@ Intresseklubben antecknar

en grej jag reflekterat över nu den senaste tiden är oj vad mycket mer jag märker av att jag är introvert nu när jag har skaffat mig mer av ett socialt umgänge och gör sociala aktiviteter myyyyycket mer än vad jag gjorde för ett halvår sen innan jag flyttade och började plugga. jag älskar mina kompisar och att umgås med dem och har också insett just hur mycket jag älskar att ha den typen av krets (eller snarare blivit påmind) och jag älskar alla grejer vi gör ihop men det har också fått mig att respektera mina egna gränser lite mer när jag mycket tydligare känner av att "aha okej och DÄR tog det sociala batteriet slut, dags att åka hem!". slutat känna mig dålig om jag åker hem tidigast på en utekväll/ett krök för jag känner mig färdig för kvällen för så är det ju bara! accepterat att ibland är jag inte ens speciellt bakis av alkohol efter festligheter utan socialt bakis hahaha. om jag pushar det ibland ändå och uppoffrar lite av min energi för andra svar ja men inte speciellt ofta och känner inte heller av behovet av det så ofta längre! vilket är skönt. undrar om det är en sån grej som kommer bestå och om det egentligen handlar mer om sociala spärrar och andra saker gällande min personlighet och mina tankemönster, eller om jag kanske har annat socialt batteri allt eftersom jag fortsätter leva såhär. hmmm spännande (antagligen bara för mig men nu fick ni ta del av mina tankar ja varsågod vet att ni undrade!)

Har ett projektarbete i skolan (Masterutbildning på universitetet) där vi ska intervjua folk och jag är sämst på att intervjua. Har bokat in intervju nästa vecka och det känns jättejobbigt och som att jag bara kommer göra bort mig.

vad jobbigt att känna så tror du att det kan hjälpa om du bara försöker ha målet att få hyfsade svar på frågorna, utan att det behöver vara så väldigt trevligt? Lite så att du får ställa frågorna precis som du skrivit dem, och att det får låta stolpigt, bara du får svar? men det kan så klart vara svårt nog ...

Jag har precis sett stjärnorna för första gången i mitt liv!!! Jag tror det var stjärnorna i alla fall, små vita prickar som stod still på himlen. Tidigare kunde jag inte se dem och sedan jag opererades har jag bott mitt i stan där man inte kan se stjärnorna. Men nu provade jag att titta ut genom fönstret här hemma på landet med min kikare. Wow vad de är vackra! Jag förstår verkligen varför folk pratar om stjärnorna nu!❤️

Edit: OCH I SKRIVANDE STUND ÄR JAG ETTA PÅ KANINTOPPLISTAN DET HÄR HAR ALDRIG HÄNT FÖRUT MEN DET KOMMER NOG ALDRIG HÄNDA IGEN MEN JAG HAR BILDBEVIS OCH WOW!!!

så glad jag blir för dig, att du äntligen får se sånt som de flesta tar förgivet! ♥

och VA har kaninjakten dragit igång?! jag hade helt glömt den, men här ska jagas kaniner!

edit: nu ligger jag tvåa på kanintopplistan! lätt när nästan ingen börjat leta än haha

NEJ HJÄLP KANINER JAG VAR INTE BEREDD PÅ DET

jaha okej glad påsk antar jag

stellaa nämen kolla vad som startades idag lycka till att slå mig och mina somewhat rusty skills i kaninjakten

Åh! ♥ Vad glad jag blir att du kunde se stjärnorna! Visst är det vackert ja. Små små prickar. Men många många. Galet att tänka sig att de är solar som brinner långt borta. Kanske med egna planeter. Ju mörkare det är desto mer ser man. Om det inte är moln på himlen såklart. Är man ute på landet som du var och det är verkligen kolsvart och helt klart - det är så sjukt vackert! Nästa du kan pröva är att titta på månen med kikare! Se om du ser lite mönster på den. Det är kratrar och berg och sånt. Eller om du lyckas urskilja att den ser ut som ett klot. ^^

Det har snart gått ett år sen Klassrummet var öppet och igång, så tänkte eventuellt köra snart! Har dock inga idéer för vad för tema vi kan ta - förslag?