Rollspelare & Wolfy prs

"Det gör jag, eller jag vet inte hur man älskar men jag blir varm i typ hjärtat och överallt så fort du kollar på mig, ler mot mig och till och med när du är arg på mig." sade han och svalde hårt. "Och innan, när du inte svarade, blev jag så sjukt orolig, jag trodde Damon hade gjort något mot dig." sade han lågt och granskade henne.

Med rynkad panna gick hon fram till honom och la armarna om honom i en kram. Hon sa ingenting utan höll bara om honom en lång stund. Att han klarat sig från det där slagsmålet med en minnesförlust var hon glad över. Det kunde ha slutat värre och hade hon förlorat honom helt och hållet visste hon inte vad hon skulle ha tagit sig till. Nu fanns det ändå en chans att han någon dag skulle komma ihåg henne helt.

Jason höll om henne hårt och slöt ögonen, tryckte ansiktet mot hennes hals för att lämna små kyssar överallt där han kom åt.
"Förlåt att jag inte minns dig..." suckade han och drog sig undan för att kolla på henne.

Leah skakade bestämt på huvudet. Det sista han skulle göra var att be om ursäkt för att han inte kom ihåg henne.
”Det är inte ditt fel,” mumlade hon. Hade han inte åkt iväg och gett sig in i slagsmål så skulle det visserligen aldrig ha hänt, men så kunde de ju inte tänka nu.

Jason smekte hennes kind och log svagt, förstod knappt hur hon ens orkade vara med honom efter allt.
"Hur kan du vilja vara med mig?" mumlade han och smekte hennes kind.

”Om något hände mig skulle jag inte vilja bli övergiven.” Leah la armarna om honom igen för att fortsätta kramen. Hon visste inte exakt vad han syftat på med sin fråga eller om hennes svar var vad han sökt efter.

"Du kan och förtjänar bättre." sade han lågt och lyfte upp henne. Han gick till en soffa och la sig ner med henne över sig. Han kysste hennes axel och slöt ögonen.

”Spelar ingen roll, i slutändan finns det ingen annan jag vill ha.” Deras förhållande hade aldrig varit perfekt men det var ingenting hon strävade efter att det skulle vara heller. Hon var inte perfekt och det var inte Jason heller, deras förhållande skulle aldrig kunna uppnå den statusen heller.

Jason kollade på henne och smekte hennes kind lite försiktigt, kände sig ännu mer skyldig över tjejen han tagit hem och knarket han tagit.
"Förlåt, seriöst... Jag var otrogen och jag är skithög just nu." sade han och kollade på henne.

”Ärligt talat så kände jag alltid att det bara var en tidsfråga innan det skulle hända,” mumlade hon olyckligt och låtsades intressera sig för sina händer för att undvika att se på honom. ”Att du skulle inse att du kan få mycket mer än mig.”