Skriva av sig-tråden

Jag mådde så sjukt bra till jag fick ett sms av Fanny. Vet ni vad det stod?
"Hej! Saknar dig så. Har ingen att vara med på rasterna och hemma."
Jag hade bara velat springa till henne och krama om henne länge. Prata om allt, som det var förr, innan jag flyttade till Luleå.

Jag mår så sjukt dåligt. Jag har kaos i mitt rum och orkar inte städa, tröstäter, skriker tyst inom mig, allt pågrund av en kompis som bor 30 mil ifrån mig.

Jag vill ha Fanny bredvid mig, den enda som verkligen förstod mig. Ingen annan vet så mycket om mig som hon gör.
Hon är världsbäst, jag vet att hon ljög men hon är min vän. Och jag kommer aldrig svika henne...

Jag vill inte flytta tillbaka till Kiruna, jag vill bara ha Fanny nära mig.

Jag klarar inte av mer. Jag måste få åka till henne på jullovet, jag skiter fullständigt i om hon inte är hemma, jag ska träffa henne.

^låter jobbigt:/ hoppas du får träffa henne på lovet.

Skolstress. Kompispanik. Hemlängtan. Svårfokuserad. Fatigue. Förvirrad.

Vet inte vad det är just nu. Känner ingen jätte hemlängtan men något känns extremt fel. Något saknas... Jag har sedan en vecka tillbaka inte kunnat göra någonting. Mina betyg har sjunkit något rejält från A i alla ämnen till hälften B och C bara några få A kvar. Min värdmamma fråga till och med om något är på gång eftersom jag brukade va bland de bästa om inte den bästa på prov, quiz m.m i zoologi som hon är lärare i, men sen förra veckan har det bara gått åt skogen. Och jag vet inte ens varför, nu har jag det så att jag verkligen kan säga som det är så jag sa att jag inte vet och att allt bara känns skumt. Men de är ändå svårt att förklara en känsla på något annat än ens modersmål.
Känner mig så tråkig under dagarna också, har ingen energi alls och blir lätt irriterad under lektionerna när någon frågar om ett svar eller en förklaring, vill inte vara den personen men känner mig bara allmänt taskig mot allt och alla. Har snäst åt min underbara värdsyster flera gånger de senaste mornarna och blivit irriterad på flera kompisar. Jag vet inte heller vilka jag ska umgås med då alla ändrar sig hela tiden med var det står m.m.
Jag kan inte fokusera på någonting. Har varit så nära på att somna på nästan varje lektion, spelar ingen roll när på dagen det är eller vilken lektion det är. Jag har ingen energi. Förr var jag på topp hela tiden, jag kom hem gjorde min läxor pluggade snackade med kompisar gick ut. Senare tid... jag har inte gjort ett skit av det. Kommer hem och sätter mig på sängen och gör ingenting. Efter en halvtimme sätter jag igång datorn och drar på musik. Har jag precis kommit hem från träning står jag i duschen i tre kvart, bara står, några tårar har kommit här och var och jag känner mig bara allmänt förvirrad.
Hatar den stora tidsskillnaden då jag aldrig har tid att prata med någon. Och mina utbytesstudent kamrater landet över förstår mig inte. Och de som kan verkar leva livet nu och har alltid en massa saker för sig så kan aldrig riktigt prata med dem heller.

Jag vill bara veta vad det är för fel på mig för jag vill inte ha det så här. Jag flippar verkligen ur, mår inge bra alls!

Jag kan inte sova längre.
Jag ligger vaken, stirrar i taket.
Känner mörkret runt mig.
Ångesten som fyller mitt huvud.
Tankarna, ljuder, synerna.
Jag kan inte få bort dom.
Jag kan inte sova.
Jag kan inte sova..

MelodyJoseph - Samla ihop så många som möjligt ur klassen och sittstrejka utanför rektorns kontor!
"Vi flyttar oss inte förrän du faktiskt GÖR något"

Är så j*vla förbannad på en av min systers kompisar!

