De utvalda

Ethan svarade inte först utan såg ner i marken. "Jag vet inte...men då hade du klarat dig utan". Han suckade och vände henne ryggen för att gå in.

"Och Simon hade blivit faderlös. Tycker det var bättre det som skedde, och för mig är det bara ännu ett ärr." sa hon och ryckte på axlarna. Hon ville inte se honom så. "Du förlåt." sa hon och la en hand på hans axel.

Ethan knöt löst sina nävar. "Men jag vill inte se dig skadad....Eller med mer ärr, du är alltid vacker Eletha, men jag hatar att se dig ha ont, eller veta att du har haft ont".
Han skakade av hennes hand och gick in.

Eletha var förfärad, hon visste inte att han kände så. Inte så starkt, för henne var det vardag, bara ännu ett ärr inte mer än så. Hon var van och för henne hade det saknat betydelse.
Kanske därför hon var så mot Ethan med, visst var hon orolig och hon gillade inte att han hade ont, men det var inget man inte kunde göra något åt.
"Ethan........" sa hon då hon kom in, men tystnade, hon visste inte vad hon skulle säga.

Ethan stod med ryggen mot henne och händerna lutade mot stolen. Solen sken in genom fönstret ner på hans bandage.
"Vad?". Han vände sig knappt om utan suckade bara.

"Inget." sa Eletha undvikande och såg med orolig blick på honom. "Ska jag lägga om och tvätta såren? Fick en salva av läkaren med." mumlade hon tyst fram.

Ethan nickade och vände sig mot henne, men mötte inte hennes blick. Han började vira loss bandaget. Såren på hans bröstkorg var igensydda, men röda och lite blodiga. Det skulle bli mer ärr...
Han kanske gjorde så stor grej av ärren för att han nästan aldrig haft några fören nu.

Eletha bet sig i läppen för att inte säga något och tryckte honom lätt ner på en stol för att hon skulle kunde rengöra det bättre. Sedan hämtade hon vatten, en trasa, salvan och rent bandage. "De ser bra ut." sa hon försiktigt till honom om han skulle bli arg igen, hon ville inte förarga honom.

Ethan nickade igen och sträckte lite på sig så hon skulle kunna komma åt överallt. Men han mötte fortfarande inte hennes blick.

Eletha sa inget mer och undvek även hon hans blick. Hon började varsamt tvätta och försökte göra det så försiktigt som möjligt.
Hon torkade det sedan och hade på salvan innan hon åter hade bandage om.