Rollspelare & Wolfy prs

Jason rynkade förvånat på pannan åt hur svag hon var men sa inget om det, han lät henne kämpa ett tag innan han lät henne ta ner honom.
"Vad uthållig du är!" log han och kollade på henne.

Leah la på minnet att komma ihåg att styrketräna lite mer, det var skrattretande hur svag hon egentligen var. Hon himlade smått med ögonen åt hans kommentar men kunde inte låta bli att le stort. Trots att han låtit henne vinna så kände hon sig ändå glad. Hon la sina händer på hans kinder innan hon gav honom en lätt puss, reste sig sedan upp för att se sig om i gymmet istället.

Jason log smått och rynkade på pannan åt pussen han fick. Han reste sig snabbt upp och gick efter henne, han tog hennes hand och drog henne intill sig. Han la sin hand bakom hennes nacke och kysste henne mjukt.

Hon hade bara hunnit ta några steg innan han greppade tag om hennes hand. Förvånat vände hon sig mot honom bara för att sekunden senare känna hans läppar mot sina. Trots att hennes undermedvetna skrek nej så kunde hon inte hjälpa att besvara kyssen, och lägga armarna om hans nacke.

Jason drog henne intill sig och lyfte lätt upp henne i sin famn. Han tryckte lätt upp henne mot väggen och började kyssa hennes hals istället, han visste inte alls vad han kände då alla hans känslor var i en röra.

Hon lutade lätt huvudet bakåt då han började kyssa henne längs med halsen, njöt av det samtidigt som det kändes fel. Inte för att han inte kom ihåg henne men för att han varit med någon annan under natten. Hon varken kunde eller ville glömma det.

Jason drog sig undan efter en stund och släppte försiktigt ner henne. Han kollade förvånat på henne, kände nästan hur mycket han verkligen älskade henne. Han backade lite och drog förvirrat handen över ansiktet.

Innan hon visste ordet av hade han släppt ner henne igen. Hon fuktade sina aningen svullna läppar och vek sedan undan med blicken för en kort stund.
”Jag avbröt dig visst,” sa hon tillslut för att bryta tystnaden, syftade på att han inte ens varit svettig när hon kommit ner så han hade väl varit på väg att börja träna.

"Jag älskar dig." sade han och kollade på henne med en rynka mellan ögonbrynen. Han visste inte när eller varför, visste bara hur han kände varje gång hon var nära och sättet han kände när hon kollade på honom.

Häpet stirrade hon på honom ett tag, oförmögen att få ur sig ett svar. För ett kort ögonblick sken hon upp i tron om att han återfått sina minnen, men något sa henne att så ändå inte var fallet vilket fick leendet att blekna bort igen.
”Gör du?” svarade hon dumt.