verkade sprids sig genom kroppen riktigt snabbt. För att göra det lite lättare för sig själv bestämde han sig för att skylla på Joshua, precis som han gjort så extremt många gånger innan. ”Det är ditt fel, du gör mig alldeles för glad.”

Med ett leende strykandes över läpparna bestämmer sig Joshua för att vira benen om den äldres midja, stryker försiktigt tummarna över de lena kinderna.
"Du är inte ensam om det ska du veta," skrattar artonåringen tyst, nej Zihao ska inte tro att han är den enda som känner så. Absolut inte. "Såklart du ska skylla på mig," påpekar han roat, men rynkar på ögonbrynen och putar med läpparna. "Då kan jag skylla på dig, inte sant?"

Joshuas ord fick Zihao att skratta till. Med en liten belåt suck, slöt han ögonlocken och tillät sig själv att varva ner - njuta av den andres underbar beröring över kinderna.
”Skillnaden mellan dig och mig är att jag faktiskt är varm som en kamin medan du är sval som ett marmorgolv..äsch, du förstår vad jag menar”, muttrade nittonåringen och började pilla med den yngres rosa lockar. ”Är du säker på stt du verkligen älskar mig? Helt säker alltså. Jag är inte precis optimal att ha ett förhållande med, vilket du redan vet.”

Joshua kisar med ögonen mot den äldre, ögonbrynen rynkade.
"Zihao," börjar han och stryker försiktigt tummen över käkbenen. "Klart jag är säker på att jag älskar dig... det verkar som att mina känslor för dig aldrig riktigt försvunnit." förklarar artonåringen med ett litet, försäkrande leende över läpparna. Ja, han är helt säker på att han älskar Zihao, ingen fråga om saken.

”Lovar du?” Viskade han med stora ögon och studerade Joshuas ansiktsuttryck, åt den andre med blicken utan att kunna hindra sig själv. Nej, man kan inte äta upp sin pojkvän, det är grovt fel. Zihao skakade på huvudet, försökte slå bort tanken ur sin överhettade hjärna. ”För jag älskar dig, varenda del av mig..till och med min lilltå avgudar dig”, rabblade han stressat på och satte sig upp, drog irriterat händerna genom håret. Varför kunde han aldrig ta det lugnt för? Nu var det visserligen inte speciellt konstigt att känslorna svämmade över, men ändå.