PRS Lupple & Medi

"Ja om vår vän som sitter där ute." Maria sa det på latin och tippade huvudet på sned.

Willow reste sig och log.
"Jag ska bara på toaletten. Jag kommer snart." Hon log ömt och försvann från rummet.

Dorian svalde hårt och såg på Maria.
" Vänner. Nej jag ska tala med henne om det." Sa han och log mot sin älskling och följde henne med blicken innan han fokuserade sin blick mot Lathan.
" Hur mycket ska jag berätta?" Sa han och Lathan suckade.
"Allt tror vi." Sa Lathan och såg mot Maria och log.

Hon kom tillbaka efter några minuter och såg på stolen intill Dorian och såg på honom.
"Vad ska vi göra idag?" Frågade hon och smekte hans hand.

Dorian log svagt och drog försiktigt ned henne i stolen intill sig och höll hennes hand.
" Jag tänkte berätta att vi har gäster. Inget och vara rädd för. " Sa han allvarligt och såg på henne.
" Vargarna är här igen och en häxa, han heter Simon. De är här för att skydda dig och jag har en känsla av att de vill prata med dig." Sa han och såg på henne.

Hon såg på honom och såg sedan ut.
"Måste vi verkligen?" Hon såg irädd ut och svalde och skakade i hela kroppen.
"Om de förvandlar sig till människor." Hon såg sedan på Dorian. "Annars nej jag vägrar." Hon drog upp axlarna och skakade på huvudet.

" Du måste ingenting. Men de kommer antagligen stå kvar tills du kommer ut." Sa han och la armarna om henne när hon började skaka.
" Det har du rätt att begära." Sa han och smekte hennes armar sakta.
"Vill du veta nått mer? Om dem menar jag." Sa han och såg på henne.

Hon såg på honom och skakade på huvudet och pekade på Lathan.
"Kan du vara med? Som skydd menar jag." Hon såg sen på Dorian.
"Gå ut i förväg och säg mina villkor så hämtar jag en filt så jag håller mig farm." Hon svalde och reste sig upp.

Lathan såg på henne och log varmt.
"Självklart Willow." Sa han och släppte taget om Maria och rättade till sina kläder och sitt hår.

Dorian pussade henne lätt på kinden. " Ses snart." Sa han och smekte hennes rygg lätt innan han reste sig upp och gick ut på trappan.
"Willow kommer ut när alla vargar är människor. Hon gillar inte hundar." Sa han kallt och vargarna morrade argt men följde sin ledares exempel och förvandlade sig till människor.

Hon hade fått klartecken av Tristan som hållit vakt och kom ut med Lathan och ställde sig intill Dorian och tryckte sig mot honom.
"Ni ville tala med mig?" Hon såg på alla och kände sig mindre rädd nu.

Dorian la armarna omkring henne och log uppmuntrande mot henne.
Hon verkade mycket mindre rädd än första gången hon sett dem.

Simon gick fram några steg och såg på henne med ett vänligt leende.
"Jag heter Simon. Trevligt att träffas. Jag är här som sändebud. Mina systrar och bröder är på väg. Vi är här för att hjälpa dig. Hjälpa din familj att hålla dig säker. Du vet vilket namn många kallar dig för. Men du vet nog inte hur viktigt du är för oss andra. För vampyrerna så ger du styrka. För oss- häxorna ger du en slags sanning - vi ser klarare genom att bara befinna oss i din närhet. Du är en slags balansvåg och jag beklagar det." Sa Simon och såg på henne.