wolfy & rollspelare prs

Beskyddaren stannade vid rätt cell och vände sig mot Cleo.
”Han svarar sällan när man tilltalar honom, och han kan utan förvarning börja bete sig aggressivt,” förklarade han så att hon skulle vara förberedd ifall det hände.

"Är ni i närheten då? Ifall han blir aggressiv?" frågade hon osäkert och tittade upp på honom. Hon visste inte riktigt hur mycket de brydde sig om hennes säkerhet då hon bara var människa.

”Naturligtvis är vi det,” försäkrade vakten och backade sedan lite för att ge henne rum att ostört prata med Ben. Lämna henne ensam skulle inte vara ett alternativ: trots att hennes bror var inlåst i en cell så var det inte alltför säkert att stå nära gallret och att något skulle hända om de inte var där var en risk de inte kunde ta.

Cleo log svagt och nickade lite innan hon vände blicken mot sin bror. Hon visste inte riktigt hur hon skulle börja.
"Mamma var hemma innan, hon har åkt iväg nu men ja... Jag saknar dig. Mamma också, hon säger det inte men jag vet att hon saknar dig." sade hon och höll blicken på hans röda ögon, visste mycket väl att det inte var hennes bror egentligen men hon vågade inte släppa taget om honom.

Ben stirrade uttryckslöst på henne en lång stund, rörde inte en min och gjorde inget försök att säga något heller. Han hade ingenting att säga. Han vände tillslut ryggen till henne för att ställa sig vid andra sidan av buren och greppade ett tag om det hårda, kalla gallret.

"Jag har bett dom att inte döda dig för jag hoppades på att du skulle komma tillbaka men jag har fel, min bror är redan död. Vad de väljer att göra med det här angår inte längre mig." sade hon och backade undan lite.

Långsamt vände han sig om mot henne. För ett kort ögonblick förändrades något i hans blick, en svag glimt av skuld och sorgsenhet, innan glimten försvann och ersattes av det tidigare hårda och kalla uttrycket.

Cleo märkte den lilla förändringen, även fast den bara varade i någon sekund. Hon kände hur hon fick hopp än en gång.
"Jag tänker försöka hjälpa dig." sade hon tyst och nickade lite. Hon tänkte inte ge upp, det behövde finnas något som hon kunde göra.

Beskyddaren gick fram till Cleo igen, smått förvånad över att Ben inte ställt till med kaos än.
”Kanske det bara gör honom gott att du hälsar på honom nu och då,” funderade han högt.

"Har någon som han någonsin kunnat bli vanlig igen? Han är ju människa egentligen, finns det något man kan göra för att han ska bli det igen?" frågade hon och tittade upp på honom med stora ögon. Hon hoppades på att han inte skulle skratta eller kalla henne naiv, då hon menade allvar.