Förändrad värld Lupple & Medi

Han log och drog sig från Aurora och funderade sedan och såg sedan på sin bror. Tog sedan hennes händer med var sin lade dem på bordet och höll dem nere och böjde sig mot hennes öra.
"Vad gjorde du på vinden?" Viskade han och han log. Detta skulle var Auroras straff.
"Sen älskade vän.... Har ni några djupare hemligheter för oss? Tillsammans?"


"Då gör jag det." Hon stelnade till och såg sedan mot Aurora. Om hon reste sig skulle hon ramla ihop. Vad gjorde han?

Hon såg upp på honom med stora ögon och försökte att vara tyst. "Kollade." Andades hon ansträngt. Frågan han ställde, hon visste att det var något hon inte fick säga men hon kunde inte komma på exakt vad. Hon skakade på huvudet. "Rhiannons lärde mig sticka. " Flämtade hon och försökte att inte gråta. Detta var så svårt och ganska skämmigt.

Rafael studerade sin bror med mjuk blick och såg sedan mot Rhiannon. Försökte läsa av henne. Hon verkade mest förundrad. Som om hon inte förstod vad som hände?

Han log och lekte med hennes örsnibb.
"Och vad mer? Inget hemlighetsmakeri lilla mus." Sa han mjukt.


Rhiannon såg obekvämt bort och skruvade på sig.
"Får jag gå?" Frågade hon.

Flora såg på Jimmy och svalde. Han verkade så ledsen och hon såg ner på sina bara ben. Hon hade inget över armarna och kylan hade börjat bita henne.

Aurora kände tårarna bränna och kroppen som förådde henne ännu en gång. "Kod." Hasplade hon ur sig och försökte liksom försvinna. Hon kunde inte titta på Rhiannon. Hon hade svikit henne.

Rafael hörde ordet kod och tog Rhiannons arm snabbt men mjukt. "Du stannar." Sa han lugnt och såg på henne. "Kod? Vad då kod?" Frågade han Rhiannon.

"Jasså en kod?" Theodore flyttade händerna och tog henne i famnen.
"Ska vi dra ut det från dig eller ska du berätta frivilligt?" Han log.
"Källaren eller sovrummet?" Han såg på sin bror.

Rhiannon hajade till. Hon svalde sedan hårt och såg ner.
"Ett alfabet. Så vi kan skriva till varandra." Viskade hon och kände hjärtat rusa.

Rafael flinade lite. "Källaren är ju rolig." Kontrade han och Aurora kröp ihop intill Theodore och försökte hitta orden. Sig själv. Hon hörde Rhiannon som långt borta och tårarna bara rann från Aurora. Fan.

Rafael log mjukt och såg på Rhiannon. "Smart tänkt." Berömde han och studerade henne. "Vad tänkte ni skriva då?" Frågade han mjukt. "Lika bra att du berättar eftersom din kompis inte kan hålla tyst." La han lugnt till.

"Då går vi. Ta med dig Rhiannon." Han började bära henne. Mot en dörr med kodlås och tryckte snabbt in den. Det var många och han gjorde det så fort att många inte skulle hinna upptäcka det.
"Seså.." Sa han.

Rhiannon ville sjunka ner i sanden. Hon hade försagt sig och hon såg upp på Rafael.
"Våra drömmar. Hemligheter vi inte vill någon vet om." Viskade hon och satte händerna för ansiktet.
"Som det du gjorde med mig..."

"det var min ide. Snälla låt henne vara." Viskade hon sorgset mot Theodores öra. Hon hade kunnat kämpa emot honom men hon gjorde inte det. Hon bara låg där i hans famn. Hon kände sig fullständigt besegrad.


Rafael såg på henne. "Åh Rhiannon. Nu har ni ställt till det." Suckade han och skopade upp henne i famnen och följde efter mot källaren.

"Ni var båda med på det." Theodore började nå ner och han såg på henne.
"Så varför gjorde ni det? Är vi inte snälla nog?"

Rhiannons ansikte stelnade och hon hann inte dra sig ur och grät nu.
"Nej nej inte piskas. Nej inte så nej." Hon grät nu och hade händerna över ansiktet.
"Jag är utan mat i en vecka, bara inte piskas."

Aurora såg på honom med stora ögon, rädda ögon. "Jag vet inte." Viskade hon som svar. För hon visste faktiskt inte varför.

Rafael såg på henne. "sen när kom du på att du kunde beställa ett straff? För gumman. Det är dit detta är på väg. Och jag vet att du är rädd för Allan. Men tro mig. Han är inte den värsta där ute. " Suckade han irriterat. "Jag känner mig lite sårad. Jag har varit snäll, eller har jag inte varit det? Berätta varför." Bad han.