In the dark PRS Vidomina & Medi

Wilhelm kom tillbaka med mat och satte sig och åt.
"Dom skadade henne inte. Såren är att hon rev sig på glas. Hon försökte ta sig undan och ta sig ut i solljuset. Hon räddade sig själv." Han log och svalde lite bröd.

"Alice är en kämpe. Hon klarar sig. Tack och lov..!" Rion pustade ut och släppte taget om Alice hade för att begrava den under täcket. "Jag är kvar här, Alice. Vi alla är. Sov du, vi är här när du vaknar."
Leo nickade och gick fram till Mira för att parkera sig bredvid henne. "Hur ser palatset ut? Är det mycket som måste återställas?" Leo hade själv inte varit uppmärksam under striden med de andra.

Alice hade vaknat men hon var så svag att hon somnade om ihen och lutade huvudet mot ena sidan.
Mira nickade.
"Konst och glas. Glaset är det viktigaste. Vi kan inte gå på vissa ställen. Det r direkt solljus där. Tur att vi har Bella, Wilhelm, Tara och de andra." Hon log tacksamt.

"Palatset lär återställas på nolltid med deras hjälp. De kan vistas i solljus.", sa Leo och Rion nickade men gav honom en menande blick, de kunde inte vara för högljudda ifall de inte ville riskera att väcka Alice. Leo teg för en sekund. "Konsten och glasen kommer återställas. Alices rike är värd en förmögenhet, de har garanterat råd med reparationerna." Leo kramade om Miras hand. "Jag är glad att du är kvar med oss andra."

"Nja glasen tar en tid eftersom det är blandat med Alices blod." Hon såg på dem.
"Det vet ni ju vi har nämt det förut." Hon log och nickade.
"Men n ska vi vara tysta."

Leo teg och nickade åt Wilhelms håll. "Ja, det är bäst att vi tar tur att vila. Snart är det morgon igen. Alice vill säkert ha en rapport då." Leo kramade om Miras hand och satt sig ner i en av fåtöljerna för att klappa i sitt knä. "Kom, sätt dig hos mig, Mira. Du kan sova i min famn om du vill." Han log mot henne.

"Nej det är snart kväll." Wilhelm såg på dem.
"Eller har jag helt fel?" Han såg sig om.
"Jag var ju ute när solen vr uppe."
Mira såg på Wilhelm och nickade.
"Det stämmer men dessa tänker på sin sömn bara." Hon log.

"Du har rätt. Men Alice måste vila för att återfå sina krafter. Det är lika bra att vi andra också hämtar våra krafter. Alice har varit med om nog mycket." Leo pausade.
Rion tog till orda. "Det är bra om vi låter Alice sova tills hon vaknar. Inget är i rullning utan att hon är medveten om det ändå. Det gör oss inget när vi vaknar. Inomhus kan vi alla vistas." Rion såg på Wilhelm och sedan på Alice igen.

"Jag stannar." Wilhelm såg på dem båda och Mira reste sig.
"Jag och Leo sover mitt emot. Jag kan inte ta mig till min kammare." hon såg mot Leo.
"Om det går bra för dig.." Hon log och Alice kved.
"Tyst." mumlade Alice i sömnen och vände på sig för att slippa höra dem.

"Stanna, Wilhelm. Det är bra att vi är fler att vaka över henne." Rion nickade mot honom och vilade blicken på Alice igen.
"Vi går till min kammare, menar Mira.", förtydligade Leo och gick med Mira från rummet. "Vi ses när hon har vaknat igen.", tillade han och Rion nickade instämmande. Leo kramade om Miras hand. "Kom, vi går och lägger oss.", sa han och ledde henne från Alices rum till sitt bara rummet en bit därifrån.