Först kommer hon -L- på att de ska till F
Bjuder alla i kompisgänget UTOM min syster dit (bjuder in folk till en annans hem, wtf?)
Kompisen F, vars hem alla ska till, trodde min syster också var bjuden
Sedan fick min syster veta IDAG att alla ska dit IDAG
En av de andra -E- blir sur på L
Min syster säger "Det skulle ha varit kul att komma till F.." och får en "smutsig" blängning tillbaka från L
JAG ringer till F och frågade om det, hon trodde att min syster var bjuden och låter uppriktigt sagt ledsen, och frågar om hon vill komma till öppet hus i frikyrkan
Min syster vill inte, för att hon vill inte träffa L

Om det inte skulle ha varit så många under 12 år här på sidan skulle jag ha skrivit en massa svärord. Det skulle inte ha blivit vackert.

Jag mailar vem det va...
Bra det där med markeringen, och kom ihåg att det bara idioter som skrattar öppet om någon svarar fel...

I know the feeling.
Försök att vara jättesnäll mot din systers bra kompisar, men mot hon L kan du va lite "halli hallå what's your problem?". Alltså inte taskig, utan bara lite avvisande?
Äh, jag vet inte. Men tycker inte att du ska skita i det men inte heller trycka upp L mot väggen och fråga vad hennes problem är.

Hatar att se hur han skriver att han inte mår bra och inte veta vad jag ska göra, hatar att jag bryr mig så himla himla mycket men verkligen inte klarar av att visa det. Asljklsdjlkhglkdfhgldskghf. Alt får mig att känna mig dålig & otillräcklig nu för tiden.

Jag tror min bästis är trött på vår skola, jag vet inte om hon är stressad eller så men just nu verkar hon tycka att skolan är riktigt jobbig. hon blev mobbad på ett sätt förra året, någon eller några slängde hennes kläder på golvet, dom/han/hon tog hennes skor mitt i vintern, tog ut dom, lade snöbollar i dom och lät dom vara där så dom blev blöta, lagt dom i en papperskorg och snott en dyr vante. vi vet fortf inte vem det är, men nu är vår skola/personalen att vi kommer sent från idrotten till maten och sa ''vi stänger klockan tio över tolv, så ni måste skynda på'' och hon är trött på det. speciellt när dom endast gjorde det EN gång.
nu pratar hon om att byta skola, hon har sagt flera gånger ''jag ska byta skola nästa år'' och innan kändes det som ''kanske blir lite skönt... även om jag kommer sakna dig så jävla mycket'' men nu alltså... jag vill inte att hon ska det. det värsta är att hon och min bästa vän alltid går undan och snackar om något, och jag utelämnas, och en sak dom har pratat om är att dom ska fråga deras föräldrar om båda får byta skola, som betyder att dom kommer lämna mig. att hon vill byta skola förstår jag, hon har haft det jobbigt och hon kommer inte överens med min andra bästa vän. men att dom har pratat om det utan mig, och att när hon sa det till den andra samtidigt och sa till henne ''men du skulle ju fråga om du fick byta skola''. att dom inte pratar med mig om detta, det gör mig faktiskt mer ledsen. jag och hon har haft lite sådär nu det senaste, hon har varit sådär att hon blir sur på lite allt möjligt (t.ex. igår sa hon ''jag vill dra mig ur bästa vänner... bästa vänner lämnar inte en sådär'' för jag och min andra bästis gick och spelade fotboll utan henne, och vi trodde det skulle fixa sig så hon skulle vara med dom andra då hon VISSTE att vi skulle spela fotboll. dock samma dag säger hon ''men vi är ju bästa vänner''. hm.) men att dom faktiskt har sagt till varandra att dom ska fråga om dom får byta skola utan mig, och inte ens har sagt ett enda skit till mig sårar mig. jag skulle sakna vettet ur dom om dom byter, vem ska jag då sitta och vända mig till på lektionen och fnissa och göra miner? har ju mer vänner, men liksom.... det är helt ajdkenf.