De utvalda

Ethan log lite och kramade om henne igen. "Så lite så". Han drog upp en skjorta han hade liggande och drog på sig den.
"Ska vi gå nu?".

"Kan vi göra." sa Eletha och sköljde trasan och hade ut vattnet. Bandagen skulle tvättas sen men nu la hon dem bara i vatten så inte blodet skulle stelna.
"Så nu kan vi gå." sa hon och väntade på honom i hallen.

Ethan gick efter Eletha och tog hennes hand. Han öppnade upp dörren och gick ut. Det var fortfarande lika soligt och varmt.
De behövde bara komma till hans föräldrars hus för att se Simon, han satt ute och lekte med Ann och hans bröder.

Ann och de övriga såg upp och såg förskräckt på dem, eller ja på Eletha eftersom Ethans bandage var gömt under skjortan.
"Herregud, kära barn." sa Ann oroligt till dem båda.

Ethan sträckte fram sina armar och Ann räckte över Simon som jollrade glatt. "Hejsan" log han mot sin son och gungade honom lätt innan han vände sig mot sin mor.
"Det var en björn...".

"I grottan." fortsatte Eletha och såg på hans mor med det fria ögat. Det var värre med Ethan men hon höll tyst då Ann vitnade av förskräckelse.

Ethan sa inte heller något om sina skador då hans mor var förskräckt som det var. "Men det är inte så stor fara" försökte han försäkra.

"Vi klarar oss." sa Eletha och Ann såg förskräckt på dem, "Vi? Ethan?" sa Ann misstänksamt.

Ethan svalde till. "Det är inte så farligt. Han var glad att hans bandage inte syntes. "Ett litet sår".

Ann bara såg på dem och pekade på dörren, "Båda två in i huset." sa hon, hon tänkte undersöka dem. Eller troligtvis Ethan för att se hur det var ställt